ORDEN JAG INTE VILLE HÖRA

Jag fick ett samtal från sjukhuset förut. Det var sköterskan från Onkolog-mottagningen som ringde och frågade hur det var med mig. Tja, denna dagen har väl kanske inte varit min allra bästa. Jag har behövt ta extra smärtlindring vid flera tillfällen och så har jag varit väldigt trött. Men orsaken till att hon ringde mig var för att de fått svar på mina prover som jag tog tidigare idag när hemsjukvården var här. Tyvärr ligger värdet på mina vita fortfarande för lågt för att få behandling i morgon! Neeeeej, det var inte alls de orden jag ville höra. :-(

Jag ska ta nya prover i morgon bitti och se om de möjligtvis kan ha vänt uppåt tills dess. Känner att jag börjar få så smått panik över att cancermonstren kan härja runt i kroppen bäst de vill och att det inte finns några cellgifter som hejdar deras framfart. När det dessutom gör så ont på flera ställen känns det ännu jobbigare.

 

Åh, jag VILL ju verkligen kämpa och känner mig taggad att göra detta ett tag till, trots alla hemska biverkningar som jag riskerar att råka ut för. Men det känns tyvärr som att kroppen mer och mer ger upp. Min make tyckte att jag kändes febervarm förut när han gav mig en kram. Har inte kollat efter om det är så. det känns mest tungt när det ena avlöser det andra. I morgon kväll väntar även Adams Lucia-tåg. Vill inte vara sjuk då utan det vore så roligt att få se...!