onsdag, oktober 27, 2010

FÖRÄNDRINGAR

Jag kom att tänka på en sak när jag såg bilden som låg ute som "visningsbild" för mitt klipp på Expressen. Den bilden föreställer mig och lille Erik och är tagen en av de varmaste dagarna i somras. Fram tills den dagen hade jag använt mina sjalar och peruker så gott som dagligen.

Jag trivdes aldrig att gå runt helt skallig. Tyckte att jag såg så sjuk ut utan hår och orkade inte den ständiga påminnelsen om att jag var det varje gång jag såg min spegelbild. Det kändes inte heller som "jag". Dessutom är jag en väldigt frusen person. Man kan knappt tro att hår värmer så pass mycket som det gör! Men just de där varmaste dagarna i slutet av juni behövde man ju knappast frysa! ;-)

Erik och jag med ungefär lika lite hår på våra huvuden.

Under det här senaste året som har gått har mitt utseende förändrats. Jag som annars varit en sån person som sett ungefär likadan ut i hela mitt liv. Men nu har mitt hår växlat mellan långt, kort, ljust och mörkt och min vikt har varierat en hel del den med på grund av graviditeten, behandlingar, mediciner och sjukdomen.

I nästan hela mitt liv har jag haft långt hår. Ibland har jag tänkt att jag ska klippa det kort, men oftast har det slutat med att jag har toppat det. De gånger som jag har varit riktigt "modig" så har någon decimeter kapats av! ;-)

Den här bilden togs strax efter jag hade fått min bröstcancer-diagnos.

Men så efter de två första kurerna med cellgifter så lossnade håret. Vartenda litet hårstrå på hela kroppen försvann! I samband med första behandlingen provade jag ut en peruk. Den var helt okej, men var tyvärr inte särskilt bekväm att ha på sig.



Det var mycket skönare att ha en scarf på huvudet, så jag varierade lite mellan scarf och peruk.


Jag hämtade ut tre olika peruker. Den jag använde mest var nog denna...


... och den som jag knappt använt alls i var denna för jag kände mig som en "tant" i den...


Nu har jag mitt riktiga hår igen. Efter avslutad behandling så började det växa ut ganska fort. Jag tror att det har blivit tjockare och lite mörkare än jag hade innan. Blev klippt för ett par veckor sedan av en kompis som jobbat som frisör. Skönt att få lite mer "frisyr".

Återstår att se om jag får behålla håret eller ej. Många sorters cellgifter har ju håravfall som en vanlig biverkning. Dock är det inte en lika vanlig biverkning när det gäller Xeloda som är den sorten som jag troligtvis kommer börja med i november.

14 kommentarer:

Magdalena sa...

En skönhet klär i allt! =) Kram!

Fotograferande Maria sa...

Hej!
Du är fin i mörkt hår :) Mycket mer din din mamma än innan Så fin!

Ha så kul på rosa bandet galan nu!

Kram Maria
http://mariasdagbok.blogspot.com/2010/10/peter-joback.html

Helena sa...

Du är jättevacker i ditt korta hår ! Kram

Anonym sa...

Du är så himla vacker och fin Linda. Ville kika in igen innan jag lägger mig och åter igen säga att jag tänker på dig.
Kram malin

Mi sa...

Hej Linda. Blev lite extra berörd av detta inlägg då jag själv är barnsligt fäst vid mitt hår. Men jag måste säga att jag tycker att du passa fantastiskt bra i kort/inget hår.
Kramar!

Lotta A sa...

Med ditt vackra och fina ansikte så passar du i allt.
Oavsett långt,kort,mörkt eller ljust. Så är du alltid så söt!

Mamma Mima på Landet sa...

Ja tycker du är lika fin i alla frisyrer!Du är en sån lysande person så du ser vacker ut i allt! Så tycker jag! Men jag Förstår att det måste kännas konstigt när man är van med långt. Jag har själv håret till midjan, och när man klipper topparna (eller vågar den där decimetern) så känns det konstigt när man borstar håret.
Hoppas du får behålla det denna gången! Å att du slipper undan alla andra hemska biverkningar som giftet har.Tycker du har gjort ditt på den fronten!
Kramar/Mima

Anonym sa...

Hej linda!
Jag följer din blogg varje dag, du är så påhittig och fantastik person.
Jag har haft BRC själv.op. Dec 09 och 6 st cellgiftbehandlingar och strållning i 7 v.Jag har 2 barn :2,5 år och 13 år.
Jag Önskar dig av hela mitt hjärta att Xeloda ta bort alla cancerceller.
Många kramar från Natalie

anna-en ängel i himlen, en på jorden sa...

På tal om peruker så mina föräldrar hade ju också cancer, inte bara min dotter vilket resulterade i att cancerfonden bistod med peruk åt dom här på Åland. Hursom haver, pappa hade aldrig sin, och mamma ogärna sin för de hade exat samma klippning, de som klippte dom måste haft ytterst dålig fantasi. När min pappa dog så försvann hans peruk spårlöst, hur vi än sökte hemma hittade vi inte peruken föräns mamma en dag sa att hon dragit ut en låda för de var damm dit bakom byrån och fick se nåt lurvigt, hon hade skrikit till av fasa för hon trodde det var ett dött djur och karvat fram den med något för att sedan börja skratta då hon insåg att hon hittat pappas peruk. Bara en sån liten sak fick oss att skratta gott vid berättandet.
:-)

Men din där blonda i mitten var fin ändå för att vara peruk.


Lova vägrade peruk. Utan att ens ha provat sa hon, ingen kliande peruk.

Kram

Anonym sa...

Hej fina Linda

det är sant, du är lika vacker i alla frisyrer och färger.Hittade din blogg av en slump och kan nu inte sluta titta in varje dag,hoppas av hela mitt hjärta att du får finnas kvar hos dina barn och familj länge länge,och det tror jag faktiskt.Hoppas din resa blir bra och att du får känna dig pigg och lycklig

Mona

Åsa sa...

Ja, det där håret ... ! Det är så mycket av personligheten som sitter i håret. Jag hade aldrig peruk eller scarf när jag tappade mitt hår, gillade det inte. Och jag minns att jag tänkte att jag aldrig mer skulle klaga på en "bad hair day" igen. Men naturligtvis är jag inte nöjd varje dag med min frisyr. Kanske blir det cellgifter även för mig snart med håravfall igen. Ja ja. Ogillas. Men måste göras.

Ludmilla sa...

Oj vad långt hår du har!
Är det en naturlig färg eller har du färgat det?

Roxanna - kamp efter cancern sa...

Känner igen mig med hårproblemet :/

Tobbe sa...

Du är som sagt fin i alla håren ...
Dukti du varit med insamlingen!

Kämpa på nu..