LINDA - småbarnsmamma med cancer

OM DU VILL HEDRA LINDA

2011-04-02T07:46:00.009+02:00

Vi vet att det är många av er som följt Linda som har frågor om begravningen. Den kommer att äga rum i kretsen av de närmaste, men ni som vill har ändå möjlighet att skicka en sista hälsning.

För er som vill hedra Linda:

Tänk gärna på Lindas insamling på cancerfonden, tel. 020-59 59 59. Om ni vill skicka blommor till begravningen går det bra att ta kontakt med Sandstedts begravningsbyrå på tel. 0502-109 09 senast 10/4. "Prinsarnas" plusgirokonto (Lindas egna insamling till sina barn) finns också kvar.

Kram Magdalena

VÅR ÄLSKADE LINDA HAR SOMNAT IN

2011-03-29T18:19:00.008+02:00

Efter drygt 16 månaders kamp mot cancern har vår älskade Linda, i dag den 29 mars 2011 runt klockan 15.30, somnat in. Det hela gick lugnt och fridfullt till och Linda omgavs av så mycket kärlek av alla nära.

Vi vill tacka all personal på Onkologkliniken i Jönköping för ert fantastiska stöd och den vård och omsorg ni gett vår Linda.

Finaste Linda - Så älskad och omtyckt av så många. Sov nu så gott. Du finns alltid kvar i våra hjärtan!

Vi anhöriga har gemensamt tagit beslutet att låta detta bli det sista inlägget på Lindas blogg. Ett varmt TACK till alla er som följt och stöttat henne i hennes kamp mot cancern.

Kram Magdalena

MÅNDAG

2011-03-28T18:36:00.003+02:00

Just nu sitter jag hos min fina vän här på sjukhuset. Linda är trött och sover alltmer. Hon vaknar till ibland och säger några ord men mest sover hon. Lugnt och tryggt och med vetskapen om att någon är hos henne hela tiden. Linda har fått sin pump insatt idag och hon är smärtfri. Nu vaknade Linda och hon vill att jag skriver att barnen har varit hos henne idag och att Lars ska få in en säng på rummet och ska sova här i natt. Det var allt så länge. Kram Magdalena

UPPDATERING

2011-03-27T20:40:00.007+02:00

Tack för all omtanke och alla fina kommentarer. Det värmer mycket! Lindas situation är ganska oförändrad. Hon är trött, har feber och behöver mycket vila.

Linda har haft Lars hand att hålla i under hela dagen och hon har även haft sällskap av de två äldsta barnen och andra utav hennes närmsta.

Jag har berättat för Linda hur många ni är som tänker på henne. Hon uppskattar alla de stöttande ord och fina blommor hon fått. Ett varmt tack! Kram Magdalena

TRÖTT

2011-03-26T19:52:00.002+01:00

Hej alla bloggläsare!

Det är Magdalena som skriver. Jag ville bara meddela er som följer Linda att hon varit trött och sovit en del i dag. Gårdagen var en kämpig dag för Linda med mycket smärtor vilket säkert gjort sitt till att hon är trött idag. Jag har varit hos henne en liten stund och jag vet att även hennes Pappa varit där och hälsat på.

Kram
Magdalena

GOD NATT

2011-03-25T23:20:00.000+01:00

Denna dagen har verkligen varit hemsk! Har haft jätteont, svårt att syresätta mig tillräckligt, haft en del feber och allmänt mått kass. Har fått några besök som jag tyvärr inte orkat ta emot... så man kan väl säga att detta har varit en av mina värsta dagar hittills. Har antingen haft alldeles för ont eller varit mer eller mindre däckad av all smärtlindring. Först nu ikväll har jag haft stunder då det känts lite bättre.

Men just att ha så himla ont! Det tar liksom all energi. Har inte fått nån pump än heller. Frågade efter den förut men det var nåt med Apoteket tydligen. Kanske får den i morgon.

Sen är det den där jobbiga syrgas-slangen också. Inte ett dugg kul att behöva den. Alla ni som röker - försök att sluta!! Nu har jag personligen aldrig varit nån rökare, men risken för KOL och lungcancer ökar helt klart om man är det... och har man otur drabbas man och får svårt att andas. Att inte kunna andas normalt är HEMSKT! Jag kan intyga det!

ALDRIG HELT SMÄRTFRI

2011-03-25T14:38:00.000+01:00

Förmodligen kommer jag att få tillbaka pumpen. Surt, men som det är just nu funkar det inte längre. Det är outhärdligt att ha det så här och jag är inte riktigt smärtfri någon gång. Emellanåt är det rent ut sagt hemskt!!!

Ligger även här med extra syre för syresättningen har varit lite dålig. Usch och fy, detta är verkligen inte kul! :-(

KONSTIG MAT

2011-03-24T18:37:00.001+01:00

Pannkaka kan ju vara rätt gott, men just den här kombinationen vet jag inte... hård pannkaka med lingonsylt och vitkålssallad. Ska väl inte klaga, men jag har ju helt klart ätit godare maträtter!

Dagens sjukhusmat.

INTE SÅ BRA BESKED

2011-03-24T16:02:00.002+01:00

Tröttheten är fortfarande kvar, har lite svårt att hålla mig vaken och jag orkar knappt ta mig ur sängen. Men smärtan är något bättre nu än tidigare eftersom de har höjt dosen av mitt långtidsverkande smärtstillande, så idag har jag inte behövt ta en massa extra sprutor så det känns ju skönt.

Idag har jag träffat min läkare. Detta var ett besök som var inplanerat sedan innan, så min make var också här, men istället för att ses på mottagningen kom han upp hit till avdelningen istället. Som jag trodde, med tanke på hur jag mår, så var det inte så mycket positiva besked han hade att komma med. För att börja med det av beskeden som var bra så har jag ingen spridning till själva lungorna. Däremot påverkas min andning ändå pga vätska i magen och i lungsäckarna. Har även spridning till skelettet och det gör ju att det gör ont.

Det dåliga är att levern har blivit ganska mycket sämre det sista. Inte så dålig än att den sviktar, men utan någon fungerande behandling lär det hända förr eller senare. Mina levervärden är förhöjda (tror att de var de sämsta hittills). De är tydligen inte urdåliga, men börjar levern ge upp så kan de stiga ganska snabbt. Vätskan i buk och lungor kommer också pga levern. Tyvärr har den redan svullnat en del sedan jag tappades på vätska förra veckan. Även mjälten var i dåligt skick, men den kan man tydligen leva utan, så det är själva levern som är det mest kritiska just nu.

Det blir troligtvis ingen mer Xeloda-behandling, utan alternativet just nu är cellgifter via dropp varje vecka. Men om detta kommer fungera är svårt att säga. Vid det här laget har cancercellerna utsatts för så pass mycket tuffa gifter, så risken är rätt stor att behandlingen inte kommer hjälpa så mycket. Så det är lite beslut att ta ställning till. Utsätta kroppen för ännu mer gifter som inte har någon garanti alls för att de funkar... eller låta bli?!

Tack snälla Louise (Lars "syster") för det turkiska armbandet och det fina brevet!!

PS. Till er mina fina vänner som försökt ringa hit. Jag kan tyvärr inte svara för det är knappt någon täckning alls i detta rummet jag har nu så samtalen bryts nästan direkt. :-( Sms funkar däremot bättre, för då skickas eller tas de emot de korta stunder som mobilen har täckning.

DET BLEV INGET DRÄNAGE

2011-03-23T18:47:00.001+01:00

Hela förmiddagen bestod av förberedelser inför att sitta dit ett dränage till ena lungan. Fick inte äta, fick duscha med speciellt medel, fick smärtstillande och lugnande (som jag inte kände av särskilt mycket, förutom att jag blev lite trött några minuter). Rullades ner till stället där jag skulle få slangen ditsatt, men när jag var där så tyckte de inte att det var tillräckligt med vätska för att tappa ur det. Var på ett sätt lättad att slippa gå igenom proceduren, men samtidigt var det jobbigt också för att jag var inställd på att få det avklarat.

Så nu är planen ändrad. En datortomografi är beställd för att se om det kommit fler tumörer som orsakar mina besvär och så ska de ändra min smärtlindring. Min långtidsverkande smärtlindring fungerar inte alls bra för tillfället. Får ta sprutor med jämna mellanrum för att härda ut. Nä, livet är väl inte riktigt på topp just nu om man säger som så. Att vara trött, må dåligt och ha ont är inget roligt alls. Inte heller är det så kul att tillbringa så mycket tid på sjukhuset, men samtidigt så vet jag inte om jag orkar vara hemma heller. Vill ju att det ska vända nu, men det kanske det inte gör.

ETT TESTINLÄGG

2011-03-23T18:45:00.008+01:00

Hej alla Lindas bloggläsare!

Jag som skriver det här heter Magdalena och jag är en av Lindas nära vänner som fått förtroendet att hjälpa Linda med att skriva inlägg här och hålla er uppdaterade om hon inte orkar skriva själv. Men just detta inlägget är bara ett test för att se att det funkar.

Ni kanske har "sett mig" på bloggen i något av Lindas tidigare inlägg, men för att presentera mig själv lite kort så är jag en gift 33-årig 2-barnsmamma som just nu studerar till vårdadministratör. Jag bor på samma ort som Linda och hennes familj, med bara cirka 10 minuters promenad emellan. Jag är verkligen lyckligt lottad som har och har haft en vän som Linda under hela mitt liv. Linda - mitt liv skulle inte vara detsamma utan dig.

Kram Magdalena

Ps) Bilden på Adam, Linda, Tilda & Hugo är från Höganäs, sommaren 2006 och är ett av mina finaste sommarminnen tillsammans med Linda.

ONT I HUVUDET

2011-03-23T11:16:00.002+01:00

Försöker helst att inte känna efter vart det gör ont, men idag är huvudvärken jobbig. Mår inget vidare och vill helst bara sova! Mår inget vidare idag.

Än så länge har jag inte fått dränaget. Vet inte heller än när det blir. Eventuellt måste jag ha ett dropp först. Mitt ena blodvärde (trombocyter?) låg visst lite lågt.

Igår eftermiddag var Lars och Simon här på ett litet besök, men i övrigt har jag inte riktigt orkat. Lyckades slumra till ett par gånger under dagen igår för att försöka "sova igen" lite. Denna natten har jag sovit helt okej! Tog ett tag innan jag somnade bara för jag tror jag hade en del feber på kvällen och jag frös så jag skakade!

För en stund sedan kom det blomsterbud hit. Åh, tack gulliga Birgitta!! En helt underbart fin bukett!! Har tagit en bild på blommorna, men får tyvärr inte in dem i bloggen från mobilen.

Så... nu har en sköterska varit inne här och tagit lite kontroller på mig. Snabb puls, ganska dålig syresättning, bra blodtryck och 37,7 i temp. De vet fortfarande inte riktigt vad febern beror på, men mitt crp har fortsatt stiga trots antibiotikan så nu skulle jag få en annan sort. Tror det låg på 102 idag. Nu har jag förresten fått in en tjusig syrgasgrimma här. Får hoppas att den bättrar på syresättningen lite.

Det känns inget vidare att kroppen verkar ge upp mer och mer. Det ena avlöser verkligen det andra och det känns som de "bra dagarna" allt mer lyser med sin frånvaro. Det var allt just nu. Skriver kanske mer sen om jag orkar.

SVARET PÅ RÖNTGEN HAR KOMMIT

2011-03-22T18:38:00.006+01:00

Svaret på lungröntgen har kommit och det var inte direkt ett svar jag ville ha. Förra veckan kunde man se vätska i lungsäcken på båda sidorna. Tyvärr har det blivit värre sedan dess och framförallt på höger sida (där jag även har mest ont). Det var en hel del vätska där nu och läkaren tyckte att det skulle tappas ur för då kommer mina besvär troligtvis lindras en hel del. Det är visserligen mitt beslut i slutändan, men att ligga här, ha ont och må dålig är inte heller något lockande alternativ. Det är lite som pest eller kolera.

Jag sa att de får söva mig om de ska sätta dit ett dränage där, men tyvärr var inte det ett alternativ för man måste kunna ta ett andetag och hålla andan medan de sätter dit slangen. Däremot kan jag få lugnande och smärtstillande innan. Då får de ge mig MASSOR av lugnande så att jag är på gränsen till "borta". Kommer aldrig klara det annars.

Efter att ha fått en slang i magen förra veckan och vet hur obehagligt det var så kan jag bara tänka mig hur hemskt det måste vara att sätta ett som går in mellan revbenen och in till ena lungan. *ryser* Sen måste slangen sitta där ett par dygn för det är ganska mycket de måste tappa ur. Så jag får nog räkna med att ligga inlagd hela denna veckan också.

Det var någon som efterfrågade lite sjukhusbilder, så här kommer det några. :-)

Min "utsikt"!

En till "utsiktsbild". Har en tv på rummet och det är ju bra, men jag börjar bli väldigt less på alla tråkiga serier, repriser och framför allt reklamen.

Oduschad, osminkad och väldigt väldigt trött!!

Nu är klockan över halv sju på kvällen - och det är fortfarande inte helt mörkt. Snart ställer vi även om till sommartid och då kommer det vara ljust länge. Härligt!!!

UNGEFÄR SOM INNAN

2011-03-22T14:21:00.000+01:00

Mår fortfarande inget vidare. Jag hade hoppats på att det skulle känts lite bättre i morse när jag vaknade, men tyvärr inte. Blev inte mer än 2-3 timmars sömn totalt så bara sömnbristen i sig är jobbig. Längtade efter att kunna njuta av det fina vädret ute idag. Istället ligger man här i en säng och orkar inte ens hämta sin mat själv. :-(

Det som väntar härnäst är röntgen av lungorna som ska bli så snart som möjligt, men det kan ta sin tid ibland ändå. Nu har jag fått in te och macka här. Ska göra ett försök att äta lite medan jag inte har så ont. Fick en smärtstillande spruta för ungefär en halvtimma sen.

SOVA?!

2011-03-22T03:45:00.000+01:00

Än så länge denna natten har jag lyckats sova en hel kvart eller nåt! Det är svårt att sova när man vet att man kan bli väckt precis när som helst för att bli stucken och få en nål ditsatt. Emla-plåstren som jag fick förut kliar så att jag snart blir tokig!

Svårt att sova också när man har ont. Smärtlindringen jag får håller i sig en stund, men sen måste den fyllas på igen om det onda ska hålla sig borta. Känner mig även rätt febrig för tillfället med huvudvärk och ont i hela kroppen. Nä, livet har helt klart varit roligare än vad det är just nu.

Nä, dags för ett nytt sov-försök! Kram till er alla och hoppas ni sover gott just nu (vilket jag tror att de flesta av er gör med tanke på att klockan är 03:45).

Det blev inte mycket positivt skrivet i detta inlägget direkt. Gnäll och klagan... men jag är rätt less på detta!! Det är svårt ibland att se nåt slut på allt det jobbiga när det ena avlöser det andra.

EN GANSKA BRA DAG SOM SLUTADE DÅLIGT

2011-03-21T23:25:00.001+01:00

Denna dagen har varit en av de lite bättre på ett tag, men tyvärr höll det inte i sig. Framåt kvällen blev det jobbigt att andas. Varje andetag var en plåga och gjorde ont! AHS kom hem och gav en spruta smärtlindring, så under nån timma kändes det bättre. Men sen var det likadant som innan. Sköterskan ringde Onkologen som i sin tur tyckte att jag skulle komma in.

Så nu är jag tillbaka igen på det här tråkiga stället. Hade ju hoppats att det skulle dröja lite längre än bara över helgen. Hade feber när jag kom in så nu väntar prover, ny lungröntgen, mera smärtstillande och antibiotika. Ja, sen kommer de säkert på nåt mer som jag måste göra. Usch, det känns mest jobbigt alltihop! Börjat bli så less på detta... svårt att se något slut på det när det ena avlöser det andra. :-(

JAG TÄVLAR HOS MAMMA MALIN

2011-03-21T18:23:00.000+01:00

Det är så himla fint med väggtexter och betydelsefulla ord tycker jag. Just nu har Malin en tävling på sin blogg där man kan vinna en väggtext från Textarna.se. Gå gärna in och tävla du också. Allt man behöver göra är att länka till tävlingen och svara på en enkel fråga.

Jag är med o tävlar om en väggtext från textarna.se hos Mamma Malin =)

DOGMAN HAR EN PÅSK-TÄVLING

2011-03-21T13:25:00.000+01:00

Det var någon som tyckte att jag skulle tävla med Berit-bilden som jag la upp igår under "Dagens bild". Precis efter det fick jag ett mail från Dogman om att de har en bildtävling där man får ladda upp en påskhälsning med sitt husdjur. Så vill ni rösta på Berit eller ladda upp en egen bild och själv vara med och tävla så kan ni göra detta på Dogmans hemsida. Bland de bidragen som fått flest röster kommer en jury utse vinnarna.

BARNENS KÖKSHÖRNA BÖRJAR TA FORM

2011-03-21T13:12:00.002+01:00

Förkylningen är fortfarande kvar, men idag har jag tvingat mig ur sängen och varit uppe ganska mycket. Näsan rinner, hostan är jobbig (= gör ont), är lite hes till och från, hade feber i morse och tröttheten är kvar. Men som sagt så har jag varit uppe en del och även fått lite gjort. Drar mig lite för att ta extradoser av smärtstillande, men tyvärr gör det mig ännu tröttare att ha så himla ont. Så idag har jag tagit det ett par gånger för att orka lite mera. Det går även lite bättre att hosta upp slemmet när det inte gör så ont.

Idag har det bland annat blivit en liten tur till den Second hand-butiken här där jag inte hade kollat efter leksaksspis - och faktiskt så hade de en för bara 30:-! Den var långt ifrån något toppskick, men den duger säkert utomhus. Köpte även slevar, vispar, mått, muggar, tallrikar och sånt för nästan inga pengar alls. Ett par stolar i plast blev det också. Mina föräldrar hade nog även ett litet bord hemma som de kan få ha i sin kökshörna.

William var överlycklig över alla nya grejer och har serverat mig både varmt kaffe och god mat som han lagat på spisen. Till efterrätt fick jag glass (snö i en mugg). :-) Längtar efter varma vårdagar då de små kan leka där och vi vuxna kan sitta i varsin stol intill och njuta av solen!

Titta vad jag har fått! :-)

Det är roligt att laga mat!

Allt behöver inte köpas i leksaksaffärer. Man kan hitta mycket kul på Second hand.

Det är riktigt slaskigt ute nu! Men med plussgrader hela veckan hoppas jag att snön snart är borta.

Snö blir till vatten!

Trots lång och kall vinter börjar det finnas hopp om liv ute i rabatterna.

Tulpanerna jag fick av min moster Birgitta i fredags har blivit ännu finare nu!

Ja, vad mer kan jag skriva om?! Håret som rasar kanske? Det är rejält ömt på sina ställen i hårbotten och drar jag handen genom det så lossnar det massor av hår. Så trots att det mesta av håret fortfarande sitter kvar så har jag en sjal kring huvudet för att slippa hårstrån som ramlar på kläderna och golvet. Sist jag tappade håret hade jag riktigt långt hår, så då rakade jag av det ganska omgående efter det började lossna.

DAGENS BILD - EN OVANLIG BILD

2011-03-20T21:12:00.000+01:00

17:e bilden: En ovanlig bild.

Det blir ju inte direkt någon bild varje dag, men nu kommer en liten uppdatering på "Dagens bild". Detta var ett tema där jag först tänkte - vilken bild har jag som är ovanlig?! Men sen när jag började kika igenom bilderna i datorn så hittade jag flera stycken som jag kan använda. Så nu är istället frågan - vilken bild ska jag välja?! :-) Man jag gör nog som vid något tidigare tillfälle att jag lägger ut flera stycken.

Den första bilden föreställer Adam där han är Josef i julspelet som han hade tillsammans med sin klass då han gick i 2:an. Jag blev faktiskt lite överraskad att han ville ha en av huvudrollerna eftersom han kan vara lite blyg ibland och kan vara orolig just inför att uppträda inför andra. Dessutom brukar han inte gilla att klä ut sig. Men han var verkligen jätteduktig! Var riktigt söt som Josef och kunde alla sina repliker utantill.

Min söta lilla "Josef"!

Bild nummer två är en bild på vår gamla katt Berit. Tyvärr fick vi omplacera henne innan vi flyttade hit eftersom vi bor precis intill tåg-rälsen. Att försöka göra innekatt av Berit gick inte och hon vantrivdes verkligen i kattgården. Så numera bor hon på en gård och jag hoppas att hon har det bra där. Men hur som helst så blev denna bilden lite "ovanlig". Jag var på andra våningen och hörde något konstigt ljud där ute. Det var Berit som fick för sig att hon skulle klättra uppför husväggen och antagligen gå in genom fönstret som stod lite öppet där uppe.

Det blev en ganska rolig katt-bild om inte annat!

Nästa bild är en bild på en massa kantareller som jag hittade en gång. Inte så vanligt att jag hittar så många på så pass kort tid (ca en halvtimma). Det var urtråkigt att rensa dem, men åh vad gott det var att ha en massa svamp i frysen! Blev en hel del goda kantarellmackor minns jag.

Kantereller är sååååå gott!!

Jag hittade även en bild från när vi hyrde ett litet hus och där vi hade en helt underbar utsikt över Vättern. Men det lite ovanliga där var "klätterträdet" där barnen ofta lekte och hade roligt. Det var ett nedsågat gammalt träd och det var verkligen gigantiskt!

Roligare än en vanlig lekpark!

BÄTTRE OCH SÄMRE

2011-03-20T14:55:00.003+01:00

För att börja med något positivt så har jag fått min röst tillbaka idag. Känns skönt, för just när man knappt får fram ett ljud är så frustrerande. Men annars kan jag tyvärr inte säga att det är bättre idag. Är fortfarande väldigt trött, men det värsta är helt klart att det gör så fruktansvärt ont när jag måste hosta. Det känns som att revbenen ska gå av varenda gång och tårarna är svåra att hålla tillbaka, så jag drar mig verkligen för att hosta!

De var här från AHS (Avancerad hemsjukvård) innan och la om det lilla såret efter att jag tömde magen på vätska. Det är fortfarande ganska ömt runt insticksstället, men såret i sig ser fint ut. Jag passade även på att fråga om det inte finns nån medicin som gör att jag slipper hostan, men det kunde han inte rekommendera. Slemmet behöver ju komma upp, så det är i så fall slemlösande som gäller och mera smärtstillande så att jag kan hosta utan att det gör så ont.

Avslutar med ett litet meddelande till våra släktingar och vänner som beställde Newbody-grejer av Adam - de har kommit nu! :-)

Jag har förresten en fråga också kom jag på. Tänkte nämligen höra om någon i Habo- eller Jönköpingstrakten har en leksaksspis till salu? Maila mig gärna i så fall. Det gör inte så mycket om den är i begagnat skick eller har lite skavanker, för jag har tänkt att göra en "kökshörna" utomhus till de små där de kan leka. Förut såg jag spisar lite överallt på Second hand och Blocket, men som vanligt när man letar efter nåt så finns det inga.

SÄNGLÄGE MEST HELA DAGEN

2011-03-19T18:58:00.001+01:00

Den här dagen har jag inte gjort många knop. Faktiskt mest legat i sängen och mått sådär bra och känt mig allmänt osocial. Nu när jag äntligen fått komma hem hade jag önskat att det fanns mer ork och energi åt att umgås med min familj. Men jag är trött, huvudet känns tungt, det svider i halsen, kliar i näsan och så blir det en massa slem som behöver hostas upp, men som jag knappt vågar hosta upp eftersom det gör ont. Sen så kan jag knappt prata heller. Himla "kul" är det att låta som en kraxande kråka så fort man försöker säga nåt. Riktigt surt är det också att inte känna sig ett dugg bättre när man kommer hem från sjukhuset, utan snarare tvärtom!

Dessutom börjar lite hår släppa från huvudet nu. Inte så mycket, utan än handlar det om några enstaka strån som sitter löst... men ja, det är väl bara en tidsfråga innan det lossnar mera! De på strålbehandlingen sa att mitt hår ganska så säkert kommer att komma tillbaka och kanske kommer inte precis allting att försvinner heller (å andra sidan tar jag nog bort allt ändå om det till slut bara är nån "tuss" här och var som sitter kvar.) Håravfallet hänger lite på hur pass stor dos av strålning man fått och tydligen är den dosen jag fått inte den högsta. Ja, vi får se. Är iallafall beredd på att allt kan ramla av och vara borta ett tag.

Så dagen har till stor del ägnats åt att vila, kolla på tråkiga repriser på tv:n, men så har jag även haft datorn igång en stund och shoppat lite åt de små grabbarna. De växer ju så det knakar och även om man inte kan tro att våren är på väg än, med tanke på all snö vi fick igår, så lär den komma förr eller senare. Väderprognosen visar faktiskt en massa härliga plusgrader och en hel del sol här nästa vecka!! Underbara 11 grader på tisdag och en strålande sol. Hoppas verkligen att de har rätt. :-)

(Klicka oå bilden för att se i större format.)

Hur som helst så har William fått fleecefodrade regnkläder från Didrikson som jag ropade in på Tradera. Jag hade ett presentkort på Linus o Lotta och hade först tänkt att köpa nytt, men sen ångrade jag mig. Det spelar ju ingen roll om det blir ett begagnat och det kostade bara hälften så mycket som ett nytt. Bra också att kunna återanvända tycker jag.

Så presentkortet gick bland annat till en regnoverall åt Erik. Har aldrig testat någon sådan förut, men det kan nog vara smidigt för småttingar när de är ute i slaskväder. Påklädningsmomentet är inte alltid det roligaste han vet, så då blir det ett plagg istället för två som ska på. William fick ett par långärmade tröjor.

Jag var även inne på Kameleont Design och beställde ytterligare ett par tröjor åt honom och ett par mjuka goa velourbyxor. Där inne finns det en massa fina kläder (och även tyger för den som gillar att sy själv), och just nu har de även en del rea på barnkläderna. Så han kommer nog bli fin vår lille kille! Det känns lite som att kläderna bara kostar hälften så mycket när man köper till William eftersom Erik kan överta dem direkt när de är urvuxna. Det skiljer bara någon storlek mellan dem. Ja, en del shopping har det blivit idag, men vid årstidsbyten är det alltid en del som behövs.

En del av dagens nät-shopping.

AJ MIN HALS

2011-03-19T09:08:00.003+01:00

Åh, min hals, vad gräsligt ont den gör!! Kan knappt svälja. Försökte prata men det gick knappt heller. :-( Inte nog med det så bubblar det så där äckligt från bröstkorgen igen när jag ligger ner och andas. Har lite huvudvärk också.

Nä, det är väl så att förkylningen drabbat mig vare sig jag ville eller inte! Hela familjen har ju haft detta nu, men ändå har vi varit jättenoga med hygienen och nu när jag låg inne träffade jag inte ens maken just för att han var så risig. En förkylning är i och för sig "bara" en förkylning... men det kan vara jobbigt nog! Har egentligen inga krafter över till detta just nu!

På tal om något helt annat så känner jag mig faktiskt lite stolt över en sak. Har äntligen fixat klart något som jag har tänkt göra ganska länge, nämligen minnesböcker i form av fotoböcker till barnen! Den ena har varit klar sen innan, men de andra grejade jag med nu då jag låg på sjukhuset och det allra sista blev klart igår kväll. Jag hoppas att pojkarna kommer tycka om dem! Har beställt från Fuji, vilket är första gången just när det gäller fotoböcker, så jag är nyfiken på resultatet. Jag valde deras Briljant-modell med matta sidor och tror att det kommer bli bra. Jag lägger ut bilder och skriver mer om dem sen när de har kommit.

När det gäller fotoböcker är det ganska ofta mina bloggläsare frågar mig om det, men nuförtiden finns det en uppsjö av olika ställen där man kan beställa. De flesta fotofirmor har inte bara en sort fotobok heller utan de brukar finnas i olika kvalitéer och prisklasser.

Just fotoböcker är väldigt skoj. Det finns ju som sagt även enkla och ganska billiga sorter. En sån kan man ju t ex använda som pekbok till barnen. Tänkte att man kan välja en liten billig fotobok med mjukt omslag och fylla den med foton på sånt som barnet känner igen. Kanske favoritgosedjuret, personer barnet känner, olika kläder och leksaker m.m. Eller så kan man låta dem låna kameran själva en stund och sedan göra en bok med barnets alldeles egna bilder. Man kan även scanna in favoritteckningarna och göra en bok av dem. Kanske även skriva dit texter så att det blir en berättelse?! Ja, det finns som sagt så mycket man kan göra...! :-)

HEMMA IGEN

2011-03-18T18:57:00.002+01:00

Nu har jag fått åka hem från sjukhuset. Min gulliga moster kom och hämtade mig. Det är skönt att vara hemma igen och träffa min familj. Det känns även skönt att vara färdig med alla strålbehandlingarna. Det tråkiga är bara att jag har varit väldigt trött nu under eftermiddagen. Dessutom känns det som jag håller på att bli förkyld. *suck* Jag har fått ont i halsen, huvudet och så är mitt ena öra sådär dumt igen som det har varit förut nån gång. Alla ljud låter högt och konstigt. Hoppas verkligen inte att det blir värre.

Det gick bra att dra bort dränaget idag. Lite obehagligt bara, men det var mycket värre att sätta dit det. Fick även extra smärtlindring en liten stund innan så att det skulle göra så lite ont som möjligt. Men som sagt, obehagskänslan går ju inte riktigt få bort även om det inte gör så ont. Det är lite ömt från magen nu efteråt och det kunde hänga i några dagar. Det är ju ett litet hål in så det går ju inte igen samma sekund som de drar ur slangen direkt. Till en början rann det verkligen massor av vätska därifrån, men nu har det lugnat sig. Totalt har över fem liter vätska tappats ur min mage. Det är en hel del!

Jag hade några roliga saker som väntade mig hemma. Bland annat hade min vän Suss skickat ett brev med sex fina skyddsänglar, en till oss var i familjen. Jag har några sedan tidigare också, så jag gav en av dessa till min mamma och en till min moster. De kan också behöva en skyddsängel! Tack så jättemycket! Kan även tillägga att Suss tillverkar skyddsänglar i förmån för barncancerfonden och barncancerföreningen.

Här är fyra av änglarna.

Sen fick jag även ett blomsterbud med en helt underbar bukett blommor och trisslotter från "turisterna", dvs min gamla turismklass från Folkhögskolan där jag gick innan Adam föddes. Åh, vad gulliga ni är! Det kom verkligen som en överraskning. Det planeras återträff nu under våren. Om jag känner mig pigg, vilket jag hoppas att jag gör, så kommer jag gärna på den!

En jättehärlig bukett blommor... och det var även vinst (50:-) på en av lotterna.

Sen så fick jag även en jättefin bukett tulpaner av min moster, och det hade hon verkligen inte behövt ge mig. Tvärtom så är det hon som skulle ha blommor som tack för all hjälp... och det fick hon också! En grön växt i en kruka med små vita duniga änglavingar som dekoration.

Nu ska vi äta mat. Det blir fredagsmys med hämtmat. Är tyvärr inte så jättehungrig och halsen gör rätt ont, så jag delar min portion med de små grabbarna.

VÅREN KOM VISST AV SIG

2011-03-18T10:25:00.003+01:00

I natt har det snöat så idag är det "snö-kaos" i Jönköping. Tycker det känns totalt onödigt med mera snö. Den kommer ändå snart slaska bort och vi har haft vinter så det räcker nu. Igår låg det knappt någon snö alls på marken och idag ser det ut så här...

Idag får jag åka hem. Har fått min sista strålbehandling nu på morgonen. Äntligen färdig!! Känns jätteskönt. Har känt av lite huvudvärk och trötthet under de här båda veckorna, men det är svårt att säga exakt att det kommer bara från strålningen. Det är så mycket som spelar in. Innan jag åker ska de även dra bort dränet. Usch, är rädd att det ska göra ont!

När det gäller magen så rinner det fortfarande ur en del vätska, men det är skillnad nu mot när jag kom in och den är inte alls lika stor och svullen. Däremot så lär det säkert bli så att jag kommer få tömma fler gånger. Känns inte så kul, men vad gör man?! Att jag samlar vätska är för att levern fungerar dåligt.

Igår på "Kalla Fakta" såg jag att djurägare utsätter sina djur för allt fler och tuffare behandlingar när de blir sjuka. De pratade om vart gränsen för djurplågeri går. Ibland känner jag samma sak själv, fast med oss människor då. Vart går gränsen för att alla behandlingar, biverkningar och operationer mest blir en plåga?! Ibland känns det nästan som man får utstå fler jobbiga saker än man klarar. Kanske hade det känts lite lättare om man inte dessutom var ständigt trött och likaså om man hade varit helt smärtfri varje dag. Men samtidigt vill jag ju inte ge upp heller. Har mycket att kämpa och leva för! Så det gör ju att man hela tiden står ut med lite mer än man egentligen gör.

TIO MINUTER

2011-03-18T02:39:00.001+01:00

Är egentligen jättetrött och tog dessutom en insomningstablett för att kunna somna lite lättare och även enklare sova ostört. Men vad hände?! Jo somnade gjorde jag, men vaknade tyvärr redan efter tio minuter av att jag hade ont i ena revbenet långt ner på vänster sida. :-( Hade i och för sig ganska ont redan när jag la mig, men lite optimist som man är ibland försökte jag lindra det lite med en varm vetekudde. Tyvärr kallnar ju kudden efter en stund och då hjälper den inte så bra.

Låg hur som helst här i nån halvtimma och tänkte att jag nog kan somna ifrån det onda, men det gick inte så bra, så det fick bli ett tryck på larmknappen efter lite mera smärtstillande. Så bort nu med det onda och snälla John Blund - kom och få mig somna om! Att ligga vaken om nätterna är så jobbigt, för då vet jag nån som är ÄNNU tröttare i morgon. Fick en ganska tidig tid nere på strålningen också, så det blir ingen längre sovmorgon heller.

Jag har förresten haft vänner på besök även idag. Elisabet, Malin och Anton kom hit en sväng på eftermiddagen. Det var roligt att ses och tiden går mycket fortare när man har sällskap! Tack även för den goda milkshaken.

Nä, dags för ett nytt sovförsök. Smärtan börjar släppa och ögonlocken börjar kännas lite tunga, så det känns nog som det skulle kunna gå att få sova lite till.

BLIR KVAR TILLS I MORGON

2011-03-17T11:16:00.005+01:00

Jag är fortfarande kvar på sjukhuset. Vet inte så mycket än hur dagen ser ut för det har inte varit förbi nån läkare. Fortfarande rinner det ju en del vätska ur magen, men jag vet inte hur mycket mer de ska tappa ur. Helt otroligt bara hur mycket det får plats där inne! Men de får ju hemskt gärna tappa så mycket som bara går medan jag har den där slangen kvar, för det var inte så himla kul att få den ditsatt. Jag tycker fortfarande att magen ser rätt svullen ut, men samtidigt är det ju ganska stor skillnad mot när jag kom in. Den största skillnaden är att mina lungor har fått mer utrymme. Kunde knappt ens ligga ner förut utan att känna mig andfådd och konstig.

Tills vidare ligger jag här och vilar. Känner mig lite trött, fastän jag sovit okej i natt. Igår kväll var förresten min gulliga pappa här och hälsade på. Han hade med sig hamburgare från McDonalds. En aningens godare än sjukhus-maten som bjuder på lite dålig variation. Har ätit potatismos med nåt tillbehör varje dag sen jag kom hit tror jag. Sjukhuset måste ha riktigt bra avtal med nån potatis-bonde, för det är inte ofta man får ris, pasta eller dylikt. Nä, det är mest potatis och potatismos till varenda rätt. Minns att det var samma när jag låg på förlossningen efter att Erik föddes. Under den veckan jag låg där så var det potatis till lunch varje dag!

"Och idag serverar vi... POTATIS!"

På tal om mat så går det lite upp och ner med aptiten. Det brukar funka rätt bra att äta fram till tidig eftermiddag, men sen lyser aptiten och hungerskänslorna alltmer med sin frånvaro. Å andra sidan är det ju mat välidgt ofta här på sjukhuset, så man hinner ju knappt bli hungrig mellan varven. Igår eftermiddag bjöd de på fruktsallad till mellanmål här. Den var jättegod! Likaså de näringsdrycker som de gör själva här är faktiskt helt okej (jag var ganska skeptisk till dem först eftersom de i flaskor inte smakat sådär jättegott direkt). Jag försöker få i mig allt jag kan. Hade även en dietist på besök här igår och fick en del tips och så.

Visserligen har min vikt ökats på riktigt bra nu det sista, men för varje liter vätska de tappar ur mig så lär väl även nåt kilo följa med. Nu är jag absolut inte "supermager" på något sätt, utan är nog rätt normalviktig skulle jag tro, men jag blev lite rädd efter förra gången jag låg inlagd och verkligen rasade i vikt. Jag kunde bara inte äta hur jag än försökte! Så min önskan nu är komma upp runt min normalvikt så att kroppen fixar eventuella infektioner lite bättre. Nu hoppas jag verkligen att jag inte blir sjuk snart igen, men sånt vet man ju aldrig. Har bland annat en make hemma som har varit dunderförkyld hela veckan. Det känns som vi ständigt har nån form av smitta där hemma. Barnen har också varit förkylda till och från.

Frukt och bär av alla de slag är gott!!

Så, nu har läkaren varit här också. Det blir hemgång först i morgon. Jag får åka redan idag, men i så fall måste jag hit igen i morgon bitti. Stannar jag kvar så får jag min sista strålbehandling på morgonen och behöver inte åka tillbaka för att få den. Känns på sätt och vis skönt för just att pendla fram och tillbaka när man redan är trött gör en bara ännu tröttare. De kan även fortsätta tappa ur vätskan nu under dagen och att den förhoppningsvis även ska börja stanna av lite (tycker tyvärr inte att det är nåt jag märkt än, för så fort de tömmer påsen fylls den på efter bara nån minut).

Jag tror inte att mitt hår kommer vara kvar så länge till på huvudet nu. Det känns ganska ömt och svider lite i hårbotten emellanåt. Men jag har skaffat lite nya grejer att ha på "flinten" och som verkar bekväma. Ska se om jag kan ta lite bilder på dem nån dag. Dels är det en ny fin Buff. Buffsverige.se har mängder med jättefina buffar i hur många färger och mönster som helst.

Min favorit är de i Merino-ull. De är riktigt bekväma och de finns även i fler färger och mönster nu än förut, så det var lite beslutsångest att bestämma sig för en. Nu tog jag en svart med grått mönster, men jag kanske beställer nån mer färgglad sådan sen. Merino-ullen är ett så bra material. Är det varmt så kyler det och är det kallt så värmer det. Ull kan ju låta som att det ska klia, men denna sorten känns mer som mjuk bomull när man tar i den. Kan varmt rekommenderas! Buffar kan användas av alla och inte bara för den som är utan hår. Det finns även en massa jättesöta som till barnen! :-)

Jag har även beställt några lättknytna "sjalar" från en sajt i England och som jag tror att jag kommer kunna använda en del. Ser ju inte direkt fram emot att håret ramlar igen, men man får väl försöka göra det bästa av det och försöka hitta lite variationer på vad man kan sätta på huvudet. Hellre är jag ju utan hår än att de där monstren i hjärnan får en chans att snabbt växa sig stora och får mig att må ännu sämre.

HOPPAS DET GÅR BÄTTRE IDAG

2011-03-16T15:54:00.001+01:00

Ska ner till strålbehandlingen om en kvart, men idag har jag fått extra smärtstillande en stund innan så att det förhoppningsvis börjat hjälpa nåt när jag kommer dit. Det blev ju så dumt igår. Fick en spruta bara nån minut innan jag åkte ner, så det var först när jag var tillbaka uppe på rummet som jag kände någon effekt från den. Själva strålningen går ju rätt fort. Men att lägga sig ner, ligga stilla där några minuter och därefter komma upp från britsen var riktigt hemskt! Så jag hoppas verkligen att det går bättre idag.

Just smärta är verkligen något som är riktigt jobbigt och som gör en trött. Jag är riktigt less på att ha ont! Någon undrade vad jag får för behandling just nu mot smärtan. Just nu är det i tablettform, förutom när jag fått extra här på sjukhuset för då har jag fått det i nålen i handen. Fördelen är att den ena av de medicinerna jag får som tablett gör att min mage fungerar bra. Det var en stor nackdel med morfinpumpen som jag hade förut. Morfin gör tyvärr inte att magen fungerar nåt vidare utan tarmarna står så gott som stilla. Visserligen finns det en spruta man kan få som motverkar det, men biverkningarna av den är inte att leka med. Magknip gånger tusen ungefär!

Men blir det för jobbigt med allt det onda och jag känner att tabletterna inte räcker till så funderar jag på att testa plåster. Det känns som att det är mycket smidigare än att gå runt med en stor och otymplig pump. Framför allt när man har småbarn så är den där pumpen mest i vägen. Vet inte hur många gånger som den ramlade i golvet på nätterna för att jag glömt att jag hade den och man ska upp och stoppa in nån av barnens nappar eller nåt.

FLERA LITER

2011-03-16T13:16:00.002+01:00

Jag tror att de tappat min mage på 3½-4 liter vätska vid det här laget. Inte undra på att jag mådde som jag gjorde. Men det rinner fortfarande så jag kommer inte få åka hem förrän tidigast i morgon. Svaret på lungröntgen har kommit. Tyvärr finns det vätska i lungorna också! :-( Men jag orkar inte tappa ur det nu. Fixar inte att sätta dit ett dränage till och jag känner även att jag behöver få komma hem en sväng. Just nu känns det trots allt rätt okej med andningen. All vätska i magen tryckte ju även uppåt lungorna och gjorde mig andfådd. Jag fick lova att säga till om det blir svårt att andas för då måste vätskan i lungorna bort. Men som sagt, man blir lite less på allt ibland och även om vätskan tappas ur så är det inget som gör mig frisk.

Idag är det en lugn dag jämfört med igår. Har mest vilat och tagit det lugnt. Det är bättre med smärtan idag. Iallafall just nu. Vågar inte skriva att jag inte har ont för jag vet hur fort det kan vända! Om en liten stund kommer en av mina vänner hit. Hade även besök av en kompis igår (och som tur var innan jag fick så himla ont). Trevligt med besök för tiden går så mycket fortare då!

Denna söta tablettasken fick jag av Magdalena igår.

På andra sidan ser asken ut så här.

Tack snälla tjejer för allt... besök, blommor, godis, glass!!

ONT

2011-03-15T23:03:00.001+01:00

Flera smärtstillande sprutor under dagen och så har jag käkat Oxynorm-kapslar som om de vore godis... ja, det känns nästan så... men ändå har jag ont! :-( Är verkligen riktigt less på detta nu. Just att ha ont är så himla jobbigt. För tillfället är det sidan av magen där dränet sitter som gör riktigt ont. Det i kombination med höften och bäckenet som inte heller är helt fria från smärta.

Men nu är jag iallafall väldigt trött, så jag hoppas att tröttheten kan överta värsta smärtan så att jag kan få sova lite. God natt allesammans!

JOBBIG EFTERMIDDAG

2011-03-15T17:50:00.001+01:00

Fy vilken hemsk eftermiddag detta har varit! Jag låg i sängen och kollade på film när det började göra ont i bäckenet. Har det lite till och från. Det gjorde mest ont runt ena höften, men smärtan strålade även mot andra sidan. Under någon timma var det ändå så det gick att härda ut. Det molade mest. Men sen så började det göra ont. Rejält ont! Snabbt blev det bara värre och värre och till slut stod jag inte ut längre utan de fick ge mig smärtstillande i nålen som jag har i handen (så då fick jag användning av den). Tyvärr hjälpte första sprutan inte särskilt mycket så efter en liten stund fick de ge en till.

Mitt i alltihop började även dränet att läcka. Kläderna blev genomblöta på den sidan där det sitter så jag var tvungen att byta om. Ingen höjdare när man har ont. Förmodligen har även den där dränage-slangen hamnat vid någon nerv så varje rörelse eller när jag kommer emot den sidan av magen är en plåga.

Jag känner mig och rör mig som en gammal tant för tillfället.

Jag fick även en tid för röntgen av bäckenet. De kunde se metastaserna som jag har där, men det har inte blivit någon fraktur eller dylikt som orsakar smärtan. Det känns ju iallafall skönt att veta. Men själva röntgen i sig var ganska jobbig. Skulle ligga på olika sätt och det gjorde tyvärr väldigt ont.

Kände på mig att jag de skulle ringa från strålningen lagom när jag kom upp till avdelningen, och det var precis vad de gjorde. Skulle dit och få min behandling. Men först fick jag påfyllning med mera smärtstillande. Dessvärre hann det inte hjälpa särskilt mycket, utan det var först när jag kom upp på rummet efteråt som jag började få någon effekt av den.

Så denna eftermiddagen har inte varit ett dugg rolig. Tack och lov har jag inga mer behandlingar eller undersökningar inbokade resten av dagen. Hade nog inte fixat det. Nä, det får bli en lugn kväll och det känns som jag kommer sova gott i natt (om jag inte har ont förstås).

DAGENS BILD - EN BILD PÅ DIG SJÄLV

2011-03-15T13:28:00.000+01:00

16:e bilden: En bild på dig själv

Äh, lite trist tema eftersom det var precis samma en gång i början av "Dagens bild"-utmaningen. Inte är det väldigt kul att ta en bild av sig själv när man ligger inlagd på sjukhuset och känner sig allmänt trött, blek och ful. Men men, jag bjuder på det! Så här ser jag ut just nu...

Tittar visst åt helt fel håll också! ;-)

EN BLOGG MED DÅLIGT SLUT

2011-03-15T11:23:00.006+01:00

Jag har suttit och läst lite på Annas blogg (en småbarnsmamma som hade samma typ av cancer som mig och somnade in för ganska precis ett år sedan). Även hon fick till slut metastaser i hjärnan och jag såg att hon lagt ut följande text:

"Patienter med hjärnmetastaser har en medianöverlevnad på 1 månad utan någon terapi, med steroider ökar den till 2 månader och med strålbehandling till mellan 3 och 6 månader. 1års överlevnad är ovanligt."

Visst, detta är "bara" siffror och statistik och jag försöker oftast undvika att läsa sånt. Men tyvärr vet jag att de stämmer in på flera tjejer med bröstcancer som jag har följt som har fått hjärnmetastaser och som efter ett tag har förlorat kampen. Jag har för mig att mina monster i hjärnan upptäcktes i januari. Nu är det mitten av mars. Så med strålbehandlingen jag går igenom nu så kanske jag i bästa fall får leva fram till sommaren eller hösten. Ja, om inte någon av mina andra monster i kroppen tar mitt liv innan dess. Levern är ju inte i sitt bästa skick direkt. Misstänker även att metastaserna i skelettet växer eftersom jag fått mera ont på vissa ställen nu den senaste tiden. Kanske finns de även i lungorna nu? Det känns som att hela jag mest består av cancer!! :-( Så precis som många andra cancerbloggar kommer även min en dag med största sannolikhet få ett dåligt slut.

Det är ganska jobbigt när såna här tankar dyker upp. Det är så mycket mer jag vill göra i mitt liv och jag är inte redo att dö. Kan man ens bli det?! Eller ja, kanske när kroppen ger upp mer och mer och livet mest känns som en enda plåga (vilket det redan nu gör emellanåt). Trots skitdålig prognos försöker jag ändå ha en bild i huvudet av att få vara med den dagen då William börjar skolan eller när Erik börjar prata långa meningar eller då Adam får börja köra runt på moppe. Jag vill så gärna finnas kvar länge till i deras liv!

Det finns verkligen ingenting som är bra med cancer! En hemsk och vidrig sjukdom är vad det är!!

GOD MORGON

2011-03-15T10:41:00.003+01:00

Eller god förmiddag kanske man säger. Vaknade ganska tidigt idag, som vanligt när man ligger på sjukhus. Även om jag slapp genomgå en massa kontroller i morse så hör man ju när de är inne i de andra rummen. Känner mig lite tung i huvudet idag, men annars är det väl rätt okej. Dränaget sitter fortfarande kvar. Lite mer än en liter tappades igår och nästan lika mycket har kommit nu på morgonen. Nu är det avstängt för man vill inte ta ut för mycket på en gång, så det blir lite i omgångar. Det verkar som att jag får bli kvar här idag och i morgon.

Idag skiner solen! Härligt!! (fast såklart hade det varit ännu härligare om man kunde komma ut och njuta av den och inte bara fick se den genom fönstret).

Tydligen förlorar man även en del näringsämnen som proteiner och sånt, så det var viktigt att jag fyller på med det så att jag snabbare får krafterna tillbaka. Har tvingat i mig lite näringsdryck nu. Eller ja, den var faktiskt helt okej. Tror det är den som de blandar till själva här på avdelningen. De där färdiga i flaskor däremot... nej, de är ingen höjdare! Får hoppas att det är nån god mat här idag också som går att äta. Aptiten går lite upp och ner. Emellanåt är jag jättehungrig och sugen på allt möjligt, men lika snabbt kan det vända och jag mår illa bara jag tänker på att jag måste äta. Så det blir lite att man får passa på att äta medan aptiten finns där.

Som om det inte räckte med all annan skit så har jag även fått svamp i munnen. Har misstänkt det nån vecka för jag har haft en vit beläggning på insidan av kinderna. Men idag ser även tungan riktigt äcklig ut. Bläää! Bad läkaren titta och jodå, det är svamp. Det kommer väl från cellgifterna och antibiotikan jag fått antar jag. Ska få behandling för det idag så jag hoppas att det försvinner snabbt.

Svampar får gärna växa i skogen.

Jag har varit iväg på lungröntgen nu på morgonen. Har inte fått svar än utan det kommer väl först framåt eftermiddagen. Fick ligga i alla möjliga (och omöjliga) ställningar för att de skulle få till det med bilderna. När man redan har skapligt ont på ena sidan av magen, där dränet sitter, så var det inte det lättaste att ligga som de ville på den där britsen. Det var gräsligt obekvämt och gjorde ont.

Det som väntar härnäst är dagens strålbehandling. De skulle ringa när det var lugnt där så att jag slipper sitta och vänta så länge. Så här är lugnt och fullt upp på samma gång. Man tänker att man ska hinna vila en del medan man är här, men det är lite sisådär med det.

Kände mig ganska nere igår kväll. Kom att tänka på den där hemska sprutan och drän-slangen och allt... och då kom tårarna! Det är ju nästan att det räcker att jag tittar på nålen som sitter i handen (som jag ärligt talat inte riktigt vet varför jag har där för jag har inte fått dropp eller något) för att det ska kännas jobbigt. Har en gasbinda runt för att slippa se skiten. Vet inte hur jag ska komma över min sprut- och stickfobi. Det funkar iallafall inte att utsätta mig för det gång på gång, utan snarare tvärtom! :-(

DAGENS BILD - EN PERSON SOM DU VILL VARA MED

2011-03-14T18:29:00.001+01:00

15:e bilden: En person som du vill vara med.

Det finns många personer som jag gärna skulle vilja vara med. Vem som helst av mina bästa vänner som var med på min möhippa till exempel. :-)

Bilden har jag lånat av min goa vän Maria (som sitter längst till höger närmast kameran).

Min mobil ligger förresten stendöd just nu pga att jag glömt ladda den, men jag hann se några sms förut att ni är ett par som undrar ifall jag orkar med besök. Gärna!! :-)

FY KATTEN

2011-03-14T17:37:00.003+01:00

Aj aj, att sätta in ett dränage i magen var ingen höjdare. Jag avskyr verkligen allt vad stick och sprutor är och kommer nog aldrig att vänja mig. Först fick jag en bedövningsspruta av en darrhänt läkare och därefter skulle slangen in. Tydligen går det inte riktigt att bedöva hela vägen in, så det gjorde rätt ont trots bedövningen. Om inte annat var det rejält obehagligt! Tror att min puls gick upp på minst 200 och jag blev alldeles genomblöt av svett och låg bara och skakade efteråt.

Måste jag göra om detta så lär de få ge mig något lugnande först eller en lätt sövning, för som sagt... min sprut- och stickfobi blir inte bättre för varje gång utan snarare tvärtom! Vissa gånger som jag legat inne blivit stucken mycket räcker det till slut att jag ser den där stickvagnen för att paniken ska komma. Tårarna bränner fortfarande bakom ögonlocken och jag känner mig lite skakis bara jag tänker på det jag precis gått igenom. För det flesta är det säkert bara en "baggis" att sätta ett drän och är något som går över efter några sekunder, men är man rädd för något så spelar det liksom ingen roll. Kan jämföra det lite med om jag ser en spindel. Jag har alltid varit rädd för dem och det spelar inte heller nån roll om nån säger att den är totalt ofarlig.

Men nu är hur som helst det där dränaget på plats och vätskan har börjat rinna ut. Skitäckligt om ni frågar mig... men visst, hellre få bort vätskan än att den ligger där i magen och skapar obehag. Känner mig så smått öm och mörbultad nu när bedövningen börjar släppa, men annars är det rätt okej. Kommer väl kanske inte kuta runt i korridorerna däremot, utan det får bli en lugn kväll. Får hoppas att det blir bättre nu. De skulle tappa ur en liter vätska under kvällen till att börja med. Då kanske det bara ser ut som jag är gravid i 7:e månaden sen istället för 8:e! ;-)

I morgon bitti har jag tid för lungröntgen. Får hoppas att det går bra och att det är vätskan i magen som orsakat mina besvär med andningen. Hoppas inte att det finns vätska eller nån annan skit i lungorna också. Men det är väl lika bra att kolla upp med tanke på hur det låter ibland när jag andas. Usch, känns ibland som att det aldrig tar slut! Det är alltid något. *suck*

Nä, nu ska jag kolla på någon film. Har datorn med mig med flera filmer som jag inte har sett. Hemma hinner man liksom inte kolla sånt särskilt ofta, så jag får passa på medan jag ligger här och är allmänt uttråkad. Det är nästan lättare att ligga inlagd när man är så dålig att man kan sova bort en del av tiden. Men nu känner jag mig ändå relativt pigg och då kryper den där rastlösheten i hela kroppen. Kortisonet hjälper väl till med det antar jag. Fast jag kunde börja dra ner lite på dosen nu tyckte läkaren som jag var hos idag. Åh, bästa beskedet idag! :-)

Idag var det så här dimmigt utanför Jönköping, så solen har man tyvärr inte fått se.

Något väldigt onödigt har förresten hänt. Jag har blivit godis-sugen! Vet inte när jag var det sist. Glass har jag haft lite "dille" på ett tag (just isglass var i stort sett det enda jag fick i mig sist jag låg inlagd och knappt kunde äta), men just godis har jag inte varit särskilt sugen på utan har nästan mått illa bara vid tanken på det. Åh, varför skulle jag börja tänka på glass nu då?! Blev sjukt sugen på en Piggelin!

BLIR INLAGD

2011-03-14T11:08:00.001+01:00

Nu har jag varit hos läkaren och han tyckte att jag ska in på röntgen och kollas upp. Det finns förmodligen en del vätska i buken, men eventuellt i lungorna också. Så nu sitter jag i väntrummet på labbet och ska ta prover. Som tur är får jag åka hem en liten sväng emellan. Gott att få ladda upp lite med mammas mat, för av erfarenhet vet jag att sjukhusmaten inte är så lätt att få ner. Skönt också att få packa sin väska själv och få med de grejerna jag vill ha. De senaste gångerna jag lagts in har jag varit så dålig att jag inte har kunnat packa mina grejer själv.

Det känns rätt surt att bli inlagd och vara ifrån familjen. De kan ju hälsa på, men det finns tyvärr inte så mycket att göra för barnen där. Särskilt William blir lätt rastlös och är på allting. Allt ska undersökas när man är 2,5 år!

Nä, får hoppas att jag snart är hemma igen. Har blivit förberedd på att jag kan få ligga där både två eller tre dagar. Usch, det är länge! Max något dygn trodde jag räckte. De där sjukhussängarna är inte världens skönaste. Å andra sidan spenderade jag faktiskt denna natten i min egen "sjukhus-säng" där hemma för att komma upp lite med huvudet och underlätta andningen lite. Det är så äckligt att ligga och lyssna på hur det låter från ens egna lungor. Knaster, bubbel, väs....! Känns ibland som jag inte ska få luft. :-( Som tur är så är det inget jag känner av när jag är uppe (ja, förutom att jag lätt blir andfådd då) utan det är när jag ligger ner. Framförallt när jag legat ner ett tag, t ex om jag vaknar på natten eller på morgonen.

INTE MIN BÄSTA DAG

2011-03-13T20:57:00.000+01:00

Fy vilken dag det har varit. Vaknade tidigt i och med att Erik tyckte att det var morgon redan vid fem. Sen hade jag svårt att somna om för huvudet gjorde så himla ont. Hade migrän tidigare i veckan, men typiskt nog kom den tillbaka fast på andra sidan. Det gör så ibland om jag inte har tagit min medicin i tid. Tar jag den vid första symtom så brukar det hjälpa bra, men nu visste jag ju inte om jag kunde ta den ihop med strålbehandlingarna. Så när jag väl tog tabletten var det väl lite sent. Hur som helst orkade jag ta mig ur sängen till slut och ta min medicin. Tack och lov försvann migränen redan inom en halvtimma!

Men sen är det ju inte bara det. Vätskan som jag samlat på mig är riktigt jobbig och jag känner själv att jag mår sämre och orkar mindre ju mer det blir. Det trycker upp mot lungorna så jag orkar knappt gå upp för trappan utan att bli andfådd. Tog hand om tvätten nu innan, så det blev några turer upp och ner för trappan. Efteråt kändes det som jag varit ute och sprungit i en timma! Det går rätt bra om jag bara sitter eller ligger och vilar, men det kan jag ju inte göra hela dagarna.

Jag är ju på sjukhuset i morgon så jag får nog se om någon läkare kan kolla på det och se om något kan göras. Att tappas på vätska lockar som sagt inte, men får det mig att må bättre ett tag så kanske det är värt det ändå. Kruxet är att jag även har en tandläkartid direkt efter jag kommer hem från sjukhuset i morgon. Ska dit på undersökning och tiden är redan ombokad flera gånger pga sjukdom. Det är inte det lättaste att få en ny tid så jag hade faktiskt hoppats på att kunna gå dit i morgon, men mår jag som jag gör nu fixar jag nog inte att ligga där i tandläkarstolen.

Känner mig gravid med min uppsvällda mage.

DAGENS BILD - EN BILD SOM PÅMINNER DIG OM GAMLA TIDER

2011-03-13T19:27:00.086+01:00

14:e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.

Nu har jag tyvärr inte några riktigt gamla bilder i datorn, men jag hittade ett gäng på cd-skivor som är tagna för en sisådär 8-9 år sedan. Sen kom det svåra... att välja en bild! Fast det spelar ju egentligen ingen roll om jag lägger ut flera heller, så här kommer ett helt gäng halvgamla bilder. :-)

Den första av bilderna är från när Adam är bebis. Jag var ensamstående redan då han föddes och gick i en föräldragrupp med andra ensamstående mammor. Vi var några mammor som hittade varandra. Det komiska är att vi alla tre är födda den 24:e (fast olika månader) och att vi alla tre fick varsin pojke. Men det bästa av allt är att vi fortfarande har kontakt med varandra trots att det gått över 11 år sedan våra barn föddes.

Felix, Kim och Adam ligger och myser på en fårskinnsfäll.

Sedan hittade jag en bild på Adam och hans kompis Moa. Jag älskar den här bilden. De är så söta och glada där. Nu var det tyvärr längesen som jag träffade Moa och hennes familj, men det vore roligt att försöka ses.

Moa och Adam åker snowracer.

Jag hittade även en bild från när jag bodde i radhuset i Brandstorp. Jag och Adam hade en 3:a där. Vi flyttade dit sommaren innan han fyllde ett år och bodde där några år. Efter det flyttade vi till ett litet mysigt gammalt hus istället som vi hyrde. Det var lite kallt där om vintrarna, men vi hade helt underbar utsikt över sjön Vättern, så den tiden på året då det var varmt och skönt vägde helt klart upp.

Här är radhuset där vi bodde några år.

Sen så hittade jag även lite sommarbilder. Här är en som jag har för mig att jag tog när vi var och campade för en massa år sedan. Min moster och familj var där samtidigt. Jag och Adam bodde i ett tält. Har ett minne av det och det var som så att vi hade köpt en luftmadrass innan vi åkte. Adam ville provligga madrassen så vi fyllde den med luft, men sen glömde vi ventilen hemma! *suck* Men ja, på något sätt löste det sig ändå.

Min kusin Johanna, jag och min moster Susanne badar.

Nästa bild föreställer mig och Adam. Tog den en gång när vi var vid Vättern. Tycker att den blev rätt söt när Adam lite drömmande tittar mot mig. Just denna bilden skickade jag in till en fototävling en gång och vann faktiskt barnkläder till ett värde av 5000:-. Har för mig att temat var en bild på sig själv tillsammans med sitt/sina barn.

Jag och Adam

Hittade ytterligare en bild på mig själv. Den föreställer mig och min kompis Magdalenas äldsta dotter Tilda. Tänk att hon har varit så liten! Hon fyller ju snart 9 år och har blivit stora tjejen. :-)

Jag och söta lilla Tilda.

Sedan så hittade jag en tok-bild på mig och Adam. Han ser ut att ha himla roligt! ;-)

Adam tycker visst att han har en rätt knasig mamma.

Denna bilden är från när min gamla au pair-familj var och hälsade på. Vi var i Stockholm och de bodde på Grand Hotell. Jag hoppas att jag kommer ha möjlighet att träffa dem fler gånger. Vi bodde ju hos dem i höstas då vi var i New York.

Cyndy och Adam

Ja, det var ett gäng bilder det. Det jag saknar allra mest från den tiden är att jag var FRISK och fri från alla hemska cancer-monster. Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden och stanna den där ett tag.

FÖRKYLNING OCH PRESENTKORT TILL SALU

2011-03-13T13:46:00.005+01:00

Igår var Erik hos doktorn för koll av öronen eftersom han har varit förkyld i flera veckor, haft ett par nätter då han varit så himla ledsen och dessutom hade feber igår när han vaknade. Som tur är så var det ingen öroninflammation, utan han är bara väldigt förkyld. Så det är Alvedon, näsdroppar, luftrörsvidgande och höja upp huvudändan på sängen som gäller. Fast det sista hjälpte väl inte så mycket med tanke på att han låg som Pippi Långstrump med fötterna på kudden och huvudet i andra ändan av sängen. ;-)

Han var verkligen helt slut igår kväll och somnade runt sju. Han fick ett bad, och sen gav jag honom massage med olja (för han är en sån "torris") och efter det dröjde det inte så länge innan han slocknade i sin säng. Han har sovit bättre i natt, men kl fem i morse var det enligt honom morgon.

Erik... just hemkommen från jourcentralen.

Igår kväll satt vi och tittade på Melodifestivals-finalen. Jag hade rätt! Erik Saade vann precis som jag trodde. Grattis!!

Nu har jag förresten lagt ut presentkortet på Blocket som jag vann på Fritidsresor i Hjältemama-tävlingen i vintras. Men nu när läget är som det är vågar jag tyvärr inte åka iväg utomlands. Vet hur snabbt läget kan ändras från ganska bra till urdåligt. Dessutom är det en annan bakterieflora utomlands och likaså lyckas jag alltid dra på mig nån smitta redan i flygplanet. Risken att på att hamna på nåt sjukhus i ett land långt borta lockar inte alls. Istället funderar vi på att kanske åka iväg till något badhotell i Danmark nu framåt vårkanten eller någonstans dit det inte är så långt att åka.

Resterande summa får väl bland annat täcka våra hemska elräkningar som dykt upp nu under vintern. Kan ju säga att rörligt pris på elen inte är att rekommendera en sån här evighetslång och kall vinter! Så fort det blir varmare och förhoppningsvis bättre priser måste vi binda vårt elpris. Usch, får en klump i magen varenda gång de där kuverten från vårt elbolag dyker upp för det är aldrig någon trevlig läsning. :-( Vi försöker tänka på elförbrukningen, men vi är en stor familj där bland annat tvättmaskin och diskmaskin ofta går varma så går det ändå åt en del.

Presentkortet är på Fritidsresor och har ett värde av 30 000:-, men säljes till högstbjudande. Det gäller t o m 2011-12-14. Så ska någon av er bloggläsare boka resa under året till det värdet eller mer och vill tjäna in några tusenlappar så får ni gärna lägga ett bud via mail.

DET KNASTRAR

2011-03-13T12:32:00.000+01:00

Åh idag är det inte lätt att komma ur sängen. Först vaknar jag med en migrän som inte är av denna värld. Aj aj!! Höll på att kräkas bara jag öppnade ögonen. Men en migräntablett hjälpte faktiskt! Men sen är det luftrören också. Vid varje andetag sprakar det och knastrar. Blir andfådd för minsta lilla. Nä nåt är det med lungorna som inte är som det ska. Vätska där också kanske?! Eller cancer? Eller vad?? :-( Får nog kolla upp detta i veckan som kommer.

KAFFE - GOTT ELLER INTE?!

2011-03-12T15:26:00.004+01:00

Hade ni frågat mig för nån månad sen om jag gillar kaffe så hade svaret varit "nej". Jag tyckte om det när jag var liten, fast då var det nog minst lika mycket socker och mjölk som kaffe i koppen. Hur som helst så hörde jag något om att kapselmaskinerna som man kan göra kaffe, choklad och te blev "årets julklapp 2010".

Vi har en Tassimo här hemma och vi är faktiskt jättenöjda med den. Nu blir det väl kanske inte så jättebilliga drycker i den direkt, för det är nog i de där kapslarna som de drar in pengarna snarare än maskinen i sig. Men det är roligt om man vill lyxa till det lite och unna sig själv eller bjuda på nåt gott. Likaså går det snabbt och smidigt om man bara ska göra en kopp eller två. Det tar bara nån minut så är det klart.

Själv har jag i och för sig mest druckit varm Marabou-choklad, men som sagt... tro det eller ej - jag har faktiskt lärt mig att dricka lite kaffe också! Det trodde jag aldrig. Hihi, tydligen kan man "lära gamla hundar att sitta"! ;-) Jag gjorde ett försök nån morgon när jag var så där riktigt skittrött och var beredd att göra nästan vad som helst för att bli lite piggare. Ja, nu är det inte så att jag drar igång kaffebryggaren här hemma på morgonen, men i Tassimon kan man bland annat fixa en Latte Macchiato och just den är faktiskt riktigt god.

Tassimon har förresten kommit i en ny och lite nättare modell nu som heter T20. De kan man dessutom köpa "fronter" till i olika färger. Smart idé och riktigt snygga var de också! :-)

KLÄDBYTARDAG OCH LÄKARBESÖK

2011-03-12T14:51:00.002+01:00

Natten blev ingen höjdare. Erik somnade på kvällen, men sen vaknade han gång på gång och var jätteledsen. Så idag har han fått tid på jourcentralen. Bäst att kolla så det inte är öronen som gör ont. Han har ju varit förkyld i flera veckor nu och idag har han även fått feber. Själv lyckades jag somna först framåt halv tre. Fick gå och lägga mig i sängen här nere i stället för att få lite lugn och ro. Att sova i ett rum med skrikande barn när man själv inte mår särskilt bra är ingen höjdare.

Idag på morgonen hade jag fortfarande rätt ont i huvudet. Fick såna där migrän-blixtar också. Men tack och lov blev det bättre sen efter en Ipren och lite mera vila. Sen har jag så himla ont i magen emellanåt också. Jag samlar på mig vätska där och den är spänd som en ballong emellanåt. Inte alls roligt! Vid senaste röntgen såg man att jag samlat vätska i bukhålan och tyvärr är det säkert det som blir värre och värre. Har hört att de kan tappa ur vätska om det blir för mycket, men det låter ganska obehagligt.

Är lite orolig ibland för hur länge till min lever ska orka med eftersom den är full av metastaser. Har tidigare inte känt av den, men jag tror att det är den som gör ont ibland när jag ligger på höger sida. Visserligen är levern ett organ där man har mer kapacitet än man egentligen behöver, men blir den för sjuk så går det inte längre. Man kan liksom inte leva utan en lever. :-(

Vid spridd bröstcancer är inte heller operation ett alternativ, utan det är cellgifter som gäller tills de inte hjälper längre. Sen gäller det ju också att kunna få sina cellgifter. Jag missade ju flera dagar i min senaste kur när jag var så sjuk och låg inlagd. Nu under strålbehandlingen får jag inte heller ta dem, så det blir en hel vecka extra som jag är utan. Det känns ärligt talat sådär! Så nu måste jag hålla mig frisk så att jag kan ta hela nästa kur enligt planerna. Det går åt mycket handsprit, tvål och vatten!

Fast idag har jag utsatt mig för en smittorisk, för jag gick in på en klädbytardag en snabbis. Tänkte att jag skulle hittat fleecefodrade regnkläder till William och en fleeceoverall till Erik, men typiskt nog hittade jag inget av det. Iallafall inte i rätt storlekar. Kom dock inte tomhänt ut därifrån ändå utan hittade ett par andra plagg till Erik, några pussel till William och så nån aktivitetsgrej där man kan lära sig bokstäver, siffror och former.

Färgglad jacka med fordon på från Me Too, en t-shirt med hundar från Me&I och så lite leksaker.

Gulliga Ann-Sophie var här en sväng förut. Tack snälla för de fina tulpanerna!

DAGENS BILD - DU OCH NÅGON KLASSKOMPIS

2011-03-12T14:51:00.000+01:00

13:e bilden: Du och någon klasskompis.

Nu blev det inte bara jag och någon klasskompis, utan detta är hela min klass från när jag pluggade på en turismlinje på folkhögskolan i Hjo. Det ska bli en återträff nu till våren. Tyvärr vet jag inte om jag kan vara med. Har så svårt att planera saker utan får leva en dag i taget.

Men något som jag tycker är lite otäckt är att vi är hela fyra stycken tjejer (som jag vet) från denna klassen som drabbats av cancer. Det känns ganska mycket eftersom vi trots allt inte är så gamla. De flesta av oss är i min ålder.

JAG TÄVLAR OM EN SOFTSHELLJACKA FRÅN MOLO

2011-03-12T14:47:00.000+01:00

Nu har jag hittat en tävling till med något jag gärna vill vinna! En jättefin barnjacka och dessutom i Williams storlek. Den skulle bli perfekt nu till våren! :-)

Jag tävlar om en softshelljacka från MOLO hos Agnes!

TRÖTT OCH TRÅKIG

2011-03-11T19:21:00.000+01:00

Klockan är bara strax efter 19 och jag längtar verkligen efter sängen! Det har varit en ganska intensiv dag, så det är kanske inte jättekonstigt... men man känner sig så himla tråkig när det är fredagskväll och man drar sig mot sängen ungefär samtidigt som barnen. :-( Fick även ta extra smärtlindring för det gör ont i bäckenet, ryggen och ena revbenet. Har ont i huvudet också. Usch och blä, bättre att försöka somna så tidigt som möjligt tror jag och hoppas på mer energi och ork i morgon.

TINDRAS KAMP MOT CANCERN

2011-03-11T14:59:00.000+01:00

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om en liten flicka som heter Tindra och som kämpar mot levercancer. Tyvärr går det inte alls åt rätt håll med henne och ytterligare en levertransplantation kommer att behövas. Hon har nu legat i respirator i över en månad. Lider så med henne och hennes familj. Det är så hemskt att barn kan drabbas av denna hemska sjukdom.

Jag håller mina tummar hårt för att de kommer hitta en passande lever, att hon kommer klara operationen, bli frisk och vakna upp och se sin familj snart. Hennes mamma bloggar om Tindras kamp mot cancern och där finns även en insamling.

HÄLFTEN KLART

2011-03-11T14:13:00.001+01:00

Idag kom min snälla moster hit och skjutsade mig till sjukhuset. Nu är hälften av behandlingarna klara och äntligen är det helg så att jag får vila därifrån ett par dagar. Även om det faktiskt har gått snabbt och smidigt när jag kommit dit så känns det skönt att inte behöva åka dit på ett par dagar.

William var på sin förskola under tiden. Han har varit med på uteleken på förmiddagen hela denna veckan. Idag hade de varit iväg på en liten utflykt och det har han pratat en hel del om. Det märks att han tycker att det är roligt att vara där och leka en stund. Och till skillnad mot busvädret som var ute igår så skiner solen idag. Härligt!

I eftermiddag kommer min släkting hit som går en kurs i taktil massage. Nu var det ett tag sedan sist eftersom både de och vi har varit krassliga. Det ska bli jätteskönt att få massage och riktigt duktig är hon också! :-)

Nu har jag och Adam varit nere i studion en liten sväng. Det var nog över en månad sedan som jag orkade vara i studion, så jag ser det som ett litet framsteg att det blev några bilder tagna idag. Det är illa när man har en hobby som man verkligen älskar och när man inte ens orkar tänka tanken på den, men tröttheten är fortfarande jobbig emellanåt. Lägger mig samtidigt som barnen om kvällarna för att få tillräckligt med vila.

Här är några av bilderna på honom och vår ena katt. Han är lite blek om nosen efter att ha varit sjuk i en vecka. Det vaar en riktigt envis förkylning med feber som han åkte på. Men nu hoppas vi att vi har avklarat alla trista sjukdomar för ett bra tag framöver!

Min stora fina kille.

Puss på dig Adam!

Stor och ståtlig katt.

VEM VINNER PÅ LÖRDAG?

2011-03-10T15:58:00.000+01:00

Melodifestivalen... älskad och hatad... men många tittar ändå på det! Nu på lördag är det final, så jag la ut en liten omröstning här till höger om vem ni tror vinner.

Min personliga favorit är Swingfly. Gillar den för de har en låt som är skön att lyssna på och som gör mig glad. Dessutom skiljer den sig en del från de "typiska schlagerlåtarna". Ärligt talat så hör jag knappt nån skillnad på de olika låtarna som t ex Linda Bengtzing har tävlat med genom åren. De låter ungefär likadant allihop.

Men får jag gissa vem jag tror tar hem segern så är det nog Eric Saade. Söt kille med en låt som är lätt att komma ihåg... och det finns säkert rätt många småtjejer som kommer lägga sin röst på honom. Ja, man behöver i och för sig inte vara en liten tjej heller för vår lille William går fortfarande runt här emellanåt och trallar hans gamla "Manboy"-låt. ;-)

DAGENS BILD - EN BILD PÅ DIN VARDAG

2011-03-10T12:44:00.001+01:00

12:e bilden: En bild på din vardag.

En regnig bild på Länssjukhuset Ryhov.

Det får bli nåt så tråkigt som en bild på sjukhuset. Just nu är det en del av min vardag att åka dit. I morgon har jag gjort hälften av mina strålbehandlingar. Det har gått rätt fort ändå. Men visst, det är inte jätteroligt att veta varje morgon när man vaknar att man måste bege sig dit.

Vet inte om det är inbillning, men jag tycker mig känna nåt lite svagt "brännande" eller svidande från hårbotten emellanåt. Än så länge sitter håret stenhårt på huvudet, men vetskapen att det kommer ramla av igen gör väl att man känner efter lite extra.

Funderar på om jag ska hämta ut nån mer peruk eller inte. Å andra sidan är det mycket skönare med sjalar om huvudet än en obekväm peruk. Visserligen känns det inte riktigt som "jag"... men det gör inte en peruk heller, även om de ser rätt verklighetstrogna ut (fast när jag är på sjukhuset ser jag oftast direkt vilka som har peruk för man känner igen de som finns att välja mellan *s*). Kanske skulle försöka hitta nån mer sjal istället. Är det någon som vet vart de säljer snygga sjalar till hyfsade priser så får ni mer än gärna tjoa till.

ERIK SOM OMSLAGSBEBIS?

2011-03-10T09:25:00.001+01:00

Vi Föräldrar har just nu en tävling där man kan ladda upp en bild på sitt barn och få chansen att bli omslagsbebis på en av deras tidningar. För skoj skull laddade jag upp en bild på vårt lilla charmtroll där. :-)

Klicka HÄR om du vill rösta på Erik.

VART TOG VÅREN VÄGEN?

2011-03-10T08:42:00.001+01:00

Efter några dagar med solsken och plusgrader hade man ju hoppats på att våren skulle komma, men tyvärr verkar det inte riktigt så. Igår vräkte snön ner här och idag väntas ännu mer oväder. *suck* Vill inte ha mer vinter nu!

Jag klarade av att hålla mig vaken tills kvällen igår, men det var precis. Klockan var ganska precis sju på kvällen när jag och William kröp under täcket i sängen. Han slocknade ganska snart. Jag låg och tittade på tv en stund, men sen lyckades även jag somna. Har visserligen vaknat till flera gånger under natten, men jämfört med nätterna innan var denna ändå helt okej.

Men nu börjar jag bli rätt trött igen. Tror att William är det också. Han var uppe redan vid kvart i sex och senaste timman har han inte gjort mycket annat än trotsat. Så nu sitter han och tittar på barnprogram en stund. Tror att han behövde varva ner lite.

Vår 2½-åring som börjar bli väldigt långhårig!

Så smått arg, sur och allmänt trotsig idag (särskilt när man inte får sin vilja fram precis hela tiden)... men humöret kan lika gärna snabbt vända till bus, leenden och skratt!

Tänk om den där dumma tröttheten bara kunde flyga sin kos nån gång. Det finns stunder under dagen då jag känner mig någorlunda pigg, men så kommer den över en och jag orkar nästan ingenting! :-( Att slippa känna mig trött är min allra högsta önskan just nu!

TUNG I HUVUDET

2011-03-09T12:23:00.000+01:00

Jag lyckades till slut sova nästan en hel timma i morse, men det var allt! Sömnbrist är verkligen tortyr. Föregående natt bjöd ju inte heller på så mycket sömn, så jag kan säga att jag är rätt tung i både huvudet och kroppen idag och längtar tills det blir kväll. Det får nog bli lite vila under dagen och hoppas på att jag orkar hålla mig vaken tills ikväll och förhoppningsvis somna bättre då. Vill helst inte vända på dygnet.

Dagens strålbehandling är avklarad. Tog en bild på masken jag har över huvudet om nån undrar hur den ser ut. Adam hade frågor om den igår när jag berättade att de spänner fast mitt huvud i en mask, så jag tog den mest för hans skull. Efter avslutad behandling får jag gärna ta med den hem sa de. Men jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till. Då berättade de att en dam skulle sätta upp sin på väggen och ha den som lampa. Haha, ja, det var lite kul. Det skulle bli ett riktigt "ljushuvud"! Men njae, min mask åker nog i soporna.

En ansiktsmask om dagen... slätar de ut rynkorna tro?! ;-)

Den här skylten har man sett alldeles för många gånger!

GER SNART UPP

2011-03-09T04:15:00.000+01:00

Nä det är tydligen inte meningen att jag ska sova! Har verkligen inte lyckats få en blund. Har testat lite tips som varm mjölk (fast med en gnutta oboy i, annars hade jag aldrig fått ner det) och några nötter. Har även legat och lyssnat på avkopplande musik. Men nej, inget gör mig tillräckligt trött för att somna. :-(

Maken som ligger bredvid önskar nog att det var ombytta roller. Alarmet på hans mobil spelade just för tredje gången. Hoppas att han lyckats sova bättre än jag har gjort!

Sömnbrist är näst intill tortyr. I morgon överväger jag allvarligt att inte ta nån kortison-tablett alls. Kanske en enda tidigt på morgonen, men det får räcka! Måste ju kunna sova lite också. Så var jag hyfsat pigg igår finns nog risk för motsatsen idag...

PIGG PÅ NATTEN

2011-03-09T00:10:00.000+01:00

Hur får man en kortison-speedad kropp att fatta att man ska sova?! Jag tar dem inte ens särskilt sent på dagen just för att de inte ska påverka sömnen lika mycket. Det här är ju hopplöst! Var verkligen skittrött när jag la mig, men tog även en insomningstablett för säkerhets skull eftersom jag haft så svårt att somna nu det sista. Men tror ni jag somnar?! Nä, jag har nog snurrat trehundra varv i sängen och nu känns det som att tabletten slutat verka. :-( Jag behöver verkligen sova! Sömntips någon??!

LITE PIGGARE IDAG

2011-03-08T19:15:00.000+01:00

För första gången på säkert en månad kan jag faktiskt säga att jag känt mig lite piggare idag. Ja, allt är ju relativt förstås, men jämfört med den senaste tidens näst intill förlamande trötthet så har det varit något bättre. Fast nu närmar sig kvällen och jag kan inte säga att jag hoppar och skuttar runt direkt, utan det blir nog sängen ganska tidigt.

Strålningen gick bra idag också. Om inte annat så gick det fortare än igår när jag kom in. Idag var det bara att spännas fast, hamna i rätt läge, få de där sekunderna av strålning och sen var det klart. Den totala tiden i strålningsrummet var max 10 minuter. Det som tar längst tid är att ta sig till och från sjukhuset.

För övrigt så svullnar jag lite här och var. Skulle tro att det är pga cellgiftskuren, sjukdomen i sig, men även för att jag äter kortison. Värst är händerna och magen. Lite jobbigt. Ser mer eller mindre gravid ut. Får även rejält ont i magen emellanåt och mår allmänt kass. Fötterna verkar tack och lov ha klarat sig lite bättre efter den här omgången cellgifter. De mer eller mindre dubblade sin storlek efter den föregående och jag var jättesvullen ända upp till knäna. Kunde knappt få på mig mina skor ens. Fick dessutom blåsor under fötterna, men det har inte dykt upp några heller nu, tack och lov.

I eftermiddag har vi ätit semlor. Det är visst "semmel-dagen" idag. Fast det känns ju egentligen inte så speciellt med tanke på att semlor på många ställen börjar säljas redan strax efter jul.

Goda semlor från Landhs konditori i Mullsjö.

Simon och Adam hugger in på varsin semla. Adam är fortfarande hemma från skolan pga förkylning och feber som inte vill ge med sig.

William var lite skeptisk, men Erik åt sin bit semla med god aptit!

"Lillbus" busar med pappa.

"Storbus" William! :-)

William och Erik leker i sitt kök.

Erik är på bushumör!

Att köra bobbycar är roligt.

GOODIEBAG 2011

2011-03-08T13:20:00.001+01:00

Inne på bloggen Mitt nya liv pågår just nu en Goodie Bag-tävling där man kan vinna massor av fina grejer. Vinnarna dras lite på löpande band så det är inget speciellt datum som gäller. Det låter roligt, så jag är med och hoppas på tur! :-)

GoodieBag 2011 sponsras av flera olika företag stora som små. Dessa företag skänker produkter i varierad prisklass. Vinnare dras på löpande band lite när som helst. Det kommer alltså bli flera vinnare under tävlingens gång. Detta för att öka vinstchansen för alla så att så många som möjligt ska få vinna! Vinnaren får välja x-antal produkter ur bagen. Företaget vars produkt blivit vald får sedan förfrågan om dom vill lägga ner ett nytt pris i bagen.

Priser i bagen just nu...

Sponsorer...

Gå gärna in på sidan och var med och tävla du också! :-)

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN

2011-03-08T08:26:00.001+01:00

Idag är det den 8:e mars, dvs den internationella kvinnodagen. På ganska många håll runtom i Sverige ordnas det idag med Barnvagnsmarscher för att visa sitt stöd mot mödradödligheten i världen.

Det är inget krav att ha barnvagnen med sig utan alla kan engagera sig, såväl unga som gamla och kvinnor som män. Men kommer man i god tid har man chans att få ett barnvagnsskydd designat av Stina Wirsén.

HUVUDVÄRK... AJ AJ!!

2011-03-08T07:55:00.002+01:00

Den här natten har inte bjudit på någon bra sömn alls. Redan igår kväll fick jag en del zick-zack-mönster vid ena ögat. Det kom och gick en stund, men sen försvann det. Har det sista klarat mig undan med enbart mönstren, men senare på kvällen kom migränen som ett brev på posten. Så halva huvudet kunde jag lätt klarat mig utan! Vet inte heller om jag kan kombinera min migrän-medicin med behandlingen jag får. Kanske borde ringa och kolla upp det?! För en tablett Zomig är väldigt effektiv när jag får migrän (förutom att den gör mig trött då, men det känns ju lite som ett "normaltillstånd"). Fast nu tog jag en Ipren förut och det verkar som den faktiskt hjälper lite också, så jag tror att jag avvaktar lite.

Jag stoppade även i mig lite extra kortsion under dagen igår och jag tror även det påverkade nattsömnen negativt. Hjärtat pickar snabbt på som om det satt inuti en liten hamster eller nåt. Så hur trött jag än är så är kroppen ändå uppe i varv. Ändå undviker jag att ta tabletterna för sent på dagen. Men jag minns från tidigare gånger då jag tagit dem att de påverkar mig så här. Inte roligt.

Vad kommentarer det kom efter ett av inläggen jag gjorde igår! Jag har inte raderat dem, men har stoppat möjligheten att kommentera och har läst igenom alla. Det känns som de flesta typ av svar redan har kommit, både många kloka sådana men även en massa anonyma. Vill än en gång förtydliga att mitt inlägg enbart handlar om mina känslor, hur jobbigt det är när en sjukdom totalt kan vända upp och ner på hela tillvaron och när man reagerar olika. Det handlar inte heller om bara en enskild person i familjen, utan som i vårt fall med cancern drabbar det ju oss alla. Vare sig man är drabbad eller står bredvid så är man ju inte opåverkad av det som sker, även om man in i det sista försöker att inte se eller förstå.

Åh, idag skiner solen ute!! Härligt! Man blir glad av att se den! Nu är det bara en massa plussgrader som fattas också... och att snön försvinner!! När vi var iväg i Stenungsund i helgen hade de knappt nån snö alls där. Lite skillnad mot vår trädgård där det ligger drivor på sina ställen som är hur djupa som helst och förmodligen inte kommer smälta bort förrän i maj eller nåt.

Jag kikade förresten på TV4:s nya program "En unge i minuten" igår. Alltid roligt med förlossningsprogram tycker jag. Särskilt som att jag aldrig kommer behöva gå igenom det själv fler gånger! ;-) Nä, skämt åsido... när jag födde William så var det en sån där drömförlossning som jag faktiskt skulle kunna gå igenom fler gånger. Det gick både snabbt och relativt lätt. Allt var över på bara ett par-tre timmar. När jag födde Adam tog det lite längre tid, men det var ju första barnet. Minns att jag hade krystvärkar i två timmar. Trodde aldrig att han skulle komma ut! Ett kejsarsnitt har jag också gjort i och med Eriks födelse, så jag har erfarenhet av ganska olika förlossningar.

Förlossningarna de visade på programmet igår var dels en ganska enkel "normalförlossning" och en som slutade med akut kejsarsnitt, men båda gick bra till slut och de var så söta de där små bebisarna.

En av papporna som myser med sin nyfödda dotter (bild: TV4.se).

Det går att se programmet på TV4 Play och det visas även i repris på söndag kl 14:35.

DISTANSHEALING

2011-03-07T17:15:00.001+01:00

Flera har frågat om distanshealingen jag skrev att jag anmälde mig till. Faktum är att det finns en hel del personer som utför gratis distanshealing och där man anmäler sig på nätet. Lite "desperat" som jag är att få må lite bättre har jag anmält mig till flera stycken av dessa!

Däremot är det svårt att säga hur det har fungerat. Jag vet ju inte hur jag hade mått om jag inte hade fått det. Men jag tror mig faktiskt ha känt av ibland hur avslappnad jag blivit runt den tiden då jag fått healingen. Likaså var det en kväll då jag mådde skit och hade jätteont. Fick healing på kvällen och vaknade sedan dagen efter och hade inte alls lika ont. Men det kan varit ett rent sammanträffande också förstås och att jag "sov bort" det onda.

Men hur som helst har jag anmält mig till Thorbjörns distanshealing även ikväll. Har hört att man ibland kan behöva få healing flera gånger innan man upplever någon effekt av det.

Hjälper det så hjälper det och jag hoppas på det bästa! Alla som vill skänka mig kraft och energi på ett eller annat sätt är mer än välkomna att göra det. :-)

FÖRSTA STRÅLBEHANDLINGEN

2011-03-07T17:05:00.004+01:00

Nu har jag gjort den första av tio strålbehandlingar mot huvudet. Kan inte säga att det känns något speciellt än, men det trodde jag inte heller. Jag har ju strålbehandlats ett antal veckor innan och det tar lite tid innan man märker något. Ibland är det först när alla behandlingar är över som man märker av det (och då oftast biverkningar, som t ex då i januari när jag inte kunde äta för att matstrupen blev strålskadad).

Det jag fick göra idag var att först lägga mig på britsen. De spände fast ansiktsmasken, som jag var inne och gjorde för nån vecka sedan, och sen låg jag där helt stilla. Med den över huvudet rör man sig inte en millimeter och det är väl det som är meningen. Upplevde att det var enklare att hamna i rätt position nu än när jag strålat andra kroppsdelar. Sedan kollade de med röntgen så att jag låg rätt och att markeringarna som de ställer in apparaten stämde. Själva strålningen tog inte särskilt många sekunder. Lite svårt faktiskt att tänka sig att det lilla kan göra någon skillnad mot monstren och att det även kan få håret att ramla av. Efteråt när masken spändes loss såg jag ut som en ödla i ansiktet. Jättetjusiga mönster i hela pannan efter där masken suttit åt lite! Tur jag hade min mössa med mig annars hade jag nog blivit ganska uttittad.

De har varit så himla snälla också att jag fått en bestämd tid varje dag för mina behandlingar. Annars är det drop-in som gäller. Men tanken är att lämna William på dagis så att han får vara med på uteleken innan jag åker och att hinna bli klar innan de går in och äter lunch, så nu har jag fått en tid som passar jättebra.

Vi vågar tyvärr inte låta honom vara med och leka inne. Det gick ju inte så bra sist. Han hann gå tre dagar och sedan var magsjukan ett faktum! Nej, alla dessa bacillusker får hemskt gärna hålla sig härifrån nu. Vet ärligt talat inte hur jag skulle orka en omgång till av någon jobbig infektion. Trodde aldrig att det skulle ta sån här tid att repa sig efter magsjukan och streptokockerna jag åkte på. Sen förstår jag ju att även alla mina behandlingar och sjukdomen i sig tar på krafterna och gör mig trött. Det är bara det att jag var faktiskt rätt pigg innan jag åkte på de här sjukdomarna och jag är så less på att inte känna mig så nu. :-(

Tömde ur bilderna ur min mobil och hittade denna på Erik. Så liten han var där!

Det som känns allra jobbigast är att den här skit-sjukdomen tar så mycket tid från barnen. Alla sjukhusbesök och tiden då jag inte mår bra. Jag vill så gärna orka med dem mer än jag gör! Men nu när både de och jag själv har dragits med alla sjukdomar så är det mer än jag har klarat av. Dessutom är William inne i värsta 2½-årstrotset och även det tar en del energi. Tror det blir bra för honom att få komma till dagis ett par timmar om dagen och få leka av sig med sina kompisar. Han älskar att vara där, men nu var det flera veckor sedan sist pga alla sjukdomar.

En annan jobbig sak med sjukdomen är att min make fortfarande inte riktigt verkar förstå att jag är sjuk. Så fort jag är trött och mår dåligt så är jag enligt honom bara en "sur kärring" som inte gör många rätt i hans ögon. Det gör mig så himla ledsen. De gånger när jag hämtats av ambulans och legat inlagd så har han nog förstått lite mer av allvaret i sjukdomen och oroat sig, men så fort jag är hemma ska jag helst vara som vanligt. Nämner jag någon gång döden (vilket inte händer särskilt ofta) så får jag direkt höra att det bara är nåt jag "kör med" för att folk ska tycka synd om mig och "rulla ut röda mattan". För dö kommer jag inte göra! Döden viftas mest bort så fort det kommer på tal. Jag önskar att det var så det funkade, men jag vet ju själv att min prognos är allt annat än bra. Jag skulle hur gärna som helst vilja radera hela den här händelsen med cancern ur mitt liv och bara få chansen att bli frisk!!

Till viss gräns går cancern att bromsa, men dagen då cancern är starkare än behandlingarna lär ju komma. Egentligen är det ju så redan nu eftersom det poppar upp nya metastaser hela tiden och nu senast i hjärnan. Jag är med detta inlägg inte ute efter att smutskasta och skriva elaka saker om min man, utan handlar helt och hållet om mina känslor angående sjukdomen och döden. Jag önskar så att det fanns åtminstone lite förståelse för sjukdomen. Det gör mig som sagt så ledsen att få höra att jag mer eller mindre inbillar mig alltihop när jag varje minut, varje timma och varje dag kämpar för att överleva!

Sen kan jag samtidigt förstå att han är besviken på att jag inte alls orkar allting längre som jag gjorde då när vi blev tillsammans. Vi båda har förändrats mycket sen dess. Han är ju inte heller densamma längre. Inte det att han lider av någon sjukdom, men han har ändrats en hel del som person. Likaså är det säkert jobbigt att mitt utseende har förändras de gånger håret åkt av och när vikten gått uppåt eller kilona rasat....! Det går inte heller att planera saker på samma sätt som tidigare utan vi får hela tiden ta varje dag som den kommer. Det är såklart även jättejobbigt att inte kunna ha barnen här precis hela tiden som en "normal" familj. Ja, hela livet och tillvaron kan verkligen förändras i och med att någon i familjen blir svårt sjuk.

Ibland kommer frågor som "varför?" och "varför händer detta mig/oss?!". Bröstcancer överlag har en ganska bra prognos och de allra flesta blir friska med hjälp av de behandlingar som finns. Varför drabbas jag då av en ovanlig och aggressiv sort som nästan ingen överlever mer än något eller några få år?! Någon gång hittar de förhoppningsvis ännu bättre sätt att behandla även denna sorten, men där är vi tyvärr inte än... :-(

DAGENS BILD - EN PERSON DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR

2011-03-07T09:17:00.000+01:00

11:e bilden: En person du kan berätta allt för

Jag har flera personer som står mig riktigt nära och som jag faktiskt kan prata om precis vad som helst med, men den jag absolut kan berätta precis allt för är min kompis Magdalena. Vi är mer eller mindre som systrar och har känt varandra hela livet. Ofta behöver man inte ens säga något till varandra utan vi kan mer eller mindre känna hur den andre har det eller mår. En massa ord behövs inte alltid för att förklara. Jag är så otroligt glad att ha henne som vän!

TOTALT DÄCKAD

2011-03-07T09:06:00.001+01:00

Efter att vi kom hem igår åkte vi iväg och myste barnen fram tills de skulle gå och lägga sig. Sen åkte vi hemåt, tog en snabb tur in på Ica och handlade det nödvändigaste och därefter var jag tvungen att komma hem för att ta mina mediciner. Sen minns jag inte så mycket mer. Blev helt sjukt trött, men lyckades iallafall ta mig upp i sängen och somnade där ganska omgående!

Den här förlamande tröttheten är så himla jobbig! Är fortfarande väldigt trött idag och ligger på soffan just nu. Det känns som att jag aldrig kommer bli pigg igen och orka som förut. Undra om det är min sjukdom som blivit sämre och påverkar mig så här eller om det är något annat?

Idag ska jag börja med strålbehandling mot huvudet. Inget jag direkt ser fram emot med tanke på alla dagliga resor till sjukhuset. Förstår inte hur jag ska orka faktiskt. Men jag hoppas att behandlingarna hjälper. Kanske mår jag sämre till en början, men sen hoppas jag på bra effekt. Har ju bra erfarenheter från strålning sedan tidigare. Fast aldrig huvudet då utan andra kroppsdelar (dels efter operationen, men även ett par ställen i ryggen och höften i smärtlindrande syfte). Men jag erkänner att huvudet känns som ett läskigare ställe att behandla. Det ska inte vara det enligt min läkare, men ja... det känns så iallafall!

Här kommer lite bilder tagna med min kompis kamera från i helgen... :-)

Spa-avdelningen med härliga bassänger att bada i.

Här sitter vi ute och badar som tre "vackra sälar"... fr v: Andreas, Magdalena och jag.

Det var fin utsikt innefrån spa-avdelningen.

Men vattnet där ute lockade inte så värst mycket till några bad. Iskallt!!!

Andreas, Lars och jag värmer oss (och de svalkar sig med varsin öl... själv nöjde jag mig med vatten för jag tror inte att kombinationen med mina mediciner är den allra bästa ihop med alkohol).

Söndag morgon och Lars ligger och solar ute i jaccuzzin. Han hann inte bada så mycket på lördagen för han hade bokat upp sig på både 80 minuter massage + 50 minuter fotvård... så det var knappt vi såg honom! ;-)

STENUNGSBADEN

2011-03-06T15:58:00.000+01:00

Nu är vi hemma igen! Vi har haft det riktigt bra på alla sätt och vis. Är glad att vi bokade om vår spa-helg till denna istället. Även om jag är sjukt trött så har jag ändå mått ganska bra och orkat. Vi åkte tillsammans med våra vänner Magdalena och Andreas och det har varit riktigt trevligt!

Igår kväll gick vi ut och åt på kina-restaurang. Vi var så himla hungriga när vi kom dit så jag beställde en soppa till förrätt och de andra beställde vårrullar. Var ju smart för efter förrätten var jag proppmätt, och det tror jag att de andra var också. Så maten vi hade beställt (tre små rätter) blev långt ifrån uppäten. Inte nog med det så fick vi även friterade bananer med glass till efterrätt. Gott gott... men som sagt, mätta var vi!

Spa:t vi har varit på är Stenungsbaden som ligger vid Stenungsund. Det var verkligen jättefint och mysigt där. Så här såg vårt rum ut...

Detta är utsikten från vårt fönster (kunde tyvärr inte öppna fönstret pga en spärr, så jag fick ta bilden genom rutan).

Så här tjusig blev man i deras rockar som man fick ta på sig när man skulle gå ner till spa-avdelningen.

Min man i likadan rock och badtofflor på fötterna.

Det fanns möjlighet att bada både inomhus och utomhus. Vi satt ute igår kväll och det var helt underbart med det varma vattnet och den kalla luften.

Hela stället gick i samma stil. Det var mysigt och fint!

Man skulle få en känsla av seglarliv och amerikansk östkust... och det har de lyckats bra med!

Härlig blå himmel!!!

Bryggan nedanför hotellet.

Stort och flott ställe.

Stenungsbaden Yacht club

Utsikten från bryggan.

Fler bilder kommer kanske senare. Bad Magdalena maila över några av sina för hon tog även nere i spa-avdelningen. Dit vågade jag inte ta med vår stora systemkamera.

Nu är vi som sagt hemma. Jag är hemma och "mellanlandar" lite. Blev så himla trött. Tog cortison för sent igår och lyckades inte somna förrän närmare midnatt. Insomningstabletten jag tog hjälpte ingenting! Låg där och vände och vred mig, lyssnade på alla ljud och hela kroppen kändes helt speedad samtidigt som jag egentligen var jättetrött. Jobbig känsla! :-(

Vi ska åka och gosa med barnen nu. Känns som vi varit ifrån dem jättelänge fastän det bara är nåt dygn. De två små är äntligen friska! Hoppas hoppas att de klarar sig undan smittor ett tag nu! Adam verkar också vara på bättringsvägen, så det går åt rätt håll.

SPA

2011-03-05T18:49:00.000+01:00

Vi kom iväg på vår SPA-weekend! Har ägnat dagen åt härliga bad, ätit massor av frukt och även fått en riktigt skön fotkur. Nu vilar jag lite och sedan ska vi gå ut och äta något gott. Har laddat med lite extra kortison för att orka lite mera. Är ganska trött ändå, men det krävs ju inte så jättemycket energi här utan är mest lugnt och avkopplande. :-)

JAG TÄVLAR OM SÖTA GLASSAR

2011-03-04T14:00:00.000+01:00

Det var ett tag sedan jag själv var med i någon blogg-tävling. Har ju mest ordnat egna. Men de här glassarna var så söta så de vill jag gärna försöka vinna till våra små grabbar. :-)

“ Jag är med och tävlar om mjuka, handgjorda leksaksglassar hos 1vuxen2barn

i samarbete med ApelsinGredelin"

TRÖTT TRÖTT TRÖTT

2011-03-04T13:43:00.000+01:00

Ser knappt nåt slut på denna eländiga trötthet! Är trött när jag vaknar, trött hela dagen och hur trött som helst när kvällen kommer. Har lagt mig runt 20-21 varje kväll denna veckan, fastän jag inte gjort mycket alls under dagen än att försöka ta det lugnt och vila. Armarna känns som de väger 200 kg styck och i huvudet känns det som jag inte har sovit på flera veckor. Orkar knappt sitta med vid matbordet ens. Testade att öka på mitt kortison idag för att se om det kan göra mig piggare. Än så länge märks det inte ett dugg. Verkar som de bara gör mig hungrig och inte pigg. Eller så kanske jag hade varit halvt död om jag inte hade tagit dem?!

Ja, hur det än är så ska vi iallafall försöka komma iväg på vår spa-weekend. Det är ju ett ställe där man kan vila och ta det lugnt, och blir jag för trött så får jag väl helt enkelt gå och lägga mig en stund. Så jag tror och hoppas att det kommer att funka! Att komma iväg på detta är kanske precis vad vi behöver.

Jag hade ju förresten läkarbesök här igår. Fick "klartecken" att åka iväg i helgen och de packade även i ordning en påse med sprutor ifall smärtorna skulle bli för jobbiga + att jag ska få ett telefonnummer till hemsjukvården som finns där om jag behöver hjälp. Jag hoppas att slippa det, men det är väl lite som att "tar man inte med sig paraply kan man vara rätt säker på att det börjar regna"... så den där påsen får följa med för säkerhets skull...

När det gäller mitt smärtstillande så byter jag inte det innan helgen, men jag kunde gärna få prova plåster sen om jag vill. Det svåra är tydligen att hitta rätt dos, men gör man det så kan det nog fungera bra. Det är väl som med det mesta att det är individuellt. Men det är så jobbigt att ta en massa tabletter och att hålla koll på när jag ska ha dem så jag känner att det skulle underlätta. Dessutom fungerar det inte till 100% med tabletterna heller. Igår funkade de, men idag har jag lite ont igen så det varierar lite från dag till dag.

På förmiddagen hade vi besök här av min mormor och moster Birgitta som kom förbi och fikade och busade med barnen. Det var trevligt. Mormor hade med sig några kvistar med mjuka små "vide-kissar". Tack snälla! De står i en vas i köksfönstret nu.

När det gäller William är han piggare idag, så det kanske var sista "rycket" med hög feber igår eftermiddag. Däremot är han väldigt trött och orkar inte riktigt med sig själv. Och stackars lillebror har fått sota för hans humör också under dagen och har en blåtira vid ögat. :-(

DAGENS BILD - NÅGON DU TYCKER ÄR VÄLDIGT SNÄLL

2011-03-04T08:55:00.001+01:00

10:e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.

Jag har väldigt många snälla personer i min omgivning som alla skulle passa in på "Dagens bild", men mina föräldrar hör till de absolut snällaste personerna jag vet. Nu hittade jag tyvärr ingen bild i datorn på pappa och bara en gammal på mamma (som jag inte ens tror att hon kommer ihåg att jag har tagit *s*). Men mina föräldrar ställer upp i både vått och torrt och finns alltid där för en.

Min fina mamma!

THE ESSENCE VITAE PROJEKT

2011-03-04T08:17:00.002+01:00

I höstas hade vi en jätteduktig fotograf på besök här, som ni säkert vet eftersom jag har lagt ut en hel del av hennes underbara bilder efter hand här på bloggen. Hon heter Juliana Wiklund. Hon har samlat ihop ett gäng fotografer som finns spridda i hela vårt land för att skapa The Essence Vitae Projekt, som främst går ut på att skapa fina minnen åt familjer där döden lurar runt hörnet. Att drabbas av cancer eller någon annan dödlig sjukdom är fruktansvärt och går inte riktigt att förklara för den som själv aldrig varit i situationen. Självklart är det också något som man önskar att ingen heller ska behöva uppleva!

Det kommer en dag då den svårt sjuka familjemedlemmen inte längre. Då kan alla minnen kännas extra viktiga. Härliga levande bilder att titta tillbaka på. Så befinner du själv i en familj med småbarn där någon av er föräldrar eller barn lever med en svår och dödlig sjukdom och vill ha fina bilder som minnen från tiden då ni alla finns här på jorden får ni gärna kontakta Juliana. Fotograferingen är kostnadsfri och tack vare sponsorer får alla familjer som kommer med i projektet även fina utskrifter av bilderna. Jag är sååå nöjd med bilderna som togs här i höstas!! Hon har verkligen lyckats fånga både vårt liv här och nu, men också mycket värme och kärlek. Tack!!!

fotograf: Juliana Wiklund, (The Essence Vitae Projekt)

DUMMA FEBER

2011-03-03T18:16:00.000+01:00

Vid lunch idag hade William bara 37,5 i temp. Hoppades och trodde att han äntligen höll på att bli frisk. Men sen blev han jättetrött och la sig för att sova middag. Han sov, sov och sov... men sen var det knappt att jag fick liv i honom. Dessutom kändes han verkligen jättevarm. :-( Mycket riktigt så var febern tillbaka och termometern stannade på 40,1. *suck* Är han inte piggare i morgon så får det nog bli ett nytt läkarbesök. Han har ju varit sjuk hela veckan. Stackarn.

Men tro inte att sjukstugan är slut här... nej, även Adam hade feber och mådde dåligt idag när han kom hem från skolan. Jag är såååå less nu på alla dessa sjukdomar!! Snälla baciller - bort med er! Ni är inte välkomna här längre!!

DAGENS BILD - NÅGON I DIN SLÄKT

2011-03-03T18:08:00.000+01:00

9:e bilden: Någon i din släkt

Min mamma har bara systrar... fast det är inte så bara, för det innebär också att jag har tre jättesnälla och härliga mostrar.

Den yngsta av dem är Kicki och jag var 2 år när hon föddes. Vi lekte ofta när vi var små. Ja, och bråkade en del också. Vi var lite som syskon tror jag. ;-)

Min näst yngsta moster heter Susanne. Hon är 9 år äldre än mig, så gissa vem jag alltid såg upp till?! Glömmer aldrig när hon gav bort lite av sitt smink och diverse hudvårdsprodukter till mig, Kicki och Magdalena. Oj oj, vad kul det var att få av det. Minns även att jag sov över hos henne någon gång och även det var hur spännande som helst (förutom att jag inte vågade sova i hennes rum i källaren för jag var livrädd för att älgen som de hade haft i sin trädgård under dagen skulle komma ner dit).

Sist men inte minst så har jag en moster som heter Birgitta... eller "Bitta" om man frågar William. Hon är så go med våra barn och helt klart är hon Williams stora idol. Han till och med skojar ibland och kallar sig själv för "Bitta". Sötnosen! Nej, någon snällare och mysigare moster än Birgitta får man leta efter. Hon är alltid så omtänksam och ringer även ofta och frågar hur det är.

Jag har verkligen en härlig och underbar familj och släkt - och mina mostrar är inget undantag! :-)

William tillsammans med "moster Bitta".

SÅ FINA MÖSSOR

2011-03-03T14:42:00.001+01:00

Måste få visa de fina mössorna som Therese har sytt till grabbarna. Tyvärr fick jag ingen bild på Williams, men den är turkos med stjärnor. Han är i värsta 2½-årstrotset för tillfället och gör ingenting annat än just vad han själv känner för - och till det hörde inte att posera framför kameran med en mössa på huvudet!

Go och glad liten kille... med mycket mönster och färger!

De här mössorna blir jättebra nu till våren. Jag hade beställt varsin fleece-mössa med stjärnor från Villervalla, men tydligen så har både William och Erik rätt stora huvuden för de var alldeles för små. :-(

Har en turkos i stl 1-2 år och en grön i stl 2-3 år, men som sagt är de rätt små i storleken. Nån som vill köpa för 80:-/st? Annars skickar jag tillbaka dem. De är jättefina och går ner över öronen.

TORSDAG FÖRMIDDAG

2011-03-03T11:30:00.000+01:00

Vaknade i morse och var sååå törstig!! Fattar inte hur mycket vätska min kropp behöver för tillfället, men jag tycker inte att jag gör annat än dricker. Å andra sidan somnade jag igår kväll med tröja, byxor, en varm vetekuddde och en filt över mig så jag har väl svettats ut några liter. ;-)

Tyckte att jag kände mig rätt pigg och utvilad, men det höll väl i sig en halvtimma ungefär. Sen blev det liggläge på soffan. Åh, vad drygt det är att vara så himla trött titt som tätt. Får se om kortisonet kanske kickar in lite snart och gör mig piggare. Har tyvärr inte märkt så jättestor uppiggande effekt av dem. Däremot gör de mig hungrig, vilket i och för sig är bra. Det är lite lättare att äta då. Men det är lite "terror" också att se alla dessa matlagningsprogram på tv när man har kortison i kroppen. Blir ju så sugen och hungrig på allt de lagar! Jaja, de där kilona jag tappade är nog snart på plats igen. Ska ju fortsätta med kortisonet och eventuellt öka dosen lite under strålbehandlingen. Det finns en risk för svullnad runt hjärnan under behandlingen som den dämpas med kortisonet.

I eftermiddag har jag ett läkarbesök inbokat. Men det är genom Avancerad hemsjukvård, så de kommer hem hit. Skönt att slippa åka iväg. Får se lite vad som händer. Antar att smärtlindringen ska utvärderas. Det är ju bara att inse tyvärr att den där morfinpumpen faktiskt funkade bra och att jag inte hade ont... men jag orkar inte släpa runt på den och den är så stor och otymplig, så jag vill gärna klara mig på tabletterna. Bara så svårt att hitta rätt dos. Eller om de har nåt annat förslag. Har tidigare blivit tipsad om plåster. Vad finns det för för- och nackdelar med dem?! Nån som testat och vet??

PEI POD - KATTERNAS NYA SOVPLATS

2011-03-02T19:35:00.000+01:00

Idag kom ett stort paket till katterna här hemma. Det var från Cattio. Det är en katt-butik på nätet som har lite annorlunda och roliga prylar just för katter. Särskilt om man har en lite mer "stilren" inredning i sitt hem kan det ibland vara svårt att hitta traditionella katt-saker som smälter in, men då kan jag absolut rekommendera denna web-shopen.

I paketet fanns en pEi pod i färgen Ivory (benvit/ ljus laxrosa). Det är en äggformad sovplats för katten. Kan säga att det dröjde inte många minuter från att den var uppackad tills Yossie hade lagt beslag på den. Wilma kom förbi och var nyfiken, men blev ganska snabbt ivägsjasad. Yossie älskar alla former av kryp-in så jag misstänker att hon har lagt tassarna på denna och anser den som sin egen. Har man katter av lite mindre storlek (t ex en normalstor huskatt) så kan de säkert ligga två tillsammans och mysa där inne, men en stor Maine coon på runt 6 kg och uppåt fyller ut "ägget" ganska bra själv.

(klicka på bilden för att se den i större format)

Cattio skickar även ut nyhetsbrev till den som vill hålla sig uppdaterad om nya produkter, tävlingar, erbjudanden, tips och råd.

DAGENS BILD - EN PERSON SOM DU SAKNAR

2011-03-02T19:05:00.004+01:00

8:e bilden: En person som du saknar.

Jag satt och kikade igenom ett gäng gamla bilder från sommaren 2005. Jag var ensamstående med Adam på den tiden och bilderna var från när vi var på Skara sommarland. Han måste ha varit drygt 5½ år där. Åh, jag saknar både sommaren och det härliga sommarvädret - men även Adam.

För som det är nu har han valt att gå kvar i sin gamla skola, så han sover hemma hos sin mormor och morfar under veckorna. Visserligen är han hemma här de flesta eftermiddagarna och jag har ju träffat honom så sent som idag, men ibland åker han hem till kompisar efter skolan eller är på olika aktiviteter, så det gör ju att jag inte träffar honom lika ofta som när han var liten. Men från och med i höst när han börjar i 6:an så byter han och hans klasskompisar skola och kommer gå här vi bor nu.

Ett bildcollage på min "lille" kille (klicka på bilden för att se i större format).

13,4 I SOLEN

2011-03-02T14:35:00.000+01:00

Tittade på Nyheterna i morse och på vädret lovade de sol här, men inte kunde man se nån när man tittade ut. Samma gråa och trista väder som det varit den senaste tiden. Men så runt lunch hände det - solen tittade fram! :-) Äntligen!!! Har varit ute med hundarna och katterna i rastgården och sett till att få lite sol på mig. Även här inne värmer den skönt. I fönstret där solen sken in visade den på 13,4 (ute) resp 27,6 (inne) förut när jag kollade.

Med mig är det fortfarande sådär. Det går både åt rätt och fel håll känns det som. Fortfarande håller smärtorna i höft/bäcken i sig. Inte blev det bättre av att jag tog fel dos smärtstillande i morse. Ökade ju dosen men glömde hur mycket, så jag tog för lite. Jaja, man lär sig av sina misstag. Får ta Oxynorm vid behov resten av dagen och se till att få i mig rätt dos sen ikväll. Ett varmt bad hjälpte faktiskt också lite.

Igår kväll blev jag totalt däckad av trötthet. Jag tror att jag slocknade redan runt 20-tiden. Sen vaknade jag typiskt nog efter ett par timmar och var klarvaken och skittrött på samma gång. Jobbig känsla. Men jag lyckades somna om till slut.

Min vikt går äntligen uppåt igen! Ett helt kilo har jag lagt på mig från det jag vägde som minst. Känns bra! Mycket är det tack vare farmors goda bullar och min mammas underbara mat. Dessutom äter jag en hel del pasta med mycket smör och ketchup på. Haha, jättegott?! Njae, sådär kanske, men det funkar! :-)

Här är en till liten kille som "äter upp sig". Han är konstant hungrig nu efter att han har varit sjuk.

Solen skiner in på krukväxterna.

William mår fortfarande inte särskilt bra. Förkyld och hög feber. :-(

Rippe ute i rastgården.

Sixten njuter av vårsolen.

Sixten och Frida busar.

Frida

ÄNTLIGEN!

2011-03-01T14:34:00.002+01:00

Tänk vad man kan sakna sina små busfrön! Erik är mycket piggare nu, äter bra och orkar leka själv. William däremot är rätt trött och hängig. Däremot visade det inte på några streptokocker när han var på vårdcentralen, så antingen har han åkt på nåt virus eller så kollades han för tidigt. Ja, det lär säkert visa sig. Försöker att inte vara för nära honom ifall det är nån smitta jag kan dra på mig.

Erik hittar strumpor under bordet.

William vilar på soffan.

Idag är det första mars, dvs den första vår-månaden. Men våren är inte riktigt här än. Det är kallt och grått ute och snön ligger kvar på marken. Men ska man tro väderprognoserna så ska det bli både soligare och varmare under veckan. Åh, det hoppas jag verkligen på!

Jag längtar efter att snön smälter bort och de första vårblommorna börjar visa sig. Tänk små söta krokusar och snödroppar. Likaså vitsippor och blåsippor... fast de dröjer nog ett tag till. Än så länge har jag vare sig sett det ena eller det andra. Naturen känns näst intill död så här års. Tar man en bild ute så är det ju knappt man kan avgöra om den är i färg eller svartvitt. Men snart så...!!

ÖKAD DOS SMÄRTLINDRING

2011-03-01T11:30:00.000+01:00

Har fått öka dosen med smärtstillande nu på morgonen. Usch, trist och det känns lite som ett bakslag. Men igår kväll hade jag så fruktansvärt ont i min ena höft och i revbenen att det kändes som de höll på att gå av på mitten. Fick ta flera extra Oxynorm-tabletter och försöka smärtlindra med en varm vetekudde bara för att lyckas ta mig upp till sängen på andra våningen.

Jag var lite rädd för hur ont jag skulle ha idag när jag vaknade - men det var faktiskt lite bättre. Fortfarande ont, men inte i närheten av hur gräsligt det var igår kväll. Men sen när de ringde från Avancerad hemsjukvård så tyckte de ändå att jag skulle öka upp dosen med långtidsverkande smärtlindring för att inte få så där ont igen. Det är lite enklare att få bukt med smärtan om man inte försöker när det gör som ondast. Det känns som jag har annat att lägga min energi på än att ligga här och ha ont. Gillar inte alls att det börjat värka så i höften igen. Har ju redan strålbehandlat den så den borde hålla sig smärtfri ett tag till tycker jag. Men kanske kan det också vara så att höften inte gillar att jag legat ner så mycket, så idag försöker jag sitta upp så mycket som möjligt och se om det gör någon skillnad.

Just nu är William hos doktorn. Får se om även han behöver penicillin, för han har fått hög feber och ont i halsen. Risken är ju rätt stor att han har åkt på samma baciller som jag, Erik och Simon precis haft. Kanske vore det lika bra att skicka hela familjen till vårdcentralen på en gång för att få bukt med streptokockerna en gång för alla. Har hört att man inte ens behöver ha symtom utan att man kan bära på dem och smitta. Till och med husdjuren kan bära på dem. Jag orkar verkligen inte få en omgång till av detta!

För första gången på över en vecka har jag orkat ta fram kameran... och det är iallafall ett litet framsteg! Har inte ens orkat tänka tanken att öppna kameraväskan eller hålla i den tunga kameran. Har inte så mycket att fotografera, så det fick bli ett par bilder på våra katt-tjejer.

Wilma

Yossie

ENERGI - VAR ÄR DU?

2011-02-28T17:06:00.000+01:00

Tålamod är inte min starka sida. Har nu varit sjuk i en vecka och är så less på det! Det känns som jag är fast i en hundraårings kropp eller nåt. Men jag tvingar mig ur soffan lite då och då. Tog även en kort promenad med Sixten (vår lilla hund) förut, men då snackar vi kort promenad... max 5 minuter! Men jag kom iallafall ut en sväng i friska luften. Jag tror att det är så jag får börja. Små steg i taget! Hade gärna tagit båda hundarna med mig, men vår andra hund Frida som är lite större drar och hoppar rätt mycket och det är glashalt här utanför så jag är rädd att hon drar omkull mig.

Jag har till och med anmält mig till distans healing ikväll som jag blev tipsad om av en bloggläsare för ett tag sedan. Flummigt?! Ja, lite kanske, men jag gör faktiskt vad som helst bara jag kan få känna mig lite piggare än jag gör nu! Är det någon som har andra tips på hur jag snabbt kan bli bättre får ni mer än gärna dela med er!

Igår kväll när jag la mig så kände jag mig rejält risig och det kändes som jag höll på att bli sämre igen. Jag svettades, frös, kände flera gånger som jag skulle kräkas och låg mest och snurrade runt i sängen. Jag fick till slut "droga" mig med en insomningstablett för att komma till ro. Hur det än är så är det nog viktigt att sova för att kroppen ska orka bli frisk.

Sen på tal om sjukdomar. Det går verkligen bara runt i vår familj just nu. I morse var det Williams tur att vakna med förkylning och hög feber. Återstår att se om det enbart är en förkylning eller om även han smittats av de där "härliga" streptokockerna. Åh, vad jag vill att alla ska bli pigga nu! Jag vågar ju inte vara nära de små nu när de är sjuka och orkar inte ta hand om dem ensam heller, så hela denna dagen har jag suttit själv här hemma och saknat dem så otroligt mycket! Det känns knappt som man har ett liv när man inte kan vara med de man älskar mest. :-(

Fast det är tur att jag har hundarna och katterna här som får sin beskärda del av kel och gos. Jag vet att en del som läser här tycker att vi ska göra oss av med dem för att de tar för mycket tid. Men de ger även så mycket tillbaka. Som när man är ledsen eller mår dåligt så finns de där för en. De kräver ingen förklaring eller något utan tar en för den man är. Just nu ligger Frida här och värmer mina fötter medan jag skriver.

INGEN NÅLDYNA LÄNGRE

2011-02-27T17:31:00.000+01:00

För första gången på hur länge som helst sitter det inte en enda "nål" i mig. Förut har jag ju haft min morfin-pump, men den togs bort nu i veckan. Har lite mer ont nu, men inte värre än att jag kan stå ut. Det är ena revbenet och bäckenet som gör sig påminda emellanåt. Har spridning till skelettet i de områdena, men en viss del av det onda kan ju även bero på att jag legat ner så mycket. I vilket fall som helst gör det inte så pass ont att jag vill ha tillbaka den klumpiga pumpen. Blev även av med nålen i armen i morse där jag fått dropp de senaste dagarna. Tror nog att jag ska klara av att få i mig vätska på egen hand nu. Det går bättre och bättre.

Även idag har ett antal timmar spenderats på soffan. Vilar och försöker äta så ofta jag bara kan! Aptiten är faktiskt något bättre idag än igår och jag tackar för alla mat-tips jag fått. Det är fortfarande lite men ofta som gäller. Det som får mig att tappa aptiten mest just nu är faktiskt alla mediciner som ska tas. Cellgiftstabletterna, antibiotika, smärtstillande, kortison, Omeprazol, vitamintablett, illamåendetablett... usch, det var närapå en näve tabletter som skulle sväljas i morse! Efter det är man inte så sugen på nåt mer att stoppa i munnen om man säger som så. Tabletterna ligger där i magen och känns som en tung "sten" eller nåt.

Så ska man sammanfatta så går det sakta men säkert åt rätt håll. Längtar bara tills kroppen orkar lite mera igen och inte blir så skakis för minsta lilla. Längtar även till vi får lite mer vår-väder här i vårt kalla Sverige så att man kommer ut lite mera. Ska man tro på väderprognosen så kan det faktiskt bli lite varmare redan i mitten på veckan som kommer. Det hoppas jag på! Korta promenader och sol i ansiktet är nog precis vad jag skulle behöva. Den här vintern har verkligen varit låååång!

TIPS FÖR SMÅBARNSFÖRÄLDRAR - UMAMI TASTE TEASER

2011-02-27T15:33:00.006+01:00

Jag vill bara tipsa om att Babyproffsen just nu har en kampanj där man varje dag kan vara med och tävla om en UMAMI TASTE TEASER och det dras fem nya vinnare varje dag.

Följ länken här till kontaktformuläret och skicka ditt bidrag, ange "Tävling" först i meddelande-rutan och glöm inte att uppge adress så vi kan skicka en eventuell vinst.

Umami är ett nytt märke och har flera bra och smarta saker för barn och deras föräldrar. Umami betyder ungefär god smak på japanska. Taste Teasern är lätt att hålla i och hållaren med silikonbehållaren kan maskindiskas. Naturligtvis är den BPA-fri.

PS. Just nu efterlyser de även test-familjer till Carebs produkter. Vill du och din familj vara med och testa nya smarta baby-produkter? Kontakta dem här via kontaktformuläret, skriv "Testfamilj" först i meddelande-rutan. Skicka gärna med en liten presentation av er familj.

DAGENS BILD - EN BILD SOM DU ALDRIG LAGT UPP

2011-02-27T15:06:00.004+01:00

7:e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.

Då var ju frågan vilken bild man skulle ta... men jag väljer att ta en av de allra fulaste som jag har på mig själv! ;-) Den föreställer mig själv där jag ligger i sjukhussängen med en mask över ansiktet där jag andas luftrörsvidgande. Mådde verkligen skit där. Dels efter att knappt ha kunnat sova en blund på hela natten pga alla provtagningar och dels för att jag var så sjuk.

Jag tog bilden för att visa vår 2½-åring att även mamma kan få andas i en mask (han har själv en inhalator som han använder dagligen). Hans egen ser ut som en anka... men mammas var enligt honom en elefant! Haha, ja det ser ju lite ut som en snabel med slangen som går ner!

Hihi, nä såna här tjusiga frimärken lär ni aldrig få tag på i verkligheten.

Inte heller lär ni hitta mig på en plats som denna!
(Fotoeffekter: Photofunia.com)

DAGENS BILD - EN BILD PÅ DIG OCH EN VÄN DU INTE VARIT MED PÅ LÄNGE

2011-02-26T17:49:00.001+01:00

6:e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.

Tyvärr är det ganska många av mina vänner som jag inte sett på ett bra tag nu. Men en som jag brukar umgås rätt ofta med, men som jag inte sett på ganska länge är min vän Malin. Är det inte vi som varit sjuka så är det de. Just nu har ju vi haft både magsjuka och streptokocker och deras äldste son har i sin tur haft vattenkoppor (vilket våra två yngsta inte haft än och det känns inte riktigt läge att dra hem det heller i nuläget). Risken att deras lille kille också blir smittad är ju stor så dessvärre dröjer det nog ett tag innan vi kan ses... eller ja, jag och Malin kan ju faktiskt ses eftersom vi båda två redan har haft vattenkoppor! Men att ses tillsammans med barnen?! Nej, det undviker vi nog ett tag till.

Det är tyvärr ofta så att den här tiden av året när alla sjukdomar härjar så blir man en aningens osocial. Är det inte den ene som är sjuk så är det den andre. :-(

Bilden har jag lånat av Malin. Den är tagen hösten 2007, så det är ett tag sedan.

VIKT ÄR VIKTIGT

2011-02-26T15:54:00.003+01:00

Igår åkte jag hem. Tyvärr kan jag ju inte säga att jag mår jättebra bara för det. Faktum är att jag nog aldrig innan varit så risig när jag kommit hem från sjukhuset som denna gången. Alla krafter är som bortblåsta! Har i stort sett bara orkat ligga på soffan. Skulle stoppa in lite ved i kaminen förut, men kunde inte ens sitta på huk utan att benen vek sig. Att gå mellan soffan och köket är ungefär max vad jag klarar.

Jag vägde mig förut för ena paret byxor som jag drog på mig stannade inte kvar i midjan. Inte så konstigt för mellan 7-8 kg har rasat av mig på bara nån vecka, och det är trots att ena påsen efter den andra med vätskedropp har pumpats in både på sjukhuset och här hemma (och jag ska få ytterligare ett inför natten som kommer). Åh, jag som var så glad över att ha gått upp runt 5 kg vid förra läkarbesöket, men de är som sagt borta nu. Fast det är klart, får man knappt i sig mat och dryck och mest orkar ligga ner så försvinner såväl muskler som fett i en rasande fart.

Nej, så snart aptiten återvänt börjar mitt onyttiga liv för att snabbt få upp vikten igen! Som en omvänd bantningskur ungefär i kombination med korta promenader. Nån som vill hänga på? ;-) Annars brukar det mest vara tråkiga rasa-i-vikt-dieter så här års inför beach-säsongen. Har alltid velat väga lite mindre i så gott som hela mitt liv, men nu får jag nästan lite panik istället när vikten rasar för snabbt och när reserverna försvinner. Blir jag sjuk nu igen så har jag inte mycket reserver att ta av och det är lite skrämmande (även om jag såklart även sett cancerpatienter som väger betydligt mindre än jag gör).

Fast när det gäller maten idag har jag tvingat i mig något nästan varje timma idag. Några skedar glass, lite snabbmakaroner, en bit smörgås, ett par klunkar proviva, ett smörgåsrån...! Inte mycket åt gången, men jag tänker ändå att lite men ofta kanske är bästa sättet att få tillbaks aptiten. Helt klart är det lättare att kunna äta här hemma än på sjukhuset där maten antingen inte smakar något alls eller smakar desinfektionsmedel.

Som ni säkert vet skulle vi ha åkt på spa denna helgen. Det känns ju onekligen rätt trist att det inte blev av, men samtidigt hade jag inte orkat det heller. Det är roligt om man kan få ut nåt av en sån helg än att mest ligga i sängen och känna sig totalt orkeslös. Men förhoppningsvis kommer vi iväg nästa helg istället. Sen på måndagen efter det börjar jag min strålbehandling mot hjärn-monstren.

Men för en stund sedan tog jag ett långt och skönt bad för att ändå få lite "spa-känsla". Gissa hur underbart det var!! Har bara tagit ett par snabba duschar under veckan, men efter att ha legat och frossat och svettats om vartannat så kände jag mig allt annat än fräsch. Så nu låg jag i badet en bra stund, gjorde inpackning i håret, rakade benen, smorde in hela kroppen, fötterna, ansiktet och allt och till slut på med en gnutta smink. Se där ja - det dök nästan upp en annan person nästan när jag tittade mig i spegeln! Fast allt tar sin lilla tid. Blir så yr och skakis för minsta lilla jag gör. Bara att ta mig ur från badkaret var lite läskigt (och kanske rentav dumt att göra på egen hand).

När det gäller barnen så är Erik fortfarande rätt risig. Var hemma hos mina föräldrar en stund igår efter att jag blev hämtade på sjukhuset utav en av deras goa vänner. Faktum var att jag satt med luren i handen igår eftermiddag och funderade på att ringa barnakuten. Vår lillskrutt var verkligen inte sig själv. Liksom jag är han riktigt medtagen av bacillerna vi dragit på oss. Men det är så hemskt att se sitt lilla barn må så dåligt. Trots att han ätit antibiotika i några dagar hade han nästan 39 i temp och hans hosta låter verkligen hemsk, fast det gör den ju oftast eftersom han har förkylningsastma och förkylningar blir oftast ganska jobbiga för honom.

Min otroligt snälla och gulliga mamma har hand om honom även nu i helgen ifall det är så att han även har dragit på sig nåt virus. Kanske bäst att jag undviker smittan så gott som går (även om risken finns att jag hann blev smittad medan jag var där) och inte vill jag att de andra barnen får det heller. Även om det känns urjobbigt att behöva dela upp familjen på olika platser så känns det just nu som enda sättet för att försöka bli kvitt alla sjukdomar som bara går runt, runt här hemma! Hoppas det går snabbt för jag saknar min lilla "bebis" så det nästan gör ont.

De andra barnen är friska och det är skönt! Simon har repat sig efter sin halsfluss och avslutar sin penicillinkur nu i helgen. Även han är någon som måste ha rasat i vikt. Han är ju smal i vanliga fall, men jag såg idag hur magra hans armar och ben har blivit. Men även han låg ju helt utslagen de dagarna han mådde som sämst, och hade svårt att både äta och dricka, så det är inte så konstigt.

Nä, nu ska jag vila en stund till under min underbara värmefilt! Övriga familjen har lämnat huset för några timmar så här är lugnt och tyst. Fast först kanske jag skulle försöka stoppa i mig något litet mer att äta. Förslag på sånt som är lätt att äta fastän aptiten är lika med noll tas tacksamt emot!

Vill även "pusha" lite för min insamling till Cancerfonden. Varje gång jag är på sjukhuset blir jag ledsen och lite nedstämd över att se hur många det är som ligger på Onkologen och kämpar mot den här gräsliga sjukdomen. Inte bara gamlingar tyvärr, utan även en hel del yngre. Helt klart behövs varje krona som kommer till Cancerfonden.

Min insamling har varit igång i ungefär ett år och ni har under denna tiden samlat in otroliga 106 710:-. Detta är pengar som går till forskning och som räddar liv - och kanske även gäller ditt, din vän, din förälder, ditt barn eller någon annan nära anhörig eftersom cancer är en sjukdom som inte tar särskilt stor hänsyn utan verkar kunna drabba vem som helst. Fast det är så lätt att tänka att "det drabbar inte mig". Jag vet och har många gånger tänkt så själv. Men sen gjorde det ju det ändå...! :-(

REKLAM:

HEMGÅNG

2011-02-25T11:22:00.001+01:00

Jag frågade idag på ronden om jag får åka hem och det får jag! :-) Har ingen större lust att spendera helgen här. Sen kan jag få hjälp av hemsjukvården också, så det gör ju att behovet av att stanna här är ännu mindre. Men tröttheten ligger som ett lock över mig och aptiten är fortfarande helt borta. Kan inte äta hur mycket jag än försöker tvinga i mig nåt. Har rasat flera kilon i vikt på bara några dagar.

Idag har jag varit och gjort förberedelserna inför strålbehandlingen. Det gick bra, men var lite obehagligt när de skulle fixa ansiktsmasken. De sätter ett varmt nät över ansiktet och sen sitter det där i 10 minuter tills det har stelnat och format sig efter ens ansikte. Har sett många såna masker inne i strålbehandlingsrummet medan jag strålats tidigare, men nu är en av dem min. Hade ju gärna varit utan helt klart, men nu är ju läget som det är. Metastaser i hjärnan vill man ju till varje pris bara få bort (om det går)!

Jag började ju med cortison igår. Hej å hå - nattsömnen försvann kan man lugnt säga! Sov några få timmar och sen var det omöjligt att somna om. Så jag längtar verkligen efter den egna soffan och sängen där hemma nu.

Jag är förresten helt av med smärtpumpen nu. De stängde ju av den kontinuerliga dosen som jag fått regelbundet i måndags och sen har jag haft "bolusdoser" vid behov. Men jag har inte behövt ta särskilt många så igår bad jag sköterskan ta bort nålen i armen. Vilken befrielse att slippa den tunga pumpen som jag burit runt på i flera veckor.

ORKESLÖS OCH TRÖTT

2011-02-24T18:37:00.006+01:00

Nä fy katten vad trött jag är hela tiden! Orken är lika med noll. Aptiten likaså. Nu har det iallafall kommit svar på en av odlingarna som tagits och jag har streptokocker precis som barnen där hemma. Så jag ska få antibiotika mot det. Undra på att barnen varit risiga. För detta är verkligen inget att rekommendera.

Jag har även fått cortison ifall mitt illamående och kräkningar eventuellt beror på svullnad från metastaserna i hjärnan. Jag ska strålbehandlas nästa vecka och läkaren sa att jag troligtvis kommer behöva cortison då också, eftersom det är vanligt att det svullnar i hjärnan och då motverkar cortisonet det, så jag kan lika gärna börja med det redan nu. Jag och dessa tabletter är inte riktigt kompisar, men men... får väl härda ut! Brukar bli röd som en tomat i ansiktet av dem och få svårt att sova. Men de är bra för aptiten, så jag hoppas faktiskt på att få lite av den effekten. Har tyvärr gått ner alla de kilon som jag kämpat för att gå upp. Så nu väger jag mindre än jag gjort sen i tonåren ungefär.

Prover för en massa olika magsjukor har tagits, men alla är negativa. Så ingen vinterkräksjuka (calicivirus) eller sånt vidrigt.

Spa-helgen känns tyvärr avlägsen. :-( Inte roligt att åka om jag känner mig så här. Vet inte ens om jag hinner hem tills på lördag. Så vi får antagligen boka om det. Jaja, då har vi det att se fram emot ett tag till. Kanske nästa helg? Eller helgen därpå?! Vi får se...

Ni som strålbehandlat huvudet - hur länge tog det innan håret började ramla av?! Ganska snabbt eller??!

MUSIK:

Nyhetsmorgon: The Sounds - "The No No song"

DESINFEKTIONSMEDEL

2011-02-24T10:03:00.002+01:00

Usch allting här bara stinker och smakar desinfektionsmedel. Min aptit är helt borta och jag får inte i mig mycket alls. Annars går det väl sakta åt rätt håll. Mycket tyder fortfarande på att det är något segt virus jag dragit på mig. De kan inte göra så mycket mer än att ge febernedsättande och dropp.

I eftermiddag kommer jag eventuellt få ett rum på Onkologen.

TRÖTT

2011-02-23T12:55:00.000+01:00

Usch vilken pärs detta är. Orkar inte ens svara i telefon när det ringer. Är SÅ trött!! Hela tiden blir jag störd pga prover som ska tas och dylikt. Även nattetid. De tror hur som helst att det är nåt virus jag åkt på. Då kan man inget göra mer än att vänta och avvakta. Dagens EKG såg förresten bättre ut. Så just nu är det inte aktuellt med någon röntgen. Ligger och får vätskedropp och hoppas på att snart må lite bättre.

LÅNGT LIV TROTS SPRIDD BRÖSTCANCER?

2011-02-23T00:44:00.000+01:00

Tänk om man kunde bli en av dessa som lever mååånga år med spridd bröstcancer. Chansen är bara ett par procent... men såna siffror ska man inte stirra sig blind på. Sen är det nog tyvärr så att IBC som jag har tyvärr hör till den mer aggressiva sorten så chansen att överleva jättemånga år kanske inte finns överhuvudtaget.

Men läs gärna detta:
http://www.nytimes.com/2010/04/27/health/27case.html?nl=health&emc=healthupdateema1

Och varför ligger jag vaken?! Jo jag känner mig andfådd fastän jag ligger ner. Andningen låg högt och syresättningen var något sämre än när jag kom in. Så nu är en röntgen beställd och den kan bli när som helst. Fast tur för mig var att de hade mycket att göra där nu så det blir förmodligen inte under natten ändå. Ligger här med dropp-påse nr 2. Har även fått migrän, men pga mitt EKG får jag inte ta mina migräntabletter. :-( Så det är extradoser på pumpen som gäller, men det hjälper lite grann. Fast inte trollar det bort huvudvärken som en Imigran eller Zomig kan göra! Men som läkaren sa... hon vill inte ta livet av mig! Nä, det var ju snällt! ;-) Får stå ut ändå. Kanske mår jag bättre när vätskebalansen kommit ikapp lite.

INFEKTIONSKLINIKEN

2011-02-22T20:58:00.003+01:00

Ja det är ju där jag är just nu. Kändes inte så kul först att få flytta från Onkologen. Nu känner man ju de flesta där och de är så gulliga de som jobbar där. Finns faktiskt ingen jag träffat där som inte är bra. Men efter en dag här på infektion får jag säga att jag ger högt betyg även hos personalen här. Trots att det är fullbelagt märks det knappt. De sköterskorna jag haft är både snälla, gulliga och omtänksamma. Sen känner man sig lite "pestsmittad" på en sån här avdelning eftersom det är väldigt noga med hygienen. Å andra sidan är ju det bra för jag vill inte ha de andra patienternas smitta heller! Egen ingång utifrån har jag också. Och egen dusch och toalett.

Så som sagt, stort pluss till båda dessa avdelningar! :-) Likaså en stor eloge till AHS-teamet och Hemsjukvården som är guld värda!

Det finns det ställen på detta sjukhus som jag tyvärr inte upplevt vara lika positiva och trevliga. Så läser du detta och jobbar på Ryhov... tänk på att det finns patienter som både hör och ser även om man ibland låtsas att man inte gör det. För att det inte är så kul att höra negativa saker om andra patienter eller ta del av deras journaler! Inte heller är det särskilt trevligt när personal är otrevliga mot varandra! Hur stressad man än är så får man tänka efter lite hur man är mot andra. Bara en tanke så här på kvällen och hoppas nu att jag inte har trampat på för många tår! ;-) Fast sen är jag säker på att det är flertalet här som är bra och gulliga mot både sina patienter och medarbetare!

INLAGD IGEN

2011-02-22T19:41:00.001+01:00

Efter en bra period utan så mkt sjukhusbesök har jag hamnat här igen. Igår började jag må SÅ dåligt. Fick världens frossa. Sen mådde jag illa och kräktes. Kan inte minnas när jag sist mådde så gräsligt. Idag på morgonen var det inte bättre. Var ensam hemma med William, men mamma kom efter en stund. Tur det för jag blev bara sämre och sämre. Svimmade även vid nåt tillfälle och sen kom de från AHS (avancerad hemsjukvård) och bestämde ganska snart att jag behövde åka in. De var även hemma hos mig igår kväll, men jag var ganska borta då. Så för tredje eller fjärde gången i ordningen hamnade jag i en ambulans. Hamnade först på Onkologen, men med tanke på alla smittor som vi haft hemma den senaste veckan med både magsjuka hos hela familjen och så Simon och Erik som drabbats av streptokocker så skjutsade de mig vidare till infektionskliniken.

Det verkligen stinker desinfektionsmedel och andra rengöringsmedel här! Mådde så illa de första timmarna mest pga lukten, men det är något bättre nu. Har en del frossa fortfarande. Även huvudvärk pga vätskebristen, men jag får dropp nu och massor av prover är tagna. Än så länge ser allt utom mitt EKG bra ut. Har fått något hjärtpåverkan, men exakt vad det beror på vet de inte än. Det kan vara en propp, eller vätska eller så kan det vara något som beror på en av medicinerna jag fått. :-( Jag ska nog in på röntgen i morgon. Kunde få göra det redan i natt men jag orkar inte. Usch, just hjärtat vill jag gärna hålla friskt ett tag till. Men kanske kan det vara orsaken till varför jag varit lite andfådd det sista.

Nä nu är jag sjukt trött igen! Skriver kanske mera i morgon. Förut kändes det nästan som jag levde mina sista timmar, men tack o lov mår jag lite bättre ikväll så det kanske vänder åt rätt håll?! BRA mår jag inte, men långt från så gräsligt som förut idag och igår. Lite läskigt är det dock att det kan vända så snabbt från att må bra till att känna sig dödssjuk. Får nog vara mer försiktig framöver vad gäller att umgås med personer som smittar. Men vad gör man när det är ens egna barn som är sjuka?! Å andra sidan har jag ju varit riktigt utsatt för smittan senaste tiden eftersom jag varit så nära dem och t o m blivit kräktes på. Fast den smittan fick jag ju ett par dagar senare, så frågan är vad jag har åkt på nu?! Ingen annan hemma kräks eller mår som jag gör. Just nu är det Erik som har scharlakansfeber och William verkar ha blivit lite känslig mot laktos efter magsjukan och klarar inte av mjölk nåt vidare just nu.

DAGENS BILD - EN GAMMAL BILD PÅ DIG SJÄLV

2011-02-21T12:40:00.000+01:00

5:e bilden: En gammal bild på dig själv.

Detta är en bild på när jag var ca 1½ år och sitter och äter mat. Inte så svårt att gissa vilket årtionde jag är född med allt det bruna, gröna och oranga överallt! ;-)

GRATTIS KUSIN JESSICA

2011-02-20T22:58:00.005+01:00

I eftermiddag har vi varit och firat min fina kusin Jessica som fyller 20 år idag. Stort GRATTIS till dig! :-)

Min kusin Jessica. (Foto-effekt: Photofunia.com)

Erik hälsar på deras lilla valp som är 4 månader.

Puss puss!!

Tyvärr blev Erik alldeles övertrött medan vi var där. Han verkar knappt ha tid att sova middag nuförtiden. Redan efter nån halvtimma så tycker han att han har sovit klart! Inte somnade han i bilen heller, utan satt mest och gjorde en massa olika läten och oljud.

Efter kalaset skjutsade vi hem Simon till sin mamma. Jag somnade i bilen... så ja, det är därför jag sitter här nu! Klarvaken och inte det minsta trött. *suck*

Jag var ju nere vid Vättern igår och tog ett gäng bilder, men min "nojja" över att gå för långt ut på isen var inte direkt obefogad. Idag läste jag på Jnytt att minst tio personer har gått igenom isen, så helt klart ska man vara försiktig. Ett tips är att aldrig vara ensam då man beger sig ut på isen!

I morgon ska jag kanske bli av med min morfin-pump! Åh, vilken befrielse det ska bli. Den är så stor och klumpig och hopplöst ivägen hela tiden! Jag har gjort ena sänkningen efter den andra nu det sista och har ändå inte särskilt ont. Så himla skönt, med tanke på hur jobbigt jag hade det för ett tag sedan då mina smärtor var så fruktansvärda!

Dessutom ska vi åka iväg på spa nästa helg, så då vore det otroligt skönt att inte ha pumpen där. Jag vann ju en spa-weekend för fyra personer när jag blev utsedd till årets hjälte-mama. Det ska bli så härligt att komma iväg! :-) Jag, min man och ett par av våra vänner ska åka. Tror det blir bra för oss att få lite mer tid tillsammans och förhoppningsvis positiv sådan. Jag ska nog boka in nån behandling för mina fötter. Kan nog vara skönt ifall de skulle bli så där ömma som de blev under förra cellgiftskuren.

Bilder lånade från Stenungsbaden.se

Skönt att få komma iväg på detta innan nästa "elände" börjar, dvs strålbehandling av hjärnan eftersom det har hittats nån skit även där. Usch, det ser jag inte fram emot ett dugg! Jobbigt med dagliga sjukhusbesök i två veckor och jobbigt att bli av med håret igen.

Jag fick tips av ett par läsare om en gammakniv-behandling som finns i Stockholm. Jag frågade min läkare om den sist jag var där. Den skulle gå att använda med tanke på att jag inte har några stora förändringar i hjärnan, men han sa att risken är att det kan finnas pyttesmå metastaser som inte syns på röntgen och då blir dessa kvar och kan börja växa sig stora. Så han kunde inte rekommendera den som ett förstahandsval. Däremot kan man använda den behandlingen senare om man trots strålbehandlingen får problem med någon eller några metastaser.

REKLAM:

DAGENS BILD - EN BILD PÅ EN KONSTIG TID I DITT LIV

2011-02-20T22:04:00.000+01:00

4:e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.

Buuuu... eller muuuu!!

Haha, ja kanske är det då jag och min kompis Magdalena klädde ut oss till kossor i tid och otid. Nä, men vi köpte dem då vi skulle gå i en Halloween-parad på Manhattan och efter det kom de till användning ytterligare några gånger. Jag minns en gång på Halloween då vi hade på oss dessa då vi gick ut i Jönköping. Då kom det fram en kille till mig och sa att jag och min kompis var de fulaste korna han hade sett och han undrade om vi hade missuppfattat Halloween totalt eftersom man faktiskt ska klä ut sig till något läskigt. Hmm... har han aldrig hört talas om koskräck?! ;-)

VINNARNA I BARNÄNGENS TÄVLING

2011-02-20T12:45:00.002+01:00

Nu har jag utsett fem vinnare i Barnängens Alla Hjärtans Dag-tävling.

1:a pris: Kristina i Umeå har vunnit en smartbox Sött och Gott, som innehåller en fikastund för 2-4 personer. Ett kit med schampo och balsam från Barnängens senaste serie "Vårdande Q10", produkter som stärker håret med hjälp av vitaminer.

Tre råd:
Somna aldrig osams, kan man inte med ord be om förlåtelse gör det med en handling.
Älska de andra som du själv vill bli älskad.
Skratta mycket!

2-5:e pris: Lina Larsson, Lotta R, Malin Skålberg och Susanne Henriksson har vunnit varsitt kit med schampo och balsam från Barnängens senaste serie "Vårdande Q10", produkter som stärker håret med hjälp av vitaminer.

Grattis allihop! :-) Jag kontaktar er under dagen.

BIG HUGE LABS

2011-02-20T08:30:00.006+01:00

För ganska längesedan gjorde jag ett inlägg här i min blogg om vart man kan hitta gratis fotoprogram på nätet. Det finns rätt många att välja mellan. En del som man laddar ner till datorn och installerar, men även en del som man använder sig av medan man är uppkopplad.

Jag tänkte att jag ska kika igeom dem igen och även skriva lite om vad man kan göra för något. Igår kväll satt jag och lekte lite med Big Huge Labs. Detta är ett fotoprogram som ligger på internet, så man behöver inte ladda hem och installera något. Där kan man bl a göra följande:

Man kan enkelt lägga till olika ramar runt sina bilder som polaroid, film, reflekterande ram, frimärken, höstlöv m.m.

Det går även att rama in bilderna så här med funktionen "mat"....

Dessutom kan man genom några knapptryck fixa till "collage" av sina bilder.

Är man sugen på att leka lite kan man göra en egen film-affisch med någon av sina bilder! :-)

Att lägga till prat- eller tankebubblor är också något man enkelt kan fixa med programmet.

Förutom dessa grejer kan man enkelt göra om en färgbild till svartvitt (finns även en del andra bildeffekter, men som jag inte tycker blev något vidare resultat på när jag testade dem), pop art, pussel, kalender, cd-fodral, tidningsomslag, blogg-header och en del annat.

Har jag förstått det rätt kan du även länka samman Big Huge Labs med både ditt Flickr-konto och Facebook (om du är medlem på dessa sidor).

IS PÅ VÄTTERN

2011-02-19T21:31:00.008+01:00

Idag har vi varit i Brandstorp nästan hela dagen, dvs det lilla samhället där jag är uppvuxen och där mina föräldrar och flera andra släktingar bor. Min make har jobbat extra idag så vi har varit hemma hos mina föräldrar. Jag var helt sjukt trött hela förmiddagen och vet inte om jag hade fixat att ta hand om alla fyra själv hemma. Fastän jag la mig samtidigt som de små grabbarna igår kväll kände jag mig hur trött som helst när William väckte mig kl 6 och ville titta på barnprogram på tv:n. Ett par minuter senare hade han även lyckats väcka sin lillebror, så några sovmorgonar här hemma blir det sällan. Så tack snälla mamma för all hjälp!

Just nu ligger det is på Vättern så jag har varit nere där och fotograferat under dagen. Det är så otroligt fint nu med all is. Men vad kallt det var!! Det var runt -9 ute, men vinden nere vid sjön gjorde att det kändes ganska många gånger kallare än vad termometern visade.

Först var jag och William nere där en sväng på förmiddagen precis nedanför mina föräldrars hus. Tyvärr var det lite svårt att ta sig fram där och vi kom tyvärr aldrig ända ner till sjön. Dessutom var William trött, halkade omkull ett antal gånger och ville bara hem! Så vi stannade inte kvar där särskilt länge.

Is och istappar överallt.

Medan vi var där kom det en skridskoåkare som susade förbi i snabb fart.

Själv hade jag aldrig vågat mig ut på skridskor eftersom det på vissa ställen ser ut så här. Enligt Expressen har det hänt ett par olyckor idag där personer gått igenom isen vid Hjo hamn, så nog ska man vara försiktig!

William vill HEM! Han var trött och nästan allting gick emot honom. Det enda som var lite roligt var att titta på han som åkte skridskor.

På eftermiddagen åkte jag, pappa och Erik ner till hamnen istället. Här kan ni förresten läsa "korta isfakta om Vättern".

Erik i morfars famn.

Det är så vackert med is.

Isen är alldeles blank och man ser precis vad som finns under den. Lite läskig känsla tycker jag och jag vågade mig inte ut särskilt många meter.

Så här ser det ut på isen. Vattnet och isen är så klar och genomskinlig att varenda liten sten syns tydligt.

Erik testar också att stå på isen! (fast med nojjig mamma intill så fick inte heller han gå ut särskilt långt)

Ännu fler fina istappar.

Brandstorps båthamn.

Ett helt gäng skridskoåkare kom när vi var i hamnen.

Jag hade personligen aldrig gett mig ut där, men jag kan tänka mig att det är en härlig känsla att susa fram där på isen.

Mera is! :-)

På tal om det lilla samhället Brandstorp, som ligger ca 4 mil norr om Jönköping. Jag hittade en gammal bild på nätet från 1959, vilket är över 50 år sedan. Oj, samhället såg ganska annorlunda ut på den tiden mot idag. Där skogen ligger har mina föräldrar idag sin affär och sitt hus.

Brandstorp 1959 (foto: Carlstein)

Brandstorps Allköp 2011

LILLE "MR SVINTO"

2011-02-19T20:51:00.000+01:00

Hihi, tog en bild på Erik förut idag efter att han hade sovit middag. Jag tror nog att det kan vara en bra idé att investera i ett spray-balsam (som flera av er tipsade om häromdagen då jag skrev om hans hår)! ;-)

Rufsigt värre!

Denna leksaken fick han i julklapp och den är en favorit.

Söt, go och glad!

Fast i någon kommentar var det någon som frågade om han alltid är glad? Njae, det är det nog ingen som är och inte heller Erik. Men för det mesta så är han rätt nöjd och glad. Särskilt om han är mätt, utsövd och får uppmärksamhet.

Så här "glad" blir man när brorsan får mer uppmärksamhet än man själv!

DAGENS BILD - EN BILD PÅ NÅGON I DIN FAMILJ

2011-02-19T08:32:00.003+01:00

3:e bilden: En bild på någon i din familj.

Denna bilden på Lars tog jag när vi var i Florida i höstas.

FREDAG EFTERMIDDAG

2011-02-18T15:05:00.001+01:00

I morse vaknade Erik kvart i sex. Det är ungefär som vanligt med andra ord. Våra små grabbar är alltid morgonpigga! Själv är man väl kanske inte riktigt lika alert den tiden på dygnet. Hade gärna sovit någon timma till.

Kom i säng tidigt igår kväll, men sen skulle Simon väckas ett par timmar senare för att hinna få ytterligare en dos av sin penicillin innan dagen var slut. Men efter att jag hade hämtat den och Alvedon och fått honom att svälja ner alltihop... ja, då var jag typiskt pigg igen.

Dessutom har jag fått besvär med mina luftrör. Har haft det ett tag, men det är enbart när jag ligger ner. Det "knastrar" när jag andas och det är rätt irriterande att lyssna på när man ligger och ska försöka sova. Sen exakt vad detta beror på vet jag inte. Antingen sitter det nån skit i lungorna också eller så kan det vara en biverkning efter strålbehandlingen.

Erik tränar lite på att stå. Han börjar bli stadig nu så det dröjer nog inte så länge tills han går.

Under förmiddagen har de små grabbarna varit allmänt trötta och griniga. Jag tror att William saknar dagis, men han fick vara hemma idag också för säkerhets skull. Sen är de säkert rätt trötta fortfarande efter att ha varit sjuka. Jag känner av detta jag också. Energin är inte riktigt på topp.

William sitter vid bordet och är uttråkad.

Men sen gick vi ut en sväng och då blev det kul. Det såg dock varmare ut än vad det var. Solen skiner, men vinden är riktigt iskall.

William leker med gungorna.

Fast leken gick snarare ut på att kasta gungorna fram och tillbaka än att sitta på dem.

Igår kväll och idag på förmiddagen har jag även borstat våra fällande husdjur.

Tog med en del av pälsen och satte i ett träd ifall fåglarna vill använda det när de bygger bo.

Simon, som åkt på halsfluss, mår redan lite bättre idag. Han har fortfarande ganska ont i halsen och har feber, men han har orkat vara uppe och leka mer idag och har även kunnat äta lite. Så förhoppningsvis vänder det nu och snart är vi alla friska igen! När det gäller magsjukan så borde vi vara smittfria allihop vid det här laget.

Jag har även haft besök av en sköterska från Avancerad hemsjukvård idag. Hon sänkte min morfin-pump ytterligare. Tror att detta var sista sänkningen innan jag kan gå över på tabletter och det blir förmodligen på måndag. Så all smärta får gärna fortsätta hålla sig undan även framöver! Jag fick även en spruta för att få igång magen (en biverkning av allt morfin är att tarmarna mer eller mindre "stannar"). Usch vad hemsk den är! Magknipen man får bara några minuter efter sprutan är inte att leka med! Det kändes som jag skulle få tarmvred eller nåt. :-(

Jag fick förresten så en sån härlig tulpan-bukett på Alla Hjärtans Dag av Inger (mammas moster) och Bosse. De har slagit ut nu. De är så färgglada och ger en massor av vår-känslor när man tittar på dem!