torsdag, juli 01, 2010

13 AV 25

Det gick ganska fort på sjukhuset idag. Det var inte jättemycket folk i väntrummet när jag kom dit. Skönt, för det är sådär roligt att vänta länge när det snurrar i huvudet och man helst bara vill ligga ner.

Idag var det strålning 13 av 25, med andra ord mindre än hälften kvar nu! :-) Själva strålningen går bra. Det är väl i och för sig inte superbekvämt att ligga där med armarna uppsträckta över huvudet, men det går snabbt när man väl är på plats. Jag har inte fått några besvär i huden än av strålningen. Eller jo, det var lite efter de två första gångerna som det hettade till lite grann i huden på kvällen, men sen efter det har det inte varit något. Däremot märkte jag i morse när jag duschade att jag fått ett litet område på halsen på strålningssidan där jag blivit öm. Dessutom har ett par körtlar (tror jag det är?) svullnat upp och känns som ett par hårda ärtor. Fast när jag skulle visa dem för läkaren så fick jag för mig att de satt i det ömma området så då hittade jag dem inte, men grejen var den att det visst inte var på riktigt samma ställe utan några centimeter därifrån.

Jag träffade som sagt läkaren idag. De hade diskuterat bilderna igår från mr-undersökningen jag gjorde. Där finns förändringar på ett par ställen i ryggen om man jämför med bilderna från i höstas. Exakt vad det är för något kunde han inte svara på, men det lutar mellan att det antingen är en infektion eller så är det metastaser från min bröstcancer. För att ta reda på vilket det är så måste de ta ett prov ur ryggen och det verkar som jag måste åka till Linköping för att göra detta.

Jag sa direkt att jag hoppas verkligen på att det bara är en infektion. Dessvärre var det nog så att även om det "bara" är en infektion räcker det troligen inte med att äta lite antibiotika utan det kan behövas ett kirurgiskt ingrepp. Surt! Hade hoppats på att det räckte med nån karta piller och sen var allt bra. Om det är metastaser så kommer de försöka stråla bort dem.

Mer besked än så här har jag inte fått än. Bilderna skulle över till ett annat sjukhus idag och så fort han visste mera så hör han av sig. Men det blir förhoppningsvis redan idag eller senast i morgon.

Sjukhus, läkare, undersökningar, en massa väntan... ja, det är mycket av detta hela tiden just nu! Skulle hellre byta ut det mot lata dagar på stranden eller något annat trevligt.


En bild från förra sommaren. I poolen med W i famnen och E i magen. Detta var innan vi visste att jag skulle bli sjuk! Kunde inte någon stannat tiden där?! (okej då, E kunde såklart fått komma ut *s*)

16 kommentarer:

Linda Horn sa...

Fyyyy vad jobbigt!!!! Hoppas ändå - trots att det antagligen innebär op - att det "bara" är en infektion!!! Synd att du ska behöva åka hit till Linköping för att ta provet, lång resa för ett litet prov...

Tänker på dig!!

Anonym sa...

Käraste vännen! Vilken oerhört jobbig tid du har. Jag satt just och tänkte att för ett år sedan visste du inte ens om detta elände... och just nu känns det inte som det finns någon ände på eländet heller. Stor kram och mycket mental styrka till dig att möta framtiden, vad den än bär med sig! Du är fantastisk, glöm aldrig det!!!

Kajsa Bergman Fällén sa...

Ja vad ska man säga :(. Tar det aldrig slut för din del?

Kram!

malinj80 sa...

Stackare! Nu får det räcka med elände, nu ska du bli frisk!
Många kramar till dig!

Lotta A sa...

Skönt att du nu har avverkat hälften av dina strålningsbehandlingar !

Men det låter oerhört tufft med alla sjukhus besök, undersökningar och provtagningar som du går igenom och har framför dej...........

Linda, vi tänker på dej <3
Kram kram

Jeanette sa...

Men usch Linda, vad jag lider med dig, men mina tårar hjälper inte dig ett dugg. Jag skickar dig mina allra varmaste innerligaste kramar till dig. Nu måste det vända. Många många varma styrke kramar till dig Linda, kram Jeanette (Mysbebbarna)

Anonym sa...

Linda vännen vad du har det jobbigt och tufft nu!
Jag tänker på dig!

Många kramar Helena H (forumet)

Lisa sa...

Om du vill se lite posotivt, så är ju linköping en hemskt fin stad ;) hoppas att allt går bra.

kram kram

Elsa sa...

Som följare av din blogg, går mina tankar till dig och din familj och hur jobbigt ni måste ha det. Du inger trots allt så mycket glädje och optimism i dina inlägg, så du fixar det här! Styrkekramar från en bloggläsare

Monica R sa...

Du får göra dej en "muckarkam" och sätta upp, så det blir riktigt tydligt hur det sjunker med gångerna du har kvar med strålningen:-)

Jag hoppas det är en infektion, även om det lät som en krångligare infektion än att äta en karta penicillin..

Hursom, svar, att få VETA är alltid bättre än ovissheten. Jag hoppas läkaren ringer snart

kram Monica R

Caroline sa...

Hej Linda!
Fy vad jobbigt du har det! Så orättvist! Men du är så stark, jag beundrar dig, liksom många andra gör!
Jag förstår din känsla, kunde inte ngn bara stannat tiden? Känner likadant ibland ang min bilolycka (blev påkörd nu i mars) men samtidigt är det inget i jämförelse med det du går igenom!
Jag ger dig en stor styrkekram och håll ut, det kommer vända!!
KRAM!!

Annelie sa...

Tycker som de andra att nu räcker det väl för din del. Jag håller alla tummar att det "bara" är en infektion och inte någon spridd cancer. Jag har själv en spridd bröstcancer (till skelettet) och har metastaser i bäcken, ryggrad och revben och det går ju inte att bota tyvärr. Du är ju så ung och har så små barn så du behövs ju för en lång tid framöver. Jag hoppas att strålningen fortsätter att gå bra och att du kan tanka energi av solen och bara få må bra och njuta av dina barn. Kan säga att hux flux är dom myndiga och flyttar hemifrån. Jag tittar in varje dag hos dig och har så gjort en tid. Lycka till med alla undersökningar och som sagt, alla tummar hålles.

Anonym sa...

Åh all denna ovisshet, som ni får tampas med varje dag!
Inte konstigt att du får yrsel och synrubbningar och dessutom får du inte all sömn, som du behöver så väl.
Men vi tänker, håller tummar
och förmedlar mental styrka
så mycke de bara går till er båda!
Det är minsann inte lätt, som anhörig att stå på sidan om, försöka stötta,vill så mycke,men man känner sig så hjälplös, rådvill många gånger....

Största kramen till er båda !
Inger M

Magdalena sa...

Vännen, jag önskar också att tiden kunde stannat där och då... Jag minns så väl dagen då bilden togs - livet var så enkelt... Tänker på dig o håller tummarna för att eländet ska vända... Kram kram!

Mamma Mima på Landet sa...

Naaaaj! Fy! Ska det aldrig ta slut?! Jag tänker på dej! Massa kramar från lilla mej! /Mima

Trebarnsmamman sa...

Skickar dig en stor kram och önskar trevlig helg även om jag förstår att helgen är fylld av oro. Varför kunde det inte bara få vara cellgiftsförändringar och diskbråck?????
Nu håller vi tummarna för infektion!!!!!!!!! KRAM