- Första delen av november 2009: Mängder av sjukhusbesök, jobbiga provtagningar och undersökningar.
- 16 november 2009: Fick beskedet att jag drabbats av inflammatorisk bröstcancer, dvs en ovanlig men aggressiv form av bröstcancer som kräver tuff behandling.
- 4 december 2009: Vår lille Erik föddes i v 32+0 med planerat kejsarsnitt och vi tillbringade 6½ veckor på neo.
- 23 december 2009: Jag fick min första cellgiftsbehandling (av minst åtta).
- Början av januari: Tappade håret.
- Förutom detta har jag opererat in och ut två port-a-cather (fick infektion i båda), + en misslyckad operation för att få dit en cvk + en operation där de lyckades få dit cvk:n.
- Dessutom blev det extra sjukhusbesök för Eriks del eftersom de hittade blåsljud på hjärtat som de undersökte en extra gång och som måste kollas upp igen framöver + att hans hb-värde var lågt och vi fick åka in för att han behövde en blodtransfusion.
Detta och en massa annat har hänt och det är mycket på kort tid... men så emellanåt hinner verkligheten och tankarna ifatt en... och då är det jobbigt! :-( Man undrar när allt detta hemska tar slut egentligen? Kommer jag en dag att bli frisk? Kommer min familj orka?!
Min fotvärmare just nu... Albin är mina föräldrars gamla katt... han är ca 20 år gammal men springer runt och busar som en kattunge emellanåt!
5 kommentarer:
Hej, hittade nyligen din blogg. Måste få säga att ditt senaste under e ju bedårande. :) Vilken stark liten kille!
Kommer ha din i mina tankar efter att läst din blogg. Jag blir tårögd och önskar klart att man kunde hjälpa på någotvis. Livet kan vara så orättvist.
Jag beundrar dig,för ditt mod, vilja och styrka.
Hej Linda <3
ibland hinner tankarna ikapp, men det är nog sunt att det inte sköljer över sej, allt på en gång.. det kommer i vågor, så man nånstans orkar med..
Att rasa emellanåt, tror jag själv är det bästa sättet för att orka i längden. Så funkar jag iaf:-)
skönt med en fotvärmare.
varm kram Monica R
Lilla gumman! De e bara o ringa när du vill prata!
Men oj finns Albin kvar! Det e ju mingamla rökkompis :) Han kom alltid när jag var ute o rökade när jag jobbade i affären!
Tänker på dig!
Kram
Mina tankar är ofta hos dig och din familj. Vi följs åt du och jag. Och vi kommer att klara det! :)
Vad bra att du har/ska få sova en hel natt. Det är nog fullständigt nödvändigt i vår situation att vi får vår återhämtning. Jag tror att det är rimligare att du får sova själv oftare. Öronproppar!
Kram
Ja, din familj kommer att orka. Ja, du kommer att bli frisk. Ja, det kommer att komma en tid då allt det här känns avlägset. Det måste vi leva efter, det måste vi tro på! Kramar till dig.
Skicka en kommentar