EN NÄRA-DÖDEN-UPPLEVELSE

Hej å hå! Alldeles kallsvettig, yr, det susar och dånar i öronen och jag blev helt skakig i benen... Vad har jag gjort undrar ni säkert?! Jo, bara CYKLAT! Hjälp, vart har min kondition tagit vägen egentligen?! Den är borta! Puts väck! :-( Det kändes bra på första raksträckan och var till och med riktigt härligt i nedförsbackarna... men sen?! Jag trodde att jag skulle dö i första uppförsbacken!

Så här dålig var min kondition inte ens när jag var mitt uppe i de tuffa cellgiftsbehandlingarna i vintras och våras. Då tvingade jag mig ut på promenader, utom vissa dagar då jag var låst till soffan för att jag fick såna hemska biverkningar av Neulasta-sprutan (som jag fick ta i samband med varje behandling eftersom mina värden blev så dåliga).

Jag har inte ens cyklat särskilt långt. Bara till Statoil och tillbaka för att köpa en tidning. Var lite nyfiken på hur uppslaget i Expressen med oss nominerade till Årets Hjältemama blev.

Det var någon som frågade mig i morse hur man gör för att rösta? Jo, man går in på mama.nu och sedan finns det en rosa röstningsruta där som ser ut så här:

Röstar gör man enkelt genom att pricka för det namnet på personen som man vill ge sin röst och därefter trycker man på "Rösta!". Hur ofta man kan rösta vet jag tyvärr inte... om det är en gång totalt eller en gång om dagen?! Ni får prova er fram. :-)

När tidningen ringde upp mig häromdagen fick jag bland annat frågan vad den här nomineringen betyder för mig? För det första måste jag säga att jag blev väldigt överraskad när Lotta Grey ringde hem till mig för några veckor sedan och berättade att jag var en av de fem mammor som hade valts ut till detta. Jag har själv flera förebilder och personer jag ser upp till, men tänker inte särskilt ofta på att jag kan vara en förebild för andra.

Jag känner mig mest som en helt vanlig mamma. För även om jag är sjuk så försöker jag ändå fokusera just på att vara mamma. Sedan jag blev födde min äldste son för drygt 11 år sedan har jag varit mamma på flera olika sätt - ensamstående mamma, ung mamma, flerbarnsmamma... och nu cancersjuk mamma. Om jag hade haft möjligheten att välja så hade jag gärna hoppat över det där sista.

Det jag hoppas med att vara en av de nominerade är bland annat att fler får upp ögonen för den här hemska sjukdomen. Detta för att de som drabbas ska få snabb diagnos och så bra chans som möjligt att överleva, men också i hopp om att ännu fler vill stödja insamlingar som går till cancerforskningen. Just bröstcancerforskningen har i och för sig fått mycket fokus nu under oktober månad i och med Rosa Bandet-kampanjen, men fortfarande finns det ganska dåligt med information om just den ovanliga sorten jag har, dvs inflammatorisk bröstcancer.

Jag hade personligen aldrig hört talas om den innan jag själv drabbades. Symtomen på inflammatorisk bröstcancer skiljer sig lite mot "vanlig bröstcancer" och kan  förväxlas med en vanlig ofarlig inflammation i bröstet som kan behandlas med antibiotika. Jag vill absolut inte försöka skrämma upp folk, men om man skulle drabbas av detta är det viktigt att få sin diagnos och rätt behandling så snabbt som möjligt! Lär känna dina bröst - och dra dig inte för att söka hjälp om du upptäcker förändringar.

För övrigt så tror jag det bor en liten "hjälte" inom de flesta av oss. Vi är många som av olika orsaker får kämpa lite extra. Ibland kan det dock vara skönt att se att man inte är ensam om sin tillvaro. Livet är inte alltid enkelt och man vet aldrig riktigt vad som väntar en runt hörnet.

En del säger att de skäms för att klaga över smågrejer när de vet hur vi har det. Men absolut måste man få klaga ibland. Det gör jag också, men det är viktigt att man inte fastnar där utan att man också försöker hitta de där guldkornen emellanåt! Ett "guldkorn" behöver inte kosta pengar. Bara det att stanna upp och försöka se och höra det som är positivt och som finns omkring oss. Det kan vara ett barns klingande skratt, frosten som gjort vackra mönster på rutan, en komplimang man ger eller får, en skön promenad bland färgglada höstlöv... ja, egentligen precis vad som helst som får en att må bra och som gör livet lite extra värt att leva!

Ibland försöker jag även se mitt liv som en balansvåg. När det hamnar för mycket i "minus-korgen" så försöker jag planera in roliga och bra saker också att lägga i den andra korgen som väger upp. Råkar den tippa över mot "plus-korgen" gör det såklart ingenting. Då får man lite extra kraft och energi om den råkar tippa tillbaka åt andra hållet!

Att fylla den där vågen är inte alltid så enkelt som det låter dock. Mycket av det som är tungt och jobbigt väljer man ju inte själv. Vissa saker är bara sådant man måste gå igenom vare sig man vill eller ej. Hur ser din egen balansvåg ut? Har du fyllt den med några bra saker idag? :-)