torsdag, juli 15, 2010

NU ORKAR JAG INTE MER, NU GÅR JAG HÄRIFRÅN, TACK Å HEJ!

Jag åkte hem igår, dvs samma dag som jag kom till Linköping. Skönt att slippa övernatta. De ville hålla koll på mig så att det inte började blöda från ryggen, men ärligt talat så vet jag inte om jag tycker att de hade särskilt bra koll. Min sköterska försvann och ingen visste riktigt vart hon hade tagit vägen. Så den "kollen" de hade där kunde jag ju lika gärna ha själv här hemma.

Hela dagen var det ganska rörigt. Min sängplats var ute i korridoren. Det gjorde i och för sig inte så mycket, men det var väldigt varmt där för de hade ingen luftkonditionering. Framåt eftermiddagen ställde de en fläkt i fönstret som vispade runt den varma luften. Bättre än inget.


Min fina utsikt från sängen.

Kan ju berätta lite om själva ingreppet. Var skitnervös innan de ens startade eftersom jag fått lite "skräck" för allt vad ingrepp under lokalbedövning heter (förmodligen pga dåliga erfarenheter av cvk-inläggning och bortplockning av infekterad port-a-cath då bedövningen knappt har hjälpt). Bad dem leta reda på Emla-kräm, nåt lugnande och gärna lite lustgas också. Vad som helst för att det skulle kännas lite mindre! Men det fanns inget av detta. Försökte få reda lite på exakt vad de skulle göra, men de sa inte så mycket mer än att de skulle in i ryggen och ta ett prov där.

Fick hur som helst börja med att lägga mig på mage i en röntgen-maskin. Var inget skönt alls att ligga så nu när jag har ont i ryggen. De tog ett gäng bilder, så jag åkte lite fram och tillbaka i den där masinen. Sedan ritade läkaren ut området där han skulle bedöva och sedan ta provet.

Det tog en stund att bedöva eftersom det skulle bedövas hela vägen in till benet i ryggen. Han bedövade lite i taget. Det sved från sprutan och var inte särskilt skönt. När det var färdigt så var det dags att få dit den grova nålen. Det ilade till rejält några gånger, men för övrigt var det mest obehagligt. Väldigt obehagligt till och med och det spände i ryggen. Vet inte riktigt vad läkaren höll på med (såg inte så mycket eftersom jag låg på mage), men det kändes som han tryckte, skruvade och spikade på den där nålen tills den var inne. Det tog en bra stund för den skulle in en pytteliten bit i taget och däremellan togs det röntgenbilder. Det var en läskig känsla när nålen hackade och skrapade emot benet där inne i ryggen.

Efter en stund som kändes som en evighet var nålen på plats. Genom den tog de en annan tunnare nål och drog ut lite innehåll från ryggen som de ska kika lite närmare på. Jag ska till min läkare om ett par veckor och kommer förmodligen få svaret först då. Fast när jag frågade hur lång tid det tog innan provet var klart så sa de att jag skulle räkna med minst en vecka, så kanske går det få reda på det lite tidigare ändå?!

Nä det här var inte alls någon härlig upplevelse. Fick den där känslan några gånger som man kan få i slutet av en förlossning - "nu orkar jag inte mer, nu går jag härifrån, tack å hej!". Efter 1½ timma var de äntligen klara med mig och jag fick åka tillbaka upp till avdelningen.

Tyckte nog själv att jag kunde fått åka hem direkt efteråt, för de gjorde ändå inget särskilt med mig där på avdelningen. Sen var det ingen som visste något. De visste inte ens om jag fick kliva ur sängen för att gå på toa. Likaså var det inte heller någon som visste ifall jag skulle få åka hem eller var tvungen att stanna över natt. Någon kom och sa att jag förmodligen skulle få åka hem om en stund. Men sen efter en stund kom någon annan och meddelade att det fanns ett rum klart åt mig. Det var olika bud hela tiden.

Det var väl inte den roligaste dagen i mitt liv direkt och jag gör inte gärna om detta. Vill helst inte behöva utstå en enda undersökning eller provtagning till. Det har varit så mycket det sista och det känns som det räcker nu. Men överlag så gick det väl rätt bra trots allt. En gullig kompis var med mig där hela dagen, så vi pratade och fikade och skojade med de som jobbade där. Fick till slut veta att jag skulle få åka hem samma dag, men att jag var tvungen att stanna ett visst antal timmar. Lyckades dock förhandla lite och åka hem någon timma tidigare. ;-)

Hade ju ont i ryggen innan jag åkte till Linköping och det gör inte direkt mindre ont nu efteråt. Var helt slut när jag kom hem och kände mig rätt så mörbultad. La mig i soffan och somnade direkt! Men sen vaknade jag till och la mig i sängen istället. Fast det gick inte så smidigt att somna om. Värktabletterna hade gått ur kroppen och det gjorde så himla ont! Tänkte att det nog skulle gå att somna om utan att ta några fler eftersom jag var så gräsligt trött, men det gick inte. Så det var bara att masa sig upp igen.

Det är torsdag morgon. Ligger nu här i sängen och försöker samla lite energi att gå och ta mig en dusch. Sjukhuset väntar idag också för jag måste in och få min strålbehandling.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Gomorron! Det var ju skönt att du fick komma hem iaf. Verkar varit en riktigt jobbig dag för dej. Man kan ju verkligen tycka att personalen ska vara lite mer tillmötesgående för patienterna som dom har? Det är ju så viktigt.... Dom ska väl ändå ha den rätta informationen när man frågar dom om något.
Hoppas ryggen blir bättre på dej snart. Kram Jane

Ludmilla sa...

Vad skönt att det är gjort! Beställ en tid hos din läkare tills om en vecka så att du kan få svaret då!

Kram

Kajsa Bergman Fällén sa...

Men din stackare, det där lät inte kul! De kunde väl gett dig lite lulllull-medicin i alla fall? Hoppas nu på att du får bra besked om ryggen!

Många svettiga sommarkramar!

Anonym sa...

Empati från en trogen bloggläsare! Önskar dig så lite smärtfri vila. Du är en hjältinna!
Kram, Mia

Anonym sa...

Hei Linda.

Kom tilfeldigvis over bloggen din, og har fulgt deg et par uker nå.

Ville bare sende deg en liten hilsen, og si at jeg tenker på deg og heier på deg!

Mange varme tanker fra Tone i Norge

Fnissi sa...

Usch då... vet hur obehagligt jag tyckte att det var när jag fick "tappas" på vätska från ryggraden.... Huu... Skickar en kram och en varm tanke!

Lisa sa...

hej linda!
jag bloggade om dig lite :)
kramar

http://elisabetottosson.blogspot.com/2010/07/yesterday.html

Unknown sa...

Fy vad du får utstå. Tänker på dig hela tiden, och hoppas att du får ett snabbt svar. Styrkekramar från en bloggläsare

Monica R sa...

hej, vad skönt att det är _gjort_ nu.. fast det inte var nån höjdardag precis..

Jag hoppas att det snart lägger sej med det onda och att du får svar inom en vecka. Ett par veckor låter långt att vänta på svar i mina öron..

Förstår att du känner dej tokless på allt, men du biter ihop och kämpar dej igenom. DET visar att du är en sann hjältinna <3 snart har du segat dej igenom allting och du får njuta av vardag igen!

stor varm kram Monica R