torsdag, augusti 05, 2010

NU VAR DET SLUT

Ja, då var den lilla "pausen" från sjukhuset slut. Efter lunch ska jag in på den första av tio strålbehandlingar för att bekämpa cancermonstren i ryggen. Jag hoppas nu verkligen att det hjälper bra så att jag får mindre ont!

Hemska tanke om jag skulle råka tillhöra de få procenten som inte blir smärtlindrade av strålningen. Jag står snart inte ut med att vakna varje morgon och knappt kunna ta mig ur sängen! Den där stunden innan tabletterna börjar verka känns ju evighetslång. Fick springa in på toa för jag var rädd att jag skulle kräkas i sängen. Just nu stämmer inte "morgonstund har guld i mun" något vidare.

Nu kan det bara bli bättre!! Ser för en gång skull nästan fram emot att åka till sjukhuset...!

9 kommentarer:

Ulle sa...

Håller tummarna att du blir lite smärlindrad Linda. :) Vad roligt med möhippan igår!

Kram Ulle

Pysslan sa...

Håller oxå tummarna för att det blir smärtlindring. Mysigt med bröllopsbestyr i allt elände. Och underbart med vänliga själar som tar hand om det man själva för stunden inte orkar med.
Kram Heidi

Marih sa...

Önskar dig all lycka till under behandlingen!

Fin och intressant! Följa varandra via BlogLovin?

♥Mamma Marih♥

Lotta A sa...

Hoppas att behandlingen gör ordentlig nytta och att du blir smärtlindrad.
Så så du slipper all denna hemska värk.
Kram Lotta

anna sa...

Hej Linda! Hoppas att du blir bättre snabbt. Vill bara förbereda dej på att det kan ta tid innan det hjälper. För mej tog det några veckor, men sen blev jag MYCKET bättre! Ha tålamod! Kul med möhippa, så man kan få tänka på andra saker mellan varven!
Många kramar Anna

Anonym sa...

Åh va roligt med lite uppmuntran i form av möhippa!
Tur att familj och vänner finns - dom är guld värda!

Håller tummarna för att behandlingen hjälper direkt.

kram Gunilla N

Anonym sa...

Hoppas det blev bra idag med din strålbehandling och att den snabbt kommer att göra skillnad för dig.
Hoppas du förstår nånstans vilken förebild du är just nu i hur det är att leva med cancer.
Själv kan jag känna att om man skulle drabbas av denna vidriga sjukdom så verkar det som att man ändå kan hitta en hel del livsglädje trots allt - och ha livskvalitet.
Det är underbart att se dina förberedelser för bröllopet.
Håller alla tummar och tår för att du från och med nu ska slippa fler smärtor och kunna känna dig mer rörlig. Stor kram från Karin

Anonym sa...

Kraaaam!

Alexandra sa...

Har läst din historia och lider med dig. Håller tummarna hårt för att du snart ska bli av med det där monstret!! Kramar