I morse låg jag och lille Erik kvar ganska länge i sängen. Precis som föregående natt så vaknade han till en massa gånger, så nattsömnen blev inte den allra bästa för någon av oss. Men så när alla andra hade vaknat och gått ner till köket för att äta frukost så tyckte han att det var ett ypperligt tillfälle att sova ett par timmar till. Det är riktigt mysigt och rogivande att ligga intill en sovande bebis, så jag var nära att somna om jag också. Men nej, sov gjorde jag inte. Bara låg och vilade medan mina mediciner började göra verkan.
På tal om sängar och sova. Vi skulle verkligen behöva köpa en ny madrass till vår säng. Åtminstone en ny bäddmadrass. Den bäddmadrassen vi har nu har helt klart sett sina bättre dagar. Det var nog rätt dålig kvalitét på den, för även om den inte är jättegammal har hela madrassen liksom vridit sig och ser konstig ut. Den är definitivt inte bekväm att sova på. Till och med vår soffa i vardagsrummet är skönare!
Tror det får bli en tur till Ikea någon dag för jag har blivit rekommenderad av två olika personer nu om deras bäddmadrasser med "memory foam". De ska tydligen vara riktigt sköna och påminna lite om Tempur-madrasser fast inte alls vara så hårda som de är. Man sover ju bort omkring en tredjedel av sitt liv (utom möjligtvis när man har småbarn för då finns risken att man sover ett halvår för lite), så just en skön och bra säng att sova i borde man satsa på att ha.
I eftermiddag har det varit skönt väder, så vi har varit ute en stund. Barnen hade kompisar här och de lekte, sparkade boll, gungade och hoppade studsmatta. Full rulle med andra ord! Det är oftast så mycket enklare att vara utomhus med barn. Framför allt med William så märker man ganska snart efter en hel dag inomhus att han blir rastlös, klåfingrig och gör allt han inte borde göra. Han älskar att vara ute och där får han utlopp för sin energi på ett helt annat sätt.
Vi måste bara försöka barnsäkra vår trädgård lite mera. Vi har till exempel ingen grind ut mot infarten och tågrälsen går precis bakom vårt hus, så jag är livrädd att någon av de små ska springa ut där! Vi har även en damm med fiskar. Vatten lockar ju de flesta barn och jag är rädd att de ska ramla i där och drunkna.
Jag kanske är överdrivet hönsig, men jag vill känna att jag reder ut att ibland kunna gå ut ensam med barnen. Som det är nu vågar jag knappt det för jag är rädd att inte hinna efter dem om de sticker iväg. Det är dessutom bara en tidsfråga innan de två små sticker iväg åt varsitt håll (än så länge kryper eller går ju inte Erik).
Full fräs!
För övrigt har vi haft en hel del besök här idag och det har varit trevligt. Min feber är äntligen borta och jag har mått någorlunda bra. Men nu när kvällen kom så kom tröttheten med besked! Känner även att jag har burit och lyft barnen alldeles för mycket.
I morgon bitti kommer mamma hit och hjälper mig för då börjar min make jobba igen. Det känns både bra och dåligt. Bra är att han får komma ut och göra något annat om dagarna. Jag tänker inte gå in i detalj här på hur han mår just nu, men det är inte så jättebra. Så ni som känner honom och vill ta med honom ut på något roligt - gör jättegärna det! En glad make får även mig att må mycket bättre än en som är ledsen, orolig, trött och irriterad på allting.
Sen är det väl så att även jag borde komma utanför hemmet ibland också. Då menar jag inte bara att komma härifrån för att åka till sjukhuset. Tittade i min kalender häromdagen och det enda där som fanns inbokat framöver är saker som har med min cancer att göra. Det finns inget roligt alls att se fram emot som är inplanerat. Livet är just nu inte mycket till liv utan mer en form av "överlevnad". Måste försöka komma ur detta, för bästa sättet att inte dö är att LEVA!
Tyvärr mår jag ju inte alltid bra, orkar inte precis vad som helst och det är lite svårt att planera in saker och ting i förväg. Men att ha något att se fram emot behöver jag nog ändå ha för att orka kämpa vidare mot den här sjukdomen. Vet bara inte riktigt vad.
Jag vill även passa på att tacka för alla tips jag ofta får om olika dieter och annat man kan äta som kan bota cancer. Vill inte vara otrevlig eller otacksam, men tyvärr orkar jag inte testa någon speciell diet just nu. Min aptit är fortfarande ganska dålig och lyckas jag väl bli sugen på något så vill jag kunna äta det utan att känna att min diet sätter stopp för det.
7 kommentarer:
Hm jag fastnade visst =)
Hoppas maten smakar bra!
Säg nu till vad jag kan hjälpa till med!
Och om du vill hitta på nåt roligt. Jag följer gärna med dig!
Kram Malin
Linda! Min fina vän Du skriver så klokt! Det skönt att läsa att det inte är döden du är rädd för. Jag är övertygad om att den som dör får det väldigt mycket bättre än vi har det här... Men att må dåligt förstår jag att du är rädd för. Jag har tänkt mycket på de här med smärta de sista dagarna Hur det påverkar en i humöret och hur det fjättrar fast en vid en plats. Att inte kunna göra det men vill ens hemma. Hoppas du har många bra dagar nu! Jag hoppas nån napapr och tar ut din man på en massa roligt. Det måste vara hemskt för honom som står brevid. Vad vill och orkar du följa med på? Bio? Ge mig förslag så hänger jag på... Men går sakta med kryckorna så ingen maraton ;) KRAM Maria
http://www.mariasdagbok.blogspot.com/
Angående bäddmadrasser så rekommenderar jag skarpt IKEA Tafjord. Den har sånt där "memory skum" och formar sig skönt efter kroppen på ett behagligt sätt. Den är värd varenda krona (för det är den dyraste som IKEA har). Vi köpte en och lade in i husvagnen och det gjorde stooor skillnad.
Det ser ut som ni har haft en härlig och mysig Söndag.
Fina bilder på alla barnen och dej.
På tal om madrasser , så köpte vi för en tid sedan en ny.
Jag tycker den är helt underbar att sova på. Så den kan jag tipsa om , det är ikeas SULTAN TAFJORD.
Kram Kram
Skrev en kommentar som inte kom in? Nu kanske det blev två?
Jo, jag rekommenderar IKEA Tafjord, det är den som har "memory skum" i sig. Den är värd sitt pris verkligen. Vi köpte en sån i somras till vår husvagn och det blev stooor skillnad för ryggen.
Kram
Vill bara säga att jag tycker du är fantastisk, du lever ju i en situation som är förfärlig. Tänker på dig varenda dag. Kramar till dig och hoppas din tuffa behandling ger resultat.
Åh Linda! Jag är en okänd bloggläsare som hittat din blogg.Du berör mig så mycket och jag känner så starkt för dig.Du har en fantastisk förmåga att förmedla dina känslor inför familjen,sjukdomen. Du får massvis med kramar från mig.
Elisabeth
Skicka en kommentar