onsdag, september 01, 2010

LÅNG DAG OCH TUNGA BESKED

Idag hade jag ett besök hos min läkare på onkologen och ett besök hos tandhygienisten inbokat, men det slutade med att jag även blev röntgad, fick ta blodprover och fick min första Zometa-behandling. Med andra ord blev det en lite längre dag än jag först hade räknat med.

Hos min läkare så gick vi igenom hur jag mådde och så. Ja, det är ju lite upp och ner. Har fortfarande ganska ont, har ingen vidare aptit och är ofta trött. Sen frågade jag om svaren på röntgen hade kommit. Han svarade att det borde det ha gjort men att svaret inte fanns i min journal. Typiskt nog så har det varit krångel med datasystemet på sjukhuset så det gick inte att få fram den sidan på datorn heller när han skulle kolla. Men så kom de på att de kunde beställa upp nya papper från röntgen så det löste sig ändå. Dessvärre var det ingen rolig läsning alls. Jag har nu metastaser även i levern, vilket inte förbättrar min prognos direkt. :-( Samtidigt känns det lite konstigt. Har fortfarande svårt att tänka mig själv som allvarligt sjuk. Cancern i levern går inte operera bort.

Jag blev även undersökt. Han tyckte att smärtan jag har från vänster sida av bröstkorgen skulle kollas upp. Man kan ha ont efter operation och strålning utan att det behöver vara något farligt. Men jag fick en remiss till röntgen av lungor och bröstkorg.

Det var jobbigt att bli röntgad. Skulle försöka ta djupa andetag vilket inte gick särskilt bra och även ligga ner på ett sätt som gjorde det näst intill outhärdligt ont. De kunde inte se några monster på röntgen-undersökningen. Det var ju skönt, fast det var inget svar att lita på till 100%. Det är ibland svårt att se förändringar när det gäller revbenen, så jag ska in och göra en skelettscint sen där man kan se lite mera.



Sjukhusbesöket avslutades med att ta blodprover och så fick jag min första behandling med Zometa (utan att först behöva dra ut mina visdomständer - jag slipper det! Tack!!). Mår bra än så länge, men man kan få influensaliknande symtom med ont i kroppen och feber.

Tack alla ni som tänker på oss! <3

47 kommentarer:

Magdalena sa...

Fina, fina Linda... Skickar mina allra varmaste kramar till dig och resten av familjen. Förstår att det varit en lång dag.

malinj80 sa...

Söta lilla Linda! Jag tänker på dig så mycket, vill att detta bara ska vara en dröm att jag ska vakna upp o inse att jag bara drömt allt!
Många kramar till dig!

Anonym sa...

Linda, förstår att dagen varit lång och jobbig, försök nu att ha en lugn kväll, och vila dig.Du och din familj finn ständigt i mina tankar.Kramar till er alla
Inger

Emelie sa...

Tänker på dig!

Anonym sa...

Åh Linda vad jag tänker på dig och din familj! Önskar att jag kunde jaga bort cancermonstret.

Många kramar Gunilla N

Anonym sa...

Skönt att behandlingen kom igång i dag! Ja, vi tycker nog alla att det känns konstigt att tänka sej att du är svårt sjuk för du ser ju så frisk ut!! Nu får du vila dej i kväll efter en lång dag!
Många kramar till hela familjen!
Birgitta

Ann-Sofie sa...

Sänder massor av styrkekramar till dig & familjen!

Ingela sa...

Jag tror inte ens du förstår hur otroligt fantastisk du är! Att orka se det positiva i att slippa dra visdomständer, det kallar jag inställning!!! Kämpa på, så håller jag tummar och tår i ett stadigt grepp.
Jättekram från Busan

Lotta A sa...

Det låter som en mycket tung, och tuff dag som ni har tagit er igenom.
Hoppas du kan vila lite nu i kväll.

Mängder med kramar från Lotta med familj

Anonym sa...

Linda! Jag började följa din blogg efter att jag läst om dig i JP. Jag lider verkligen med dig, din fina familj och allt ni måste gå igenom. Har själv små barn och efter att ha läst din blogg känns de små problem jag själv har oändligt futtiga. Tack för att du orkar dela med dig och ger mig perspektiv på tillvaron. Även om det är en klen tröst för dig har din blogg fått mig att värdesätta varje dag med min familj mer. Man vet aldrig vad som händer i morgon. Sänder de varmaste styrkekramar till dig. Hoppas du orkar fortsätta kämpa trots negativa besked.
Cecilia

Jag är Elisabeth sa...

FAN rent ut sagt. Precis som jag. När cancern har hittat till levern kan de inte operera utan vi får "köpa"tid genom behandlingar och mediciner. Försöka njuta av livet. Gör saker med familjen. Mys med barnen lite extra.
I helgen ska vi till Eskilstuna med de två yngsta och bo på hotell. Vi ska umgås! Livet är för kort för att inte njuta i fulla drag. Nattikramen till dig från mig.

Anonym sa...

Jag skickar många styrkekramar till dig och din familj och tänker på dig i din/er jobbiga situation!

Skönt, dock, att du slipper dra bort visdomständerna, så att du får vila i alla fall från den påfrestelsen!

Du kämpar så fint och verkar vara en toppenmamma till dina söta barn!!

//Moa

Anonym sa...

Jag skickar många styrkekramar till dig och din familj och tänker på dig i din/er jobbiga situation!

Skönt, dock, att du slipper dra bort visdomständerna, så att du får vila i alla fall från den påfrestelsen!

Du kämpar så fint och verkar vara en toppenmamma till dina söta barn!!

//Moa

Anonym sa...

Vilken tung dag, går inte att finna ord för det du måste gå igenom! Följer din blogg dagligen. Känner att jag vill kommentera ibland även om jag inte känner dig personligen, vill liksom visa att jag bryr mig, att det du skriver berör mig på djupet. Lina

Orsakullan sa...

Hur gör du polaroidbilderna? Det ser så coolt ut! Kommenterade förra inlägget men skickar en styrkekram till! Tänker på er!

Lilla jag sa...

Har följt din blogg ett tag nu och jag är så ledsen för din skull, förbannade hemska cancer!!

Håller alla tummar jag kan för att du ska få precis den behandling du behöver och som biter på de hemska cellerna!

Camilla sa...

Så fruktansvärt för dig och din fina familj! Nu är det dags för lite, nej förresten, MASSA flyt!
Många kramar, tänker på dig ofta, ofta...

Mormor S sa...

Jag förstår att du haft en lång dag i dag med undersökningar.
Jag tänker ofta på dig och undrar hur du mår.
Tack för att du tittade in på min blogg och gratulerade mig när jag fyllde år. Det värmer i hjärtat.
Många kramar till dig och familjen från Siv.

kerstin sa...

Men LINDA
F A N !!! Jävla objudna gäst lämna oss ifred eller hur??
Hur kan det vara så grymt att en del drabbas så hårt???
Kramar i massor till dig
Ta hand om dig ikväll
kerstin

Eva sa...

Hej Linda! Vi känner inte varandra men jag har läst din fina blogg ett tag och vill bara säga att jag tänker på dej. Kram

Lena sa...

Jag vet inte ens vad jag ska säga Linda. Det måste kännas som om cancern håller dig gisslan och just när man har barn så är ens största rädsla att försvinna från dem.
Jag håller tummarna för att du bara har ont efter strålbehandlingen och att Zometabehandlingen och annat i alla fall kan köpa dig mycket tid.
Jättebamsekram!

Mamma Fido sa...

Sänder dej all styrka som bara går o tänker på er! Kramiz

Fotograferande Maria sa...

LInda <3 jag gråter och tänker så på dig, Lars och pojkarna. MEN tappa inte modet! Fortsätt kämpa Du är stark! Skönt att du fick behålla tänderna :)

Många kramar Maria

Anonym sa...

Hej Linda!
Jag började läsa din blogg för några dag sen, tänker på dig ofta, Jag har haft själv bröstcancer, 29 dec. 2009 opererads jag och fick 6 st cellgift behandlingar, sen strållning i 5v+ 8 dagar.jag är 39 år och jag har 2 barn 2år och 13år.
Jag upptäkte min cancerknöl efter jag slutade och amma min son.
När jag läser din blogg känner jag med dig av hela mitt hjärta, du är stark som du brättar om ditt liv och din sjukdom.När man har barn särskild små barn det gör att det blir jobbigare... jag ber till gud för dig att nya behandlingarna döda alla dina cancerceller som finns kvar i din kropp, många varma kramar från Natalie.
natalie987@hotmail.com

Anonym sa...

Ååååh, Linda.... jag känner med er!!!! Många tröste & styrkekramar till dig och din familj!

Anonym sa...

Hej Linda är en mamma från Roalagen. Läser om dig o familjen varje dag .Tänker på dig,.du finns i mina tankar varje dag.kram

Anonym sa...

Fina du! Jag läser din blogg varje dag och beundrar hur du orkar med. Du är så vacker på bilderna du lagt upp. Omöjligt att förstå att du är sjuk. Styrkekram från Mia

♥ Nina ♥ sa...

Tänker på dig! Skänker dig en massa värme och kramar på distans. Styka & mod det besitter du redan, men kramar och värme kan man aldrig få för mycket av. Kramar i mängder! ♥

Anonym sa...

Usch stackare vad kämpigt du har det. Jag som också har huset fullt av små barn håller alla tummar och tår att du får må så bra som möjligt och leva ett långt och bra liv.
Kramar till dig och din familj!
S

Anonym sa...

Våra tankar är hos er idag.

Mamma Mima på Landet sa...

Åh... Ja vet inte va ja ska skriva. Men jag tänker på dej var dag som går! Önskar att ja kunde trolla!
En stor kram med massa styrka till dej! <3 /Mima

Anonym sa...

Tänker på dig.

Önskar att jag en dag kunde komma in här och se att allt bara var en enda lång och kuslig mardröm, men en dröm, inget annat än det. Att allt var okej.

Det finns inget jag kan säga som gör det okej. Jag är så förbannad, så förbannad på denna sjukdom som är så orättvis!

Ingrid sa...

Linda!

Jag beundrar med vilken styrka och mod du tar din sjukdom! Måtte det finnas någon medicin som kan hjälpa dig så att du får vara tillsammans med din fina familj i många år till.

Kramar

Ingrid

Ima sa...

Hej Linda, jag har följt dig ett bra tag nu. Först via bclistan.
Har du en mail eller kan jag skriva en länk till dig här? Kan vara intressant läsning.
Jag tänker bara att det är bra att lyfta alla stenar för att se om det ligger ngt användbart där.
Bara om du vill och orkar.
Jag tycker du är fantastisk trots att jag vet hur "ämlig" man känner sig vissa dagar, eller jag gjorde i alla fall.
Ima

Åse sa...

Näe vad sjutton, inte levern också. Jag blir så ledsen för alla tråkiga besked som du får hela tiden. ((Styrkekramar))

Annika sa...

Kände bara för att ge dig min varmaste hälsning. Vi har inte bekantat oss med varandra här i bloggvärlden, men det hindrar inte för att bry sig.

Jag tänker på dig och din familj och på allt som ni får gå igenom. Massor med kramar.....

Caroline sa...

Hej Linda!
Fy vilket tungt besked! Jag hoppas så att läkarna hjälper dig och att det elaka monstret ger upp din kropp o lämnar den i fred! Tänker på dig, skickar massa varma kramar,
Caroline

Ango sa...

Tänker på er och skickar massor av kramar genom cyberrymden!

/Ango

Anonym sa...

Finaste Linda!
Jag känner inte dig, har aldrig träffat dig men läser din blogg med jämna mellanrum. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att cellgifterna ger cancern på käften så att du kan läka och få leva ett normalt liv igen. Utan cancermonstret!

Kramar i massor, Pernilla

Kristiina K sa...

Det var ingen rolig nyhet :( Tack för att du orkar dela med dig och är så ärlig. Det uppskattar jag.

Du finns i mina tankar.

Anonym sa...

Linda! Jag hamnade på din blogg av ren slump men blev helt fast och har läst inlägg från ända sedan du först blev sjuk. Jag blev så oerhört gripen, både av din berättelse och ditt fina sätt att skriva och framför allt av ditt otroliga mod. Vilken styrka du har!

Jag förstår verkligen om du trots allt tappar modet ibland, men jag vill gärna få sagt att jag så innerligt hoppas att din styrka och ditt mod ska bära dig igenom detta mot en bättre framtid. Kämpa med allt du har! Det finns alltid hopp Linda och det finns även för dig. Jag ska tänka på dig!

Inger M sa...

Linda, dina(hela familjens) prövningar bara fortsätter
Jag blir så förtvivlad och blir samtidigt så förbannad på den fullkomligt urusla cancern!
Som du kämpar och vi alla här, dina bloggläsare, skickar dig fulla cyberrymnden med styrkekramar av STÖRSTA VOLYMEN !!
Vi vet, att du om någon ska greja det här !
Din fine man och era otroligt underbara små killar, dina föräldrar å många fler, för att inte tala om era jättefina hundar å katter, ger dig din energi å styrka, som du behöver i din kamp mot cancerspöket
Vill så gärna krama om dig !!
Inger M

Grabbarna bus är: sa...

Tänker på er, Stor styrkekram o kämpa på!

anna sa...

Nu är det verkligen på tiden att du får lite positiva besked, efter alla dåliga besked. Det behöver man för att orka kämpa vidare. Du är en stor kämpe och jag beundrar dej som fixar allt detta med småbarn hemma dessutom.
Kämpa på! Snart kommer det nåt bra, jag känner det på mej!
Kramar Anna

Ludmilla sa...

Usch vad tråkig läsning det här var... :((
Det är inte alls bra med levermetastaser. Inte alls bra med skelettmetastaser. Inte alls bra att du har ont...

Så tittar jag på dina fina foton på bloggen. Jag tänker på dina barn. Jag tänker på din man. De som blir kvar, sen när du har lämnat dem. När? Ja, det vet vi inte. Men vi vet att din tid är begränsad!

Det känns oändligt grymt!

Jag tittar också på foton av dig. Du ser så vacker och livskraftig ut. Det är svårt att förstå att du är så allvarligt sjuk.

Jag önskar jag kunde göra något... Lägga mina händer på din kropp och säga hokus pokus så att du kan fortsätta leva med din familj, så som det borde vara.
Jag önskar jag kunde bära en del av din smärta, så att du får vila en liten stund.
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig med vaknätter så att du får sova en hel natt.

Mina varmaste tankar och kramar

Ludmilla

Anonym sa...

Kämpa på Linda. Jag håller tummarna allt jag kan och skickar en stor styrkekram.
Svea

maria sa...

herregud, så oändligt tråkigt. vilka skitbesked du får hela tiden, linda. tänker på er! kram!!