tisdag, juli 20, 2010

TANT AGDA 90 ÅR

Den där onda ryggen får mig att känna mig ungefär som tant Agda 90 år. Det var inget kul alls att lägga sig eller resa sig upp från britsen när jag var på strålningen igår. Sköterskorna var jättegulliga och hjälpte mig, men det gjorde ont ändå.

Jag fick även träffa en läkare och fick starkare smärtlindring utskrivet. Tog en tablett igår kväll och det kändes lite bättre i ryggen en stund. Var inte helt smärtfri, men så pass att varje rörelse inte var en plåga. Kunde till och med leka i fotostudion en stund när en av mina goa kompisar var här och hälsade på. Men den smärtstillande effekten varade bara några timmar för sen hade jag lika ont igen som innan. Så tyvärr sov jag inte särskilt bra i natt heller.

Nu på morgonen när jag vaknade så var ryggen värre än den någonsin varit innan. Kändes som tant Agda åldrats ytterligare 10 år under natten. :-( Hade tänkt att enbart ta de starkare tabletterna inför natten, men jag fick ta en nu också för jag måste få vila från det onda en stund.




Hade båda de små barnen här hemma på morgonen igår, men att vara själv med dem funkar inte just nu. La ner lille E på golvet och bytte hans blöja och lyckades sen inte lyfta upp honom därifrån. Som tur är hade min mamma vägarna förbi och kunde komma och hjälpa mig med honom. Känner mig helt värdlös och otillräcklig när ingenting funkar som jag vill! :-(

Nu vill jag bara att det här ska gå över! Nu! Snabbt! Idag... eller allra helst igår! Kan ingen ta sitt trollspö och "poff" göra så allt är som vanligt igen?! Har liksom ett liv utanför sängen och soffan, men det tycks visst inte den här ryggen fatta. Den trivs tydligen allra bäst om jag bara ligger alldeles stilla. Mitt tålamod med allt detta är lika med noll just nu.

Nä, ska nog lägga datorn åt sidan en stund. Blir ändå mest en enda lång klagan.

Men för att skriva något positivt - idag är det strålbehandling 25 av 25! Det känns väldigt skönt! Skönt att slippa de dagliga resorna in till sjukhuset. Tar så mycket tid och energi som jag hellre lägger på annat.

7 kommentarer:

Lotta A sa...

Linda!
Det låter alldeles fruktansvärt med den i hållande smärtan i ryggen.

Jag kan bara föreställa mej hur extremt påfrestande det måste vara.
Att nästan ständigt vara smärtpåverkad.........

Det låter inte lätt att vara ensam med de minsta barnen, men tur att din mamma kom förbi.

Men så skönt att det är din sista strålning idag.

Tänker på dej.
Kram kram

Anna L sa...

Hej Linda!
Jag tänker önska att alla goda saker blåser åt ditt håll idag!!!!
Värme, avslappning, ork, frihet från smärta, lugn, ro, och allt annat du önskar dig.
Allt gott!
Anna

kerstin sa...

Grattis Linda Strålningen är klar Härligt.
Men hmm stakare att ha så ont:(
här gnäller jag att jag mår illa om natten för mina nya bröst...
ha det så bra kämpa på tur att du har dina föräldrar kram jag vinkar till er från Skansen
kerstin

Malin G sa...

Åååååh Linda, det låter helt fruktansvärt!!!
Diskbråck vet jag ju i alla fall hur det känns - och det ÄR en hemsk smärta!
Att lyfta var inte att tänka på... så din situation måste vara helt ohållbar med två så små barn. Lägg där till sömnbristen och att du är i slutskedet av en behandling... usch!
Jag förstår att du känner dig otillräcklig, men det måste ju få vara så ett tag nu för att ryggen och hela din kropp ska ska kunna få återhämta sig och läka.

Hoppas att du känner dig så pass pigg att du kan komma en sväng till mig ikväll. Vore jätteroligt!
Då får vi fira att du nått ännu ett mål - sista strålningen, och så får vi prata mera om allt!
Alternativt får du lägga dig i min sköna säng och sova bort några timmar... det går bra det oxå... =)

Kram på dig!

Anonym sa...

Åh vad skönt - ännu ett delmål på vägen mot att bli frisk avklarat!!!! Grattis!
Hoppas nu bara att du snabbt kan få hjälp att bli av med det onda i ryggen; förstår att det känns asjobbigt milt uttryckt. När får du besked på proverna??
Har du fått hjälp med någon annan form av smärtlindring, TENS, akupunktur eller liknande? Eller man vill inte göra något förrän man vet vad det är?
(om det är till någon tröst så tycker jag i alla fall att du är en ovanligt snygg och fräsch tant Agda.. ;-))

Stor kram! Ulli (KaOl)

Fotgraferande fembarnsmamma sa...

Linda! Jag är så ledsen att du ska behöva ha en sån smärta! Om det kommer från diskbrocket, kan de göra något åt det då? Tänker på dig!!

Kram Maria
http://www.mariasdagbok.blogspot.com/

Ingela sa...

Var inte rädd för att ta den smärtlindring du får! Många av oss har nog varit såna som knappt har en Alvedon hemma. Innen vi blev sjuka, alltså. Nu har vi fått lära oss att det inte alls är något positivt med att ha ont.

Och tusen grattis till sista strålningen!!!
Kram Busan