onsdag, december 02, 2009

FRÅGESTUND

Nu ska jag försöka svara lite på de frågor som jag fått. Det finns inga frågor som är för dumma eller för jobbiga, utan undrar ni över något mer så är det bara att fråga.

Hur kommer behandlingen se ut om du vet?

- Ca 7-10 dagar efter snittet planerar de att starta med cellgiftsbehandlingen. Jag har för mig att läkaren pratade om att det blir fyra behandlingar nu först (3 v mellan varje behandling). Därefter är planen att bröstet ska opereras bort och efter det blir det ytterligare några cellgiftsbehandlingar. Tror också att det blir strålning efter det. Sen får man ju se lite hur behandlingen funkar och så.

Vad känner barnen? Förstår de?
- 1-åringen förstår nog inte så mycket, men ett par gånger när jag varit ledsen kryper han nära och vill gosa. De två stora förstår ju lite mer. Vi har försökt vara så öppna vi kan och pratat med dem, men samtidigt har det varit svårt eftersom inte ens vi själva riktigt vetat vad som väntar oss och att vissa besked och provsvar åt ena eller andra håller kan förändra allting. Det har varit väldigt jobbiga veckor för hela familjen. Alla läkarbesök hit och dit, en massa oro och tankar, ovissheten...!

10-åringen tyckte först att det allra värsta var att jag kommer tappa mitt hår. Men sen när vi hade pratat om det så kom han ändå fram till att det var mycket bättre med en mamma utan hår än ingen mamma alls. Enda chansen att kunna bli frisk är ju att jag tar medicinerna, även om mitt hår riskerar att ramla av.

Har ni bestämt vad lillebror ska heta?
- Nä faktiskt inte! ;-) Även om vi vetat i nästan ett par månader nu att det blir en liten kille så har vi inte riktigt kunnat bestämma oss för ett namn. Men ett par namn som vi båda tycker är fina är Axel och Erik... så vi får se om det kanske blir något av de namnen... eller kanske något annat... ja, vi får se vem som kikar ut helt enkelt!

Känns det nervöst att föda redan på fredag? Blir det snitt då eller?
- Jag har inte hunnit bli nervös än, men kommer säkert att bli det när jag väl ligger där på operationsbordet. Det blir ett planerat snitt på fredag. Det känns konstigt och lite overkligt just nu att jag bara ska vara gravid något dygn till. Jag har ju gått över nån vecka de andra gångerna jag varit gravid och hade kallt räknat med att gå över även denna gången, men den här graviditeten blir istället väldigt kort.

För det första så var jag i v 10 innan jag ens fattade att jag var gravid. Sen mådde jag jätteilla fram till v 16 ungefär. Och sen dröjde det inte så länge innan all den här skiten med cancern dök upp... så tyvärr har det inte varit någon bra graviditet som jag kunnat njuta av. :-(

Hur märkte du att det var bröstcancer?
De första symtomen var att det var ömt och rött i ena bröstet. Det var ganska svullet runt själva bröstvårtan. Jag tog upp det med min bm, men hon sa att det är rätt vanligt med ömma bröst när man är gravid. Men eftersom det inte gick över vände jag mig till vårdcentralen. Där trodde de att det var en infektion så jag fick antibiotika. Men efter att ha tagit dem i några dagar utan att det blev ett dugg bättre så ringde jag tillbaka dit och fick en ny antibiotika-kur utskriven. Inte heller den hjälpte!

Då fick jag en remiss till sjukhuset och där började genast en massa undersökningar. Det togs vävnadsprover ur bröstet (vid tre olika tillfällen... usch, hemska stick som gjorde ont!), de gjorde ultraljud och även mammografi. Men den här typen av bröstcancer syns oftast inte på mammografin.

Kan de inte bara operera bort bröstet där cancern sitter så att det försvinner?
- Det hade varit otroligt skönt om det var så. Men nej, tyvärr är det inte så enkelt. Om jag förstått det rätt så ökar risken för spridning om man opererar först. Så första steget i behandlingen blir cellgifter så att cancercellerna och inflammationen förhoppningsvis ska gå tillbaka lite. Men sen hoppas jag att det blir möjligt med en operation. Det blir då hela bröstet som de kommer att ta bort.

Är denna typen av bröstcancer en mildare form än vanlig bröstcancer?
- Detta är en av de aggressivare formerna och med sämre prognos än många andra typer av bröstcancer. När jag läst på nätet så är oddsen att bli friskförklarad från vanlig bröstcancer numera en bit över 90%, men när det gäller denna typen har jag fått fram siffror på runt 25-40% så det är inte så värst upplyftande. Risken att dö pga detta är med andra ord större än att bli frisk! Sen är det lite svårt att få fram bra information eftersom just denna typen inte är så vanlig (endast 1-3% av alla fall av bröstcancer är just den här formen). En del sidor som ligger ute på nätet är dessutom rätt gamla och forskning går hela tiden framåt.

Får försöka att inte stirra mig blind på statistik heller, även om det känns tungt när man läser om det. Faktum är att risken för att just jag skulle drabbas av detta är väldigt, väldigt liten (förmodligen inte ens 1%!) - men ändå hände det! Chansen att bli frisk är med andra ord bra mycket större än att jag överhuvudtaget skulle få skiten!

OBS! Det är inte jag själv som stryker under och länkar vissa ord utan det är någon funktion från Bubbleroom. ;-)

13 kommentarer:

♥ Carina ♥ sa...

Jag är så glad för de positiva besked du fått. Jag fortsätter hålla tummarna...
Varmaste kramar

Maria med Calle sa...

jag håller tummarna på fredag.

Skickar en massa kramar till dej o din familj

maria sa...

den där sista tanken är ju verkligen inte dum - att det är bra mycket större chans att du blir frisk! den tror jag på!

intressant att läsa frågor och svar. känns som att jag har en massa frågor, men kommer inte på någon just nu.

lycka till på fredag! kram!

En enkel människa sa...

Åh vad stark du är! Vi som skulle fått barn nästan samtidigt. Har följt din blogg ett tag, sen innan ni kollade könsul. :-)

Kan inte ens föreställa mig hur konstigt det skulle kännas att både få bebis och bli sjuk. Måste vara tufft för hela familjen!

Stora styrkekramar till er alla och vi hemma hos mig håller alla tummar för dig/er!!! *stor kram*

m i l l a h . s e sa...

Tack för att du delar med dig Linda. Det är många funderingar som dyker upp.
Förstår att det måste kännas konstigt att lillebror kommer redan på fredag!
Tänker på er massor!
KRAMAR!

Lotta A sa...

Tänker på er inför morgondagen, då ni ska bli föräldrar igen!
Spännande att se vad det är för en liten filur som tittar ut......
Många kramar från:
Lotta Ante
Ludwig Cajsa & Anton

Ellen sa...

Klart det här ska gå bra.

En släkting till mig drabbades av cancer, och tappade sitt hår under behandlingen.

Hennes tröst i det var att hon hade en hel massa RIKTIGT snygga peruker och kunde byta frisyr på ett makalöst sätt, lättskött och snyggt, hon var faktiskt riktigt nöjd med det.

Småsaker kan tyckas, men ändå något att ha i bakhuvudet.

KRAM! :)

Catharina sa...

Hej Linda! Jag har sett att du är medlem på bröstcancerlistan. Jag själv är också med, dock inte jätteaktiv. Jag är 27 år och fick mitt bröstcancerbesked 28:e december 2007, jag var alltså bara 25 år då. Jag var också gravid och 2 dagar efter beskedet så födde jag fram vår dotter (1 månad för tidigt) Jag kan verkligen förstå hur du känner och ville bara tala om att om du vill prata med någon så får du gärna skriva till mig på cattiz.c@gmail.com

Jag önskar dig lycka till imorgon! Kram på er*

Anonym sa...

Jag tycker du är strong som orkar svara så utförligt på allas frågor, men kanske är det lite av terapi för dig med? Jag själv skulle ha gömt mig under täcket och vägrat krypa ut.... nej, jag vet inte, men det känns så nu i alla fall.

Stort lycka till i morgon!!! Tänker på er allihopa! Kram

Anonym sa...

Precis! Statestik bygger på gamla meriter, det är DU som skriver statestiken som gäller NU!

Kram

Mia sa...

Du är så stark och tapper som orkar dela med dig och låter oss få följa dig så nära.

Du berör ända in i själen med din kamp och jag håller alla tummar att du motbevisar statisiken.

Du SKA vinna den här kampen. Jag jag är övertygad om att du gör det.

Kram
Mia

jensten sa...

Linda, det går inte beskriva alla tankar som virvlar i skallen här...Ofta blir det "tänk det kan ju hända MIG! Och hur gör man då? Var ska äldsta dottern bo? Kommer de att tvingas dela på sig" (har olika pappor för de som inte vet). Men äntligen har värsta chocken börjat släppa även om vägen är lång och lite snårig, men det är ljuset längst bak som lockar så vi alla får sikta dit ;) Du har ett fantastiskt nätverk omkring dig och det kan vara den största gåvan av alla i svåra tider. Oj som jag svamlar, du vet nog varför ;) Massor med megakramar från hela familjen!

Ingela sa...

Jag tillhör också dom där med mindre än 50 procents chans. Det är ett år sen lite drygt som jag avslutade strålningen, efter cellgifter och operation och hittills finns det inga tecken på cancer i min kropp längre. Så man ska verkligen inte stirra sig blind på statistik. Dåliga odds innebär inte att alla dör. I så fall skulle ju dödligheten vara 100 procent...

Hoppas allt går bra med bebis och behandlingar.
Varma kramar från Busan