JOBBAT HÅRT IDAG

Idag har vi haft självstudiedag, men ingen vilodag direkt. Nej, vi fick faktiskt en hel del gjort på två av arbetena som vi håller på med och var riktigt effektiva... förutom små gos-stunder lite då och då med M:s gulliga hund Smilla. Nästa tisdag ska vi ha redovisning i skolan, men det är ett annat arbete. Det är rätt mycket i skolan just nu. Många arbeten och redovisningar på gång samtidigt. När jag kom hem idag så var det raka spåret till jobbet för att ha personalmöte, så det har varit en ganska så lång dag. Ska gå och sova snart så jag orkar upp att öppna på jobbet i morgon bitti.

Men först ska ni få lite rolig läsning... :-)

Livbolaget Framtidens tidning LIV publicerade för några år sedan en knippe utdrag ur brev från försäkringstagare som råkat ut för olyckshändelser vid bilkörning. Här är några axplock:

När jag skulle köra hem, råkade jag åka in på fel gård och kolliderade med ett träd, som jag inte har på min tomt.

Jag trodde rutan var nedfälld, men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den att den var stängd.

Jag hade kört i 40 år när jag råkade somna vid ratten.

Min bil stod perfekt parkerad, när jag backade på honom.

Jag sa till polisen att jag inte var skadad, men när jag tog av mig hatten, så upptäckte jag ett svårt skallbensbrott.

Jag tutade, men bilhornet gick inte för det var stulet.

Olyckshändelsen orsakades av att vägen krökte sig.

För att undvika kollisionen körde jag på den andra bilen.

Jag kan inte betala reparationskostnaderna, ty jag underhålles av min svärmor, eftersom min hustru dog för tre år sedan.

Jag kolliderade med en stillastående spårvagn som kom från motsatt håll.

Jag körde över en karl, han erkände att felet var hans, för han hade blivit överkörd förut.

Jag körde på en lyktstolpe som jag inte blivit varse om eftersom den skymdes av några karlar.

Den döde kom cyklande från vänster.

Kon gick emot bilen, efteråt fick jag höra att hon inte var riktigt klok.

Den här fotgängaren visste inte åt vilket håll han skulle springa, så jag körde på honom.

Min man svimmade så jag måste få tag på en annan man.

En lyktstolpe for mot min bil och skadade den på två ställen.

På torsdagarna brukar min hustru ha stortvätt, och när jag återvände på kvällen slog jag sönder vindrutan och två framtänder.

Bilen skadades inte, vilket bestyrkes av grindstolpen.

Ett hjul åkte i diket, min fot hoppade från fotbromsen till gaspedalen, for över vägen till andra sidan och hamnade mot en trädstam.


När Gud skapade mannen...

Först skapade Gud åsnan.
Gud sa till åsnan:
- "Du är en åsna. Du skall slita och släpa dagen lång och bli kallad dum i huvudet. Du kommer att leva i 20 år."
Åsnan svarade:
- "Usch då, det låter inte som något bra liv. Kan vi inte säga att jag bara skall bli 5 år gammal?"
Gud accepterade åsnans förslag.

Sedan skapade Gud hunden.
Gud sa:
- "Du skall kallas hund, leva ett liv i underkastelse, äta rester från middagsbordet och vakta huset. Du skall leva i 35 år."
Hunden sa:
- "Ojdå, det blir kanske inte så roligt. Kan jag inte få bli bara 15 år istället?"
Gud accepterade hundens förslag.

Därefter skapade Gud papegojan.
Gud sa:
- "Du kallas papegoja. Du kommer att sitta i ett hörn och upprepa allt som sägs, till stor irritation för alla. Du blir 75 år gammal."
Papegojan undrade:
- "Det låter väldigt enformigt. Kan vi inte säga bara 50 år?"
Gud accepterade papegojans förslag.

Till slut skapade Gud mannen.
Gud sa:
- "Du är en människa, en man! Du skall ha ett bra liv. Du är klok och intelligent, så du kommer att bestämma här i världen. Du skall bli 20 år."
Mannen svarade:
- "Det låter som ett riktigt bra liv, men kan det inte vara lite längre?"
(Nu visar mannen för första gången ett prov på sin intelligens...)

- "Kan jag inte få de där 15 åren som åsnan inte ville ha, de 20 som hunden tackade nej till, samt de 25 som blev över från papegojan också?"
Gud accepterade mannens förslag.

Därför lever mannen ett härligt liv tills han blir 20 år.

Sedan gifter han sig, för att slita och släpa i 15 år och bli kallad dum i huvudet. Sedan får han helt underkasta sig den övriga familjens behov, leva på rester från bordet och vakta huset i 20 år.

De sista 25 åren av sitt liv sitter han i ett hörn och upprepar allt som folk säger, till stor irritation för alla i sin omgivning.