MAMMOGRAFI

Då har man varit med om en mammografi-undersökning då för första gången i sitt liv. Det var inte så farligt med själva mammografin i sig, men det märks att apparaten liksom inte är anpassad för gravida. Med små tuttar och en stooor mage så är det väldigt svårt att komma intill. Lite oroar man sig ju för bebisen också. Det är ju trots allt en röntgen som görs. Men enligt läkaren skulle det inte vara någon större fara eftersom jag är så pass långt gången.



Efter att röntgenbilderna tagits skulle de sticka och ta cellprover samtidigt som jag satt fast i mammografi-apparaten. Det gick INTE! Jag skulle nämligen sitta på en stol under tiden och ställningen jag satt i gjorde att det kändes som hela mitt bäcken skulle gå isär i två bitar. Det kändes som nån stack in en kniv där nere så jag kunde omöjligt sitta så pass stilla som det krävdes.

Så de fick ta proverna samtidigt som de gjorde ultraljud istället. Det gick bättre, men själva sticket gjorde rätt ont (fick ändå lokalbedövning). Först fick hon även skära lite med en skalpell för att överhuvudtaget få in den där grova nålen. Aj aj! Men det var ju bara att bita ihop och ligga stilla så att det skulle gå så snabbt och smidigt som möjligt. Hon fick dock sticka tre gånger innan hon var nöjd så det var ju inte särskilt kul.

Nu återstår nästa "roliga" grej också... vänta!! Ovissheten när man tagit prover är alltid lite jobbig. Man vill ju bara veta snabbt vad det är, hur och om det är något som kan behandlas och om och när det kan tänkas gå över.